Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Skaraborgs län.
Skaraborgs län.
detta fullbordades först af kou. Johan
år 1590 och blef tillika med hela staden
lågornas rof, hvarefter icke något nytt
uppfördes. Dess qvarlefvor bortfördes
slutligen år 1703. Skara var också
befäst, i likhet med de flesta äldre städer.
Under konungarne af Wasa-ätten
började den gamla staden småningom
sjunka, och redan Gustaf Wasa förlänade
den 1550 åt Abraham Eriksson
Leijonhufvud; sexton år derefter afbrändes
Skara af danskarne under Rantzau,
hvilken dock snart måste draga sig tillbaka,
för att ej bli omringad af Mornay och
Hästsko. Samma olycka träffade staden
ungefär ett halft århundrade derefter,
då Danskarne under Christian IY sjelf
för andra gången afbrände Skara, så att
af hela staden icke mer återstod än
domkyrkan och ett par hus. Under
sjelfva branden blefvo danskarne af
ryttmästaren Johan Stårck med ett kompani
af Westgöta ryttare angripna så plötsligt
och med sådan häftighet, att konung
Christian sjelf med möda hann rädda sig
med flykten. Utom dessa olyckor, som
gjorde staden stor skada, hotades
densamma ett par gånger med att se sin
existens helt och hållet upphöra, först
genom Gustaf I, som ville förmå
invånarne att flytta ut till det 2 mil derifrån
belägna Hornborg, der konungen ämnade
anlägga en stad, och sedan genom Carl
IX, som ämnade förlägga lärosätet till
ett annat ställe, men afhölls derifrån
genom tanken på den ståtliga
domkyrkan, med anledning hvaraf han också
yttrade: »stode du, Maja (kyrkan var
helgad åt Jungfru Maria), icke der, så
skulle här snart icke vara någon skola.»
Utom af fiendens härjningar, har
Skara stad äfven varit hemsökt af flera
svåra eldsvådor, bland hvilka den, som
ödelade nästan hela staden d. 23 Aug.
1678, härledde sig från mordbrand. En
dansk dräng hos en af stadens borgare
tände då, medan allt husfolket var i
kyrkan, på husbondens gård af hämd
öfver en honom öfvergången aga, och
som en stark storm rasade samma dag,
spridde sig elden med fart öfver hela
staden, hvilken inom några timmar var
nästan helt och hållet nedbränd; både
rådhuset och skolan nedbrunno, och dom-
o
kyrkan blef likaledes illa skadad. Ären
1827 och 1859 härjades Skara likaledes
af eldsvådor, och det är sålunda icke
underligt, att denna fordna hufvudstad
nu nedsjunkit till det låga rum (det
50:de), som den innehar bland de
svenska städerna.
Det nuvarande Skara, med 110
gårdstomter, bildar en oregelbunden figur, som
genomskäres af mer krokiga än räta gator,
hvilka på ena sidan från Henda- och
Ma-rums-tullarna löpa tillsammans i Stora
Torget och stadens medelpunkt,
Domkyrkan, från hvilken en rak gata löper till
Götala-tullen, utanför hvilken botaniska
trädgården och begrafningsplatsen äro
belägna på hvardera sidan om den till
Götala ledande landsvägen. Den
förnämsta bland stadens byggnader är
domkyrkan, en af de största och mest
storartade i Sverige, dock nu beröfvad flera
bland sina yppersta prydnader. Man
har påstått, att den första
domkyrkobyggnaden grundlades redan år 1020;
men af denna kyrkobyggnad torde nu
föga eller ingenting återstå, emedan
biskop Odgrim år 1132 lät nästan i
grund nedrifva densamma och uppföra
en ny, hvilken inom 20 år derefter var
så färdig, att hon kunde invigas. Hon
hvilar, heter det, på 18,000 asp-pålar och
är byggd i latinsk korsform samt af
sandsten, sannolikt hemtad från östra sidan af
Hornborgasjön, ehuru en gammal sägen
vill Veta, att stenen blifvit förd ända
från Norge, hvars konung, Olof
Haraldson, veterligen bidragit till kyrkans
uppförande, medan, enligt biskop Brynolfs
chrönika, hvar bonde i stiftet uti
bygg-nadshjelp gaf »fem penningar blå», en
afgift, som betalades med säd och sedan
länge fortfor. Kyrkan invigdes 1151
och håller nu 192 fot i längd, 60 fot
i höjd och bredd, medan tvärskeppets
längd är 100 fot och hvartdera tornet,
nu saknande den fordna höga spiran, är
107 fot högt. Hon har fordom varit
längre, men i sednare tider förlorat sitt
chorutsprång, så att hon nu i öster har
endast en platt gafvelmur med en enda
stor fönsteröppning. Kyrkan blef snart
rikt doterad, och de första biskoparne
täflade i detta hänseende och i att
försköna henne. Så lät biskop Bengt af
ätten Bräde uppföra södra choret och
skänkte, utom »kostliga helgedomskar»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
