Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
Rättvik.
Rättvik.
och lefnadsvanor. Rättvik kan för
öfrigt anses såsom den jemnast bergade
socknen i Öfra Dallaget. Bland
plägse-der och bruk, som kunna vara af för
socknen mer egendomlig beskaffenhet,
vilja vi anföra trolofningen, som skall ske
nattetid, hemligt och vid ljus, samt i
närvaro af endast gifta karlar — 2:ne
å hvardera kontrahentens sida. De unga
tu taga hvarandra då i hand, hvarvid
brudgummen skall hafva uti sin en skänk,
bestående af en ring, ett spänne eller
dylikt. Nu ställa sig 2:ne af vittnena
mellan kontrahenterna, så att de med
dessa bilda ett kors. Sedan tillfrågas de
unga, om de vilja hafva hvarandra till
äkta, och om detta bejakas, «slå vittnena
upp», d. v. s. skilja parets händer, då
ringen eller gåfvan naturligtvis stannar
i brudens; hvarefter de trolofvade sätta
sig ned jemte vittnena, för att äta och
dricka. Brölloppsceremonierna äro af
ganska vidlyftig beskaffenhet, hvarför de ock
under denna redan nog vidlyftiga artikel
måste förbigås. Ett annat bruk må
endast tilläggas: sången för lik. Det
gamla bruket fortlefver äunu, att man
tidigt om Söndagsmorgonen samlas i
sorgehuset och efter hållen bön sjunger några
psalmer inne i stugan, der liket är stäldt,
samt dermed fortfar ute på gården,
medan locket pålägges och kistan utbäres.
Att detta är en qvarlefva från
katholi-cismen, är väl klart af bönen, som då
läses; men den fromma, mindre upplysta
enfalden med sina gammaldagsseder och
sin obetingade vördnad för ärfda minnen
tager icke anstöt af denna bön, hvaraf
ett fragment lyder sålunda:
»Om aftonen, när vi till sängen gå, Begynna
vi på Jesum att kalla, Så går det oss väl både
till själ och kropp Om lyckan vill med oss
stånda. Hvem lyser i detta hus? Det är Jesus
Christus allt med sitt ljus. Hvem hafver diktat
psalmen? Jungfru Maria.»
»Och Gud bevare oss allesamman, Gud
bevare båd’ barn och blomma! Gud låt icke döden
för dörren stå! Gud låte icke svndeu i huset
ingå! Den psalm vilja vi sjunga, Hvar afton vi
till sängena gå. Så följa oss alla Guds änglar.»
I historiskt afseende kan ingenting
anföras angående socknens första
bebyggande; icke ens vet man med säkerhet,
när den bildades till särskild församling.
Det äldsta dokument, som ännu finnes i
behåll rörande socknen, är en
köpeaf-handling af 1320, angående Glistjerna
bys tillerkända rättighet att fiska i
Amun-gen. Af pastorer från katholska tiden
har biskop Rudbeck antecknat den 3:dje
i ordningen såsom död 1513. Under
norska konungen Olof Haraldssons (den
Heliges) bekanta tåg genom
«Jernbära-land», Jämtland och Öfver norska fjällen
före slaget vid Sticklarstad (1030) säges
han dragit fram äfven här förbi
Rättvikens stränder och då grundlagt det
kapell, som sedermera förvandlats till
moderkyrka. En ännu fortlefvande sägen
förmäler ock, att konungen vid samma
tillfälle förutsagt Böda kapells framtida
uppkomst. Enligt traditionen skulle näml.
konungen under nyssnämnda tåg hafva
stannat på »Bodbacken» och yttrat: «I
framtiden blifver här nedanför ett kapell
af trä och ännu längre fram här, der vi
stå, en kyrka af sten». Dessa båda
profetior gingo ock i fullbordan, den förra
1618, då träkyrkan uppfördes på den af
S:t Olof utsedda platsen nedanför backen,
och den andra 1847, då nuvarande
kvr-kan af sten grundlades på sjelfva kullen
invid vägen. I afseende på de för hela
Dalarne så kära minnena från Gustaf
Wasas underbara irrfärder genom dessa
bygder berättas, att han från sina
äfventyrliga gömställen vid Lungsjöån och
Kungshögen inom Leksandsrå fördes af
Svärdsjöbönder från Marnäs genom
Leksands-skogen öfver Fäbodesjön, Ungsjön
och Ljugarn förbi Undsättholmen,
Wärnäs och Fiskholmarna till Nedra
Gärdsjö by, der han uppehöll sig någon dag
för att vårda det sår, Danskarne gåfvo
honom genom halmlasset i Svärdsjö *).
Härifrån begaf han sig ned till \vrkan,
der lian på kyrkvallen för första gången
framträdde offentligen i Dalarne och
talade till den församlade menigheten om
den öfverhängande fara, hvaruti
fäderneslandet sväfvade. På lians uppmaning
att höja frihetens banér mot den
blodtörstige tyrannen, heter det, att »bönderna
lyssnade till hans ord och voro icke
ovillige; likväl skulle de först inhemta
gran-__
*) Enligt en gammal, i Rättviks kyrka ännu
förvarad anteckning förlägges händelsen med
Gustafs färd i halmlasset, då Sven Elfssou stack
sin häst i foteu, till Ljugaren. Uppgiften
anses dock mer såsom en fosterländsk ifver
att tillegua sig en afundad förtjenst om den
biltoge flyktingeu, än såsom en historisk
upplysning af något värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
