Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siene.
Sirup.
67
(C. af Forsell uppgifver approximativt
i sin statistik 8,378 tid).
Socknen delas genom sitt enda
betydligare vattendrag, Säfve ä, i tvänne
nära lika stora hälfter, hvaraf den södra
utgöres af 2:ne höjder, som lemna
mellan sig en mot Säfvedalen och
Millom-gärdssjön sluttande dal, hvarigenom en
bäck flyter från Torsjön; den vestra af
dessa höjder utgör en del af en större
höjdsträckning, som fortsätter inåt Horla
socken samt bildar en platå, hvilken
höjer sig öfver den närliggande
Säfvedalen mellan 150 à 200 fot; både denna
och den sydliga höjden, som sträcker
sig inåt Ljurs socken, äro nästan kala.
Den i norr mot ån sluttande delen af
socknen utgör dess bördigaste del, den
öfriga en fortsättning af de närliggande,
under namn af Svältorna, välbekanta
trakterna; likväl är jordmånen här af
bördigare beskaffenhet, och marken har
genom mer omsorgsfull omvårdnad
blifvit till någon del beklädd med såväl
löf- som barrskog, hvarigenom socknen
erhållit ett betydligt vackrare utseende än
de under namnet Svältorna betecknade
ödsliga nejder. Utom förut nämnda berg
sträckningar i socknens södra och vestra
delar, finnas bergklintar här och der
kringspridda i nästan alla socknens delar.
Jordmånen söder om Säfve å består
för det mesta af sandjord, norr derom
å de högländare ställena dels af
sandjord och dels af sandmylla på sandgrund;
å socknens norra sluttning emot Säfve å
förekommer å några hemmans egor så
väl lerjord som mylla på lerbotten.
Mellersta och norra delarne af socknen,
der de flesta hemmanen hafva sin
åkerjord, äro de mest odlade; nästan hela
södra och vestra delarne utgöra
hemmanens utmärker, så att blott en ringa del
af socknen har blifvit uppodlad, hvartill
ock den magra, stenbundna jordmånen
erbjuder föga tillfälle.
Folkmängden, som år 1805 var 378,
uppgick 1863 till öfver 630 personer.
Folket är i allmänhet stillsamt, endast
smärre misshälligheter uppkomma
stundom vid utskänkningsstället å Eklanda
gästgifvaregård. I afseende på
klädedrägten må nämnas, att mannens fordna
ändamålslösa och fula vadmalsjacka med
långa skört har i sednare tidén blifvit
utbytt emot kortare rockar.
Byggnadssättet äro timrade envåningshus under
tegeltak, vanligen inredda till förstuga,
kök, stuga och s. k. framkaramare samt
vind med ett derå inrättadt gafvelrum,
egentligen för hushållets helgdagskläder.
Tjenstelijonens löningsvilkor äro, utom
husrum och kost: för en dräng årligen:
städja 9 à 10 rdr, lön 75 à 100 rdr
samt särskilda naturaförmåner, utgörande
c:a 50 rdr, hvarförutan de ofta betinga
sig att å husbondens egor sätta Vs e^er
V4 t-.a potates. Dagsverkspriset har sedan
år 1855 med anledning af då pågående
jernvägsarbetena genom socknens norra
del stigit från 75 öre till 1 rdr 50 öre;
qvinnsdagsverket gäller 50 ä 60 öre.
Näringar. Jordbruk och
boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Det
förstnämnda har på de sednare 10 åren gjort
betydliga framsteg, och egarne af
Wår-gårda och Tubbetorp hafva lemnat de
mindre jordbrukarne efterföljansvärda
exempel uti odlingsföretag. Härigenom
har inträffat, att socknen, som för ett
tiotal af år tillbaka måste köpa någon
del af sitt lefnadsbehof, nu mer kan
afyttra deraf till närliggande trakter.
Utsädet, som år 1818 uppgafs till 192 t:r,
utom potates, uppgifves 1860 till 1,565
kub.fot 6 k:r hafra, 1,389 kub.fot 2 k:r
blandsäd, 427 kub.fot 7 k:r råg, 140
kub.fot 2 k:r korn, 37 kub.fot 1 k:a
hvete, 13 kub.fot 6 k:r ärter samt 1,411
kub.fot 3 k:r potates. Humle, hampa
och lin odlas ej till fulla egna behofvet.
Trädgårdsskötsel drifves ä W år går da,
Tubbetorp och Brunlid, ehuru i mindre
skala. Jorden är i allmänhet lättskött.
De större jordbrukarne hafva i
sednare tider som gödningsämnen begagnat
guano och benmjöl. Vanliga
bruknings-I sättet är för trädesjorden, att den under
sommaren, eller sedan vårarbetet i
allmänhet är fullgjordt, bearbetas med plog
och harf. Potatessättningen sker
allmännast för krok eller en derför särskildt
inrättad plog, på det sätt, att hvarannan
fåra lemnas tom, som sedermere, då
po-tateskålen uppkommit, uppköres under
sommaren 2 till 3 gånger. Ängsmarken
utgöres synnerligast af ån omgifvande
sanka marker, som genom
vattenöfver-svämningar höst och vår erhålla kraft
att lemna en ganska rik, ehuru till be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
