Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Risinge.
Risiitge.
465
s. s. v., sjön Glan med tvänne dess vikar
i sydost, Eneby och Simonstorp i
ostsydost och öster, Skedevi i nordost, Regna
i nordvest och norr, Hellestad i vester.
Socknen, som är en af de större i
Östergötland, upptager en areal af 3,157 qv.-mil,
hvaraf 0,345 äro insjöar. Alltsammans är
bergland, dock utan särdeles höga eller
sammanhängande bergsträckningar, de
betydligaste merändels utefter
vattendragen, hvilka oftast flyta 1 trånga dalar.
Det ansenligaste är den från Hellestad
kommande Finspångs-elfven, som här på
längsta delen af sin väg bildar sjöar,
först den halfmillånga, men smala
Bö-nern, som har rigtning mot ostsydost
och ifrån hvars östra ända utgår sjelfva
Finspångs-elfven utför en starkt
markerad afsats i landets ytbildning och gör
en mängd branta fall, nästan alla
begagnade till bruksdrift. Bortom
Finspångs-elfven vidtager Lotorps-elfvens
vattendrag, som kommer hit in från Regna
med Börjöls ström, och upptager från
vester Bleklången. med dess tillopp från
Skär-, Bred- och Hag-sjöarne i söder,
Alsjön i öster, Mört- och Högsjöartie i
norr, utfaller slutligen med Ysunda ström
i Ysunda-viken. Iiela antalet af sjöar
och gölar lärer öfverstiga 100. Jemnaste
bygden är omkring Ölstads-sjön. De
högsta bergen synas ligga i nejden af
Dofvern; i dess närhet träffas ock de
flesta s. k. jättegrytor. Vid Finspång
är en helsokälla. Rådande jordmån är
i den sydöstra jemnare bygden hård,
hvit och grå lera, uppåt skogsbygderna
mera sand, med lera och något svart-
o °
mylla. Åkerns utrymme är i allmänhet
ej särdeles stort, men ökas ständigt
genom nyodlingar. Af äng och betesmark
hafva de flesta hemman tillräckligt, skog
finnes numer blott vid frälse-hemmanen
till eller utöfver eget behof, vid
skattehemmanen mindre. — Ett par fordna
allmänningar, Skirs och Ysunda, äro i
sednare tider fördelade. Största skogen
i enskild ego är Finspångs.
Hufvudnäringar äro åkerbruk med boskapsskötsel
och bränvinsbränning; bergshandtering i
betydlig skala, ehuru ej mer såsom förr
omfattande malmbrytning; dernäst
skogsbruk med kolning för jernverken, och
försäljning af ved och andra trävaror
till Norrköping. Binäringar äro fiske,
v.
handslöjd m. m. Kalkstensbrott
förekomma vid Glan och Näfsjön. Handel
bedrifves af 2 personer medelst öppen
bod. Bland allmogen finnes en och
annan, som har betydlig förmögenhet, och
ett större antal välmående eller bergade;
här och der träffas ett hus, der gammal
enkelhet i seder och bruk är qvar, men
mer allmänt har lyxen fått insteg, med
ökad beröring med Norrköpings stad,
och bränvinet bereder mångens förderf;
i det hela är dock ännu forntida allvar
och redbarhet rådande, under inflytande
af strängt arbete å den ej rika
jordmånen. — Risinge förekommer på
1300-talet. Kyrkan, nybyggd åren 1845—49,
är af sten, i bvzantisk stil med
rund-bågshvalf, uppburet af 28 pelare, med
två läktare, altartafla af Hörberg, 6
ljuskronor af jern, tillverkade vid Finspång,
och rymmer 2,000 personer. Gamla
kyrkan hade en mängd grafminnen af
adliga slägterna Odla och Utter. På
gamla kyrkogården finnes Per Hörbergs
graf; hans sonson är bonde å V8:dels
gård Skirnäs inom socknen. Socknen
har nytt skolhus. Barnundervisningen
bestrides i 2 fasta och 3 flyttbara skolor
af 6 examinerade och 4 oexaminerade
lärare. Platsen för nya kyrkan, för
kyrkogård och skolhus skänktes af egaren till
Stjernvik. Finspång har eget kapell med
särskild brukspredikant; särskildt
fattighus m. m., äfvenledes egen bruksskola.
Till fattigvården är ett hemman
Ingelstad^ doneradt af prosten Stenhammar
(död 1845). År 1550 skall ungefär
V4:del af socknen blifvit lagd till Wånga
pastorat, men återlagd 1633; till
bergslag skall alltsammans lia varit räknadt,
till dess Carl XI, sedan de flesta
grufvorna blifvit öfvergifna för malmbrist,
lade ungefär 2/3:delar af hemmanen under
landsrätt. Största delen af både
bergs-och andra hemman lydde från 1640-talet,
intill och mestadels utöfver
reduktionstiden, under Finspångs verk, tillhöriga
De Geer, andra under adliga gods i Bråbo
härad. En mängd grufvor nämnas 1673
som nedlagda, ännu fler på 1750- och
1820-talen, då blott 2 voro ännu i gång,
och malm hemtades till socknens hyttor
dels från Wånga och Hellestad, dels från
Utön. Flera bergsmanshyttor voro
äfvenledes före 1750-talet nedlagda, och
5 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
