Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 Rydboholm.
Rydboholm.
ytan tyckes vara alldeles sådan som lion
var,, då hon först bildades. Om någon
stad funnits i denna trakt, så har detta
sannolikt varit omkring Nederleds
gästgifvaregård och Rydaholms prestgård,
der man strax nedanför
gästgifvaregår-den träffar ruiner af ringmuren kring en
forden kyrkogård. Denna stad, i fall en
sådan funnits, kan icke hafva varit
synnerligen stor, minst såsom hufvudstad
och konungasäte, ty efter en sådan borde
tecken synas, och hvad beträffar
förstöringen deraf, så har denna möjligen
tilldragit sig under det norska konungen
Sigurd Jorsalafar härjade i Wärend och
Finved, möjligen redan derförut, enär
man vet, att Wärendsboerna alltid voro
Finvedsboernas afsvurna fiender.
Diplomets villa Ethristata, der hertig
Waldemar, marsk Thorkel, biskop Lars i
Linköping och andra rikets råd
sammanträffade med den till biskop i Westerås
valde Nicolaus Catilli Hvit, som sedan
blef erkebiskop, förklaras af Allvin vara
icke en stad, utan helt enkelt en biskop
Nicolaus tillhörig gård Eriksstad i
Hvitta-rvds socken, hvilket namn lätt kunde bli
förvändt till Ethristata, medan
namnet Ytterstad svårligen kunde undergå
en sådan förändring.
Men, fortfar Allvin, detta hindrar
dock icke, att Rydaholm kan vara
historiskt märkvärdigt. Alltsedan 1248, då
påfliga legaten Wilhelm af Sabina lade
Finved under Linköpings-biskopens
kyrkliga välde, tvistade biskopen i Wexiö
med embetsbrodern om denna
kyrkoprovins, och det är alldeles icke otroligt,
att Linköpingsbiskoparne, med anledning
af Finvedens aflägsenhet från deras
egentliga stift, vid Rydaholm hade
boningshus för sig och sitt hof samt då och då
uppehöllo sig der för att handhafva
ordningen och vaka öfver hvad grannen i
Wexiö företog sig. Ännu i dag finnes
i Upplid Södergård uti Rydaholms
socken en gård, kallad Fogdagård, der
biskoparnes förvaltare sannolikt bodde.
Derjemte infunno sig också ofta konungarne
i trakten, samlade der trupper, höllo
vapensyner o. s. v., och att Erik XIV
år 1568 hade sitt läger härstädes, är
känd sak. Att under sådana
förhållanden biskoparne kunnat här vilja hafva
ett sig värdigt tempel, är icke heller
omöjligt. Detta allt har, kort sagdt,
kunnat gifva upphof till traditioner och
sägner, som slutligen i folkets tro
förvandlat Rydaholm till både konunga- och
biskopssäte.
Rydaholms kyrka, den enda i
häradet, som ligger inom 57:de graden n.
br., 10l/4 mil från Jönköping, 41/* mil
från Wexiö och 3 mil från Wernamo,
nybyggdes 1793, då den gamla kyrkan
befanns alltför liten för socknens
befolkning. Sockenboerna ville dock icke
gerna gå in på denna nybyggnad, så
att d. v. biskop Wallqvist måste
personligen hålla sammanträde med bönderna
i denna fråga, och då kyrkan
ombyggdes, bibehölls på sockenboernas begäran
det gamla tornet med de i detsamma
insatta runstenarna och dess vapenhus samt
dubbeltornet, hvilket dock egentligen är
endast ett torn med tvänne höga
resningar af trä, och hvars byggnadssätt
tyckes häntyda på hedniskt ursprung.
Allvin synes böjd för den tron, att den
nedrifna kyrkan ursprungligeu varit ett
hedniskt tempel, och ehuru den
qvader-sten, hvarmed den var beklädd, och
hvilken nu, så långt den räckt, blifvit
begagnad till den nya kyrkan, har
runristningar, som otvetydigt häntyda på
chri-stet ursprung, anser han det icke
omöjligt, att denna qvaderbetäckning kunnat
vara af yngre datum än sjelfva kyrkan.
Den nu befintliga kyrkan är 62 alnar
lång och 28 bred med motsvarande höjd;
tornets höjd uppgår till 60 alnar. Inuti
är kyrkan något mörk, till en del
genom sin målning i svart och hvitt, hvars
bilder hufvudsakligen utgöra bibliska
allegorier.
Det från den gamla kyrkan
qvarstående vapenhuset har utanför yttre
dörren en liten vestibul, i hvilken på
hvardera sidan befinnes en rund niche,
som innesluter två fristående, af svart
eller svartgrå strålsten svarfvade kolonner
om blott 2Vo alns höjd och 6 tum i
diameter. På ena muren, då man
träder in i den lilla vestibulen, har man
till venster en 3 alnar hög och en aln
bred sten, med en groft huggen basrelief,
föreställande S:t Göran, stående på
drakens rygg och med bägge händerna
nedtryckande sitt svärd i odjurets gap. På
andra stenen ses en biskop med kräkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
