- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Femte Bandet. M-R /
555

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

555 Rättvik.

Rättvik.



narnes tanka». Gustaf, nöjd med denna
början, fortsatte under goda
förhoppningar härifrån öfver Siljan sin färd till
Mora. — Det berättas, att en mängd
dalpilar varit skjutna uti en nu mer
nedrifven klockstapels öfversta del; man
förmodar, att detta skett 1520, då ett
parti af Kristians folk i Rättvik förföljt
Gustaf I under dess flykt i Dalarne;
men rädda för den uppretade allmogen
gömde de sig i klockstapeln, der de af
pilarne blefvo hemsökta. Konung Gustaf
fann uti Rättvik sitt första och
pålitligaste stöd mot den s. k. Daljunkaren.
Af ett konungens bref d. 13 Juni 1531
upplyses man, att menigheterna i
Rättvik, Mora, Orsa och Westerdalarne
beredvilligt gingo konungens önskningar till
mötes med att aflemna vissa kyrkklockor
och kyrkotionde till gäldande af rikets
skuld till Lübeck, då deremot de
omgifvande socknarne häraf förleddes till
upproriska stämplingar och våldsamheter.
Detta konungens tacksägelsebref finnes
infördt i Diplomatarium Dalekarlicum,
del. II, pag. 192. Under det sista
allmänna Dalupproret 1743 var Rättvik
äfven indraget i oroligheterna. Då kon.
Gustaf III år 1788 i nödens tid, i likhet
med sina förfäder, sökte stöd och hjelp
hos Dalarnes befolkning, var Rättvik
ock bland de socknar, som med
beredvillighet slöto sig kring den betryckte
konungen till fäderneslandets räddning.

Bingsjö finnmark, afstängd genom
Amungen och Ljugaren till ett land för
sig, blef bebyggd långt sednare än
moderförsamlingen. Detta antages hafva
skett i början af 1500-talet, då en
utvandrare från Ostbjörkens by slog sig
ned vid en vik af Amungen, ett stycke
från det ställe, der Dalstugans by nu
står. Dalstugan leder ock sin uppkomst
icke från finsk stam, utan från
moderförsamlingen. Sedermera och, som det
säges, under Carl IX:s tid, inkom en
finne, Mårten, som valde sin bostad i
Finnbacka, derifrån sedan utflyttningen
skedde till Bingsjö. Åtminstone en del
af befolkningen i sistnämnda by leder
dock sin härkomst från en särskild
finn-stam, inkommen från Källsjön i Ockelbo
socken af Gestrikland. Finska språket
är nu utdödt; men åtskilliga finska
benämningar fortlefva, såsom t. ex. Pinilla

(åker), Lappiko (en sved), Kalokorp (en
röjning). Några egentliga
minnesmärken från forntiden finnas väl icke; men
följande byggnader torde vara förtjenta
af att omnämnas: I Brogården inom
nedra Gärdsjö förevisas ännu en källare,
der, enligt sägnen, konung Gustaf I skall
hafva hållit sig dold en dag. Den norra
flygelbyggnaden i Rättviks prostgård
inrymmer en sal, som ännu kallas
kungssalen till minne deraf, att kon. Fredrik I
skall derstädes hafva roat sig med
målskjutning, hvarefter väggarne ännu skola
bära märken. Byggnaden, redan utdömd
1759, qvarstår ännu såsom ett
vittnesbörd om flydda tiders väldiga timmer
och bastanta byggnadskonst. Angående
en gammal runskrift i en tall vid
Draggas-röset kan läsas i Kröningssvärds Diplom.
Dalek., supplement 49. Kyrkan, belägen
på en liten utskjutande udde i
Rättvikens innersta bugt, är en regulier
korskyrka, bestående af det ursprungliga S:t
Jacobs kapell och fyra sedermera
verkställda tillbyggnader. Emedan i kyrkan
tillförne funnits förvaradt ett jernkors,
på hvilket varit fästa 5 stycken
kopparkulor, prydda med bilden af S:t Olofs
hufvud, händer och fötter, de sistnämnda
trampande på en drake, har man antagit,
att kyrkans första grundläggning skett
af förut nämnda norska konung Olof
Haraldsson vid hans tåg genom bygden.
Till reformationstiden kallades ock
kyrkan S:t Olofs kyrka, men fick sedan
namn af S:t Jacobs, emedan den på >
Jacobs dag invigdes till luthersk
gudstjenst. Kyrkan håller invändigt 140 fot
i längd, 112 fot i bredd och 38 fot i
höjd. Härtill kommer sakristian i kyrkans
östra ända, som i längd håller 30 och i
bredd 42 fot. Taket är invändigt
bildadt af 5 hvalf och utvändigt belagdt
med spån; golfvet af gamla grafstenar
och huggen täljsten. Fem dörrar leda
till detta tempel, hvars af granit,
sandsten och tegel uppförda murar äro
genombrutna af 14 fönster med hvälfda
betäckningar. Kyrkan skym mes och
för-tynges dock invändigt af 3:ne läktare.
Kyrkokassan eger en behållning af 8,652
rdr 71 öre rmt. Kyrkogården, på
sednare tider till ett betydligt omfång
utvidgad ned emot Siljan, omgifver kyrkan
på alla sidor och beskuggas af lummiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:49:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/5/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free