Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smaland.
Småland.
235
Småland, hvars jord är så starkt
impregnerad med jern, att sjö- och
myrmalmer upphemtas ur nästan alla landets
strömmar, sjöar och myrar, häruti Taberget
sitt mest betydande nederlag af jernmalm,
hvilken här till stor del brytes ofvan
jord, men saknar derjemte icke heller
andra jerngrufvor, t. ex. Inglamåla o. a.
Koppar fås vid Waldemarsvik och Wirum
i Kalmar län, vid Fredriksberg och Klefva
i Jönköpings län, och nickel likaledes
vid Klefva. Sveriges enda guldgrufva
vid Ädelfors i Alsheda socken har för
länge sedan upphört att bearbetas.
Blaud landskapets talrika sjöar må
det vara tillräckligt att här nämna:
Bolmen, Åsnen, Möckeln, Helga-sjön,
Wid-östem, Salen, bland dess floder den i
Östersjön utfallande Emm-ån, Nissan
och Lagan, som utfalla i ^Vesterhafvet,
Helge-ån, som faller i Östersjön vid
Åhus, o. a., hvilka alla finnas närmare
beskrifna hvar och en på sina särskilda
ställen.
Hvilken folkstam, som ursprungligen
bebott Småland, är omöjligt att
uppgifva; man har gissat på Finnar, emedan
en del af landet kallades och ännu kallas
Finved eller Finhed; man har till och med
velat härleda namnet Småland från det
finska Suomi eller Sameland. Mindre
osannolik låter dock den gissningen,
som härleder provinsens namn från »Små»
och »land», en betecknande benämning
på de små härader, som af den
invandrande Götastammen upptogos i landets
skogar och mossar samt på dess hedar,
och hvilka härader småningom samlades
till fylken, sinsimellan förenade genom
en förbundsförfattning, liknande
Sveastammens förbund under öfverkonungen
i Uppsala. Smålands nyaste
historieskrifvare, Wieselgren, ser i Småland det
från Svea och Göta väldet samt de till
Danmark hörande landskaperna Blekinge,
Skåne och Halland afsöndrade tredje
stora riket på den Svenska kontinenten;
han kallar detta rike för Wirdaland
eller Wirdarike, låter det hafva en från
Asaläran skiljd religion med hufvudsaklig
dyrkan af en qvinnlig gudomlighet och
anser för sannolikt, att den ätt, som de
Svenska historieskrifvarne efter Isländarne
kallat för den Iwarska och Sigurdska,
och hvilken de låta efter Ynglingahusets
utgång uppträda på Uppsala-thronen,
varit Wirdalandets konungaätt. Styrbjörn
Starke anser han som den sista
Wirda-konungen, efter hvars fall på Fyrisvall
Wirdalandet helt och hållet uppgick i
Svea-väldet, ehuru det sedan åter skiljdes
derifrån för en tid under konungar af
Blot-Svens hus, af hvilka Kol eller, som
’o ’
christen, Erik Arsäll var den siste.
Bland Wirdarikets fylken eller
»folkländer» nämnas Njudung, Finved, Wärend,
Möre och som dess vigtigaste stad Kalmar,
der, enligt Wieselgren, den Hel. Ansgar
först landsteg och först predikade
christen-domen. Som Smålands egentlige apostel
erkännes imellertid den Hel. Sigfrid,
hvilken i Wexiö byggde den första
domkyrkan. Till landets äldre traditioner
hör också sagan om den hjeltemodiga
jungfrun Blenda, som på den
Småländska Bråvallaheden vid sjön Salen
nedhögg en under männernas frånvaro i
härnad infallande Dansk här, och
derjemte berättelsen om den s. k.
Kalmar-leding, hvilken Norska konungen Sigurd
Jorsalafar skall hafva företagit mot de
hedniska Småländningarne. Under
medeltiden börjar Småland oftare nämnas i
Sveriges historia. Af Folkungaätten
innehade Erik, Birger Jarls son, Erik
Magnusson, konung Birgers bror, och Erik,
Magnus Smeks son såsom hertigdöme
Småland, hvilket i samma egenskap
innehades af Gustaf Ls son, Erik, »Sveriges
arfkonung», som han redan då skref sig.
Smålands vigtigaste medeltidsminne är
den i Kalmar, »Sveriges öga, förmur och
nyckel», afslutna Unionen (1397). Att
Engelbrecht under sitt befrielsekrig äfven
utdref fogdarne ur de Småländska slotten
och borgarna, veta vi af historien,
likasom att Småland under unionstiden ofta
var skådeplatsen för de oroligheter, som
då söndersleto Sverige. Den gamla
sjelf-ständiglietsandan hos Smålands
befolkning uppenbarade sig på ett storartadt
sätt för sista gången i det upprorskrig,
som Nils Dacke eller Täcke, sannolikt
härstammande från en gammal inhemsk
konungaätt, länge underhöll mot Gustaf
Wasa, tilldess han träffades af en
dödande pil på Ilödeby skog. Efter denna
tid är landskapets historia på det
närmaste sammanflätad med rikshistorien,
och kunna vi derföre till denna hänvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
