Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sellevalla.
Selånger.
55
torde, om det kommer till
verkställighet, blifva af oberäkueligt stort gagn för
denna ort.
Sellevalla. Egendom uti Edsbergs
härad af Örebro län, se Sällvan.
Selånger. Moder-socken, är belägen
i Wester-Norrlands län och Medelpads
fögderi, samt under 62 gr. 23 min.
polhöjd, 42 mil norr om Stockholm och
l/.> mil från närmaste stad, Sundsvall;
gränsar i norr och nordost till Sättna
och Timrå socknar, i öster till Sköns
socken och Sundsvalls stads egor, i söder
till Tuna och i vester till Stode socknar
samt upptager en areal af 25,867 tid
29 kpl., deruti inberäknade dess få sjöar
och små vattendrag m. m. dock icke en
del af Huljesjön.
Socknen antages vara en af
Norrlands äldst odlade och bebyggda trakter;
några vilja härleda namnet af det gamla
ordet Sel, som betyder fäbodar, och
An-i/in% hafsvik, samt antaga då de första
bebvggarne haft här sina fäbodar och
gifvit stället dess namn; andra åter vilja
härleda det från sill och mena alltså
namnet rättare böra skrifvas Sillånger.
Socknen består af en mot hafvet sig
sluttande, mestadels skogig trakt. Några
öppna ställen af betydligare vidd finnas
ej, men desto flera dalsträckningar och
berg, hvilka dock ej äro af någon
synnerlig betydenhet. Bergkullarne utgöra
O %/ o c?
tillsaramanräknade ett antal af nära 70,
och vattnen mellan 15 och 20.
—Mellan bergstrakterna ligga de inom
socknen odlade egorna med hufvudsaklig
sträckning i öster och vester. I den
mån landet höjer sig, ligga äfven
sjöarne högre, ju längre afståndet är från
hafvet; af dessa äro Selångersfjtirden,
Huljesjön och Segersjön störst.
Det ansenligaste berget är
J/älloms-berget, väl ej till arealinnehåll, men
fastmer till sin ansenliga höjd. Det sträcker
sig från landsvägen till Sättna
socken-skilnad. Koldstaberget kommer derefter
i ordningen. Det utgör en bergsrygg,
som tager sin början från Sundsvalls
stads-egoskilnad emot Nacksta och slutar
vid skilnaden emot Tuna; den är för
det mesta skogbeväxt. Dessutom finnes
en mängd mindre bergåsar, hvarimellan
framrinna en mängd bäckar, hvilka,
slutligen förenade, utfalla i Selångersfjärden.
Socknens läge och natur i allmänhet
erbjuda inga anledningar till synnerligt
lifliga naturmålningar; men trakterna vid
kyrkan och vid Hulii-balken göra dock
härifrån härliga undantag. Från höjden
af den förra, som beherrskar
Selångersfjärden och trakten utöfver åt Sundsvall,
erbjuder sig en utsigt, som i sanning
täflar med de flesta, af hvilka Norrland
har ett så rikt förråd. Från höjden af
Hällomsberget är utsigten dock
vidsträcktast. I historiskt afseende är intet kändt
mer än hvad som rörer den fordom här
belägna kungsgården, hvarom hänvisas
till art. Kungsnäs, samt Ryssarnes
härjning här 1721, då flera af socknens byar
plundrades och brändes.
Af förekommande djurarter må
nämnas, att björnen har på flera år ej blifvit
fångad här, dock visar han sig stundom
på Huljens norra skogstrakt samt på den
dertill gränsande Djupdahls allmänning
i Sättna. De skadligaste rofdjuren här
äro vargar. Elg påträffas aldrig nu mer,
men i vattendragen någongång uttern.
Af trädslag finnas de vanliga
norrländska. Lönn, lind, äple- och
körsbärsträd planteras här äfven; af dessa
bära körsbärsträden nästan under hvilka
förhållanden som helst både ymnig och
fullmogen frukt. Tall, gran, björk, al
och asp (af sistnämnda tillverkas någon
pottaska) gifva den mesta och reelaste
afkastningen. — I botaniskt hänseende
lemna Siljeberget och Huljen den rikaste
skörden; der växa bland andra Allium
scltoenopraswn, Annaria trinervia,
Carn-pamdci cervicaria, Dianthus deltoides,
Orelli s cruenta, Ribes alpinum, Stael tys
syl-vatica, Sonchus al pinus, Viola JTirta.
Klimatet är friskt och sundt, ehuru
thermometer-observationerna utvisa en
högst varierande väderlek, ithy att den
ofta oin vintern visar 30 à 36 gr. köld
och sommartiden 25, ja, ända till 31 gr.
värma i skuggan.
Jordmånen är i allmänhet svag och
består mestadels af vattensjuk,
stenblan-dad lera. De flesta odlingsbara trakterna
äro redan upptagna. Af de trenne
helsokällor, som finnas, är isynnerhet den på
prestbordets egor anmärkningsvärd.
Folkmängden, som år 1840 var 1,178,
hade 1852 uppgått till 1,287 och 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
