Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 Riseberga.
Riseberga.
het fastades vid den sköna Elisif, en
dotter till riksmarsken Erie Kettilsson
Wase*); modren var af Norska
konungen Harald Gylles ätt. Just som Elisif
skulle utgå ur kyrkan, passade riddaren
på tillfället, fattade henne om lifvet,
lyfte henne med sig i sadeln och red
med henne i sporrstreck ifrån klostret.
Lyckligt undkommen med sitt byte,
ämnade han bege sig öfver till Gotland,
men drunknade sjelf under öfverfarten
till ön, der Elisif blef räddad af en fiskare
och upptogs af biskop Nils, hvilken
återförde henne till Riseberga, hvarest hon
afled några få dagar efter återkomsten.
Till och med i denna tid för
våldsgernin-gar af alla slag, utbredde underrättelsen
om illbragden emot Elisif allmän fasa och
förbittring i landet, och blef till slut en
orsak till en vigtig politiks omstörtning
inom riket. Konung Albrecht, som af
förut antydda skäl icke vidtog några
åtgärder för klosterröfvareira gripande och
bestraffning, retade dermed ännu mera
emot sig landets förnämsta, och
isynnerhet den bortröfvade nunnans mäktiga
fränder. leke långt derefter utkräfde
också Elisifs fader en fruktansvärd hämnd,
när han, såsom anförare för Margarethas
här, vid Falköping i grund nedgjorde
Albrechts trupper och tog både honom
och hans son till fånga. Inom detta
kloster fann den olyckliga, men dygdiga
och gudfruktiga drottning Hedvig en
tillflyktsort under hennes söners,
konungarne Birgers och hertigarne Erik och
Waldemars inbördes krig; här
uppfostrades ock den Heliga Brigittas dotter
Katharina, kallad den heliga fru Karin.
Riseberga. Patronelt pastorat af
2:dra klassen, hörande till Norra Asbo
kontrakt i Lunds stift, utgöres af Rise-
berga och Färingtofta socknar, med69l/i<>
mtl, bebodda 1860 af 5,154 inv. —
Riseberga. modersocken, är belägen uti
Norra Asbo härad af Christianstads län,
i • 0
1 U mil från Åby, samt gränsar i söder
till Röstånga inom Onsjö härad, i vester
till Sönnarslöf och Stenesta af Södra
Asbo härad, och omfattar en areal af
1,164 qvadr.-mil, hvaraf 0,036 äro vatten.
Marken är till en stor del backig och
*) Han rälcuas af sednare tiders häfdaforskare
till Wasaätten, men förde icke denna ätts
vapen och kallas Puke i Diarium Wadstenense.
ojemn, utom trakten kring Rönne å,
mellan Ljungby, Bonarps och Svenstorps
egor, hvarest på Ljungby hed är
mötesplats för Kongl, skånska dragon-,
skåu-ska husar-, och Norra skånska
infanteri-regimentena samt för
beväringsmanskapet tillhörande nämnde regimenten; på
Bonarps hed är mötesplats för
Hussar-regemeutet kon. Carl XV. Rådande
jordmånen är skarp sand; åkerjorden är
medelmåttig, ängen något bättre. Skog
växer i allmänhet till det nödtorftiga,
och på flera ställen finnas torfmossar.
Några hemman hafva fiske.
Sockeuvä-gen mellan kyrkorna är mil.
Barnundervisningen bestrides i en fast och
två flyttbara skolor. Af namnkunnigare
I män, som lefvat inom församlingen, må
1 nämnas Johannes Munck, född 1662,
latinsk poet och kunnig orientalist,
hvilken måste för fattigdom antaga
klockaresysslan härstädes; hans son var Zacharias
Munck, på sin tid i stort anseende för
sin lärdom i Österländska litteraturen. —
Uti socknen har förmärkts för 100 år
sedan en tämligen stor, något upphöjd
plats, hvarpå lågo stenhögar efter ett
herresäte. Två stenlagda vägar leda från
landsvägen dit öfver en bäck och ett .
kärr. Enligt sägnen hade der stått ett
herresäte, hvarest en biskop Eskil bott,
hvilken haft mycket att syssla vid det
närbelägnaa Herrevads kloster, och som
sjelf skall hafva raserat berörde gård,
innan han lemnade stället. På Ljungby
hed i närheten af Brandsberga by, stå
fyra större stenar i qvadrat, hvarom
sägnen förtäljer, huru här fordom fyra mot
hvarandra fiendtliga konungar skola hafva
setat, under det deras krigshärar voro
uppställda mot hvarandra på heden.
Konungarne, som voro inbegripna i
underhandlingar, hade öfverenskommit, att den
som derunder först drog sitt svärd skulle
af de öfriga anfallas. LTnder
öfverläggningen hände sig, att en orm kröp fram
under en af stenarne, och den på
stenen sittande konungen drog sitt svärd
för att döda ormen. Men detta ansågs
af de öfriga som ett stridstecken. De
tre konungarnes härar anföllo den
fjerdes; och blef det på heden ett sådant
blodbad, att den i närheten varande ån
strömmade af blod, och kallades derefter
Rönneå (Röde-å).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
