Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
StoiIvI.
Sveg.
399
Hahr). Söder i socknen är landet
mestadels slätt med lerjord; uti norr deremot
bergländigt och kärraktigt, och hvarifrån
en å utgår, som gör en krok inåt
Lill-härad, innan den åter inkommer i
socknen, hvarefter den flyter genom Säby
och Dingtuna och uti förutnämnda
socken utfaller i Mälarviken Freden. Ett
annat vestligare, mindre vattendrag,
kalladt Wahlsta-ån, tömmer sig uti
Kolbäcksån nära Kolbäcks gästgifvaregård i
socknen af samma namn. Jemte
åkerbruket idkas äfven något skogs- och
bergsbruk. Hemmantalet är 37}jj
oförmedlade eller 355/16 förrn, mtl, hvaraf
317/g skatte, krono och 3/4 frälse.
Uppskattningsvärdet för jordegendom och
industriella inrättningar utgör
tillsammans 936,600 rdr. Folkmängden år
1848 var 1,062 och 1863: 1,286
personer. Vägar från Dingtuna, Säby och
Kolbäck mötas och korsa hvarandra i
socknens södra del. Socknen har från
uråldriga tider varit bebyggd och odlad,
hvilket bevisas af en mängd ättehögar
och bautastenar. Den förnämsta
ättehögen, som i omkrets och höjd icke
ger högarna vid Gamla Uppsala efter,
finnes emellan Skälby och Qvidinge;
och icke långt derifrån, på Åby gärde,
söder om gården, är äfven en dylik hög,
hvilken fordom varit nästan lika stor,
men genom grustägt mycket förminskats.
För att åtkomma gruset, har ett lager
af gråsten, hvarmed högen, likasom andra
dylika, varit betäckt, måst genombrytas;
vid gräfningen påträffades stora
men-niskoben samt eu hufvudskalle, hvarpå
håret ännu lärer varit qvar. Vester i
socknen, nära Kolbäcks-ån, är ett högt
berg med lemningar efter en borg;
vid West-Tuna har funnits en offerlund,
och ännu är derstädes en källa, som
flitigt begagnas till helsobrunu. Namnet
Svedvi förmena somliga komma af Suidur,
som var konung i Tuhundra; men
troligare är, att det härleder sig af ordet
svedja. Svidhvi nämnes på 1400-talet,
då kyrkoherdar här förekomma, men
tidtals, och ännu inpå 1600-talet tyckes
socknen ha varit annex till andra;
kapla-uer äro kända från 1636.
Nu utgör Svedvi ett konsistorielt
pastorat af andra klassen, hörande till
Westerås stift. Kyrkan, belägen i sock-
nens södra del, vid vägen från Säby,
IV2 från Westerås, är mycket
gammal och var åtminstone på 1750-talet
utan torn, men med hög takresning.
På klockorna, som äro ganska tjocka
och tunga samt anses för de förnämsta
i orten, synes en gammal munkstil,
hvilken dock redan för 100 år sedan
befanns oläslig. Barnundervisningen
bestrides uti en fast folkskola och eri
flvttbar småbarnsskola af en examinerad
lärare och en lärarinna. Af skolbarnen
undervisas nära hälfteiÄ hemma.
Bland gårdar och verk inom socknen
må anföras: Eriksberg eller N:a
Wall-sta,
1 mtl, Åby, Wall sta och Wahlstad,
hvardera 2, samt Skälby, 3 mantal, allt
skatte; Amsta, frälse, har tillhört
Beuterholmska slägten, men egdes 1849
af en bonde; Kyrkoherde-bostället, vid
kyrkan, 1 mtl, och komministersgården i
Brånsta by, V4 mtl, båda krono:
Fogel-sjö, 1 mtl, också krono, är
kapitens-boställe; Hallsta eller Hallstahammar,
slutligen, vid Kolbäcks-ån, se den art. —
Postadressen är Westerås.
Svedäng. Egendom i Strengnäs
landsförsamling af Åkers härad och
Nyköpings län, bestående af 1 mtl
kronoskatte med trenne mindre torp.
Höst-och vårutsädet är 10 t:r hvartdera. Stället
löstes från kronan af D. Falkenberg och
har sedermera på 1680-talet egts af
adliga ätten Olivecrantz, äfvensom af slägten
Wuif. Ar 1825 tillhörde det en Sundberg.
Nuv. egaren är hr L. Sch enlund.
Sveg, en socken uti Herjeådalens
fögderi och Jämtlands län, belägen I2V2
mil från Östersund, omfattar med 7 mils
längd och 3 mils bredd en areal af
13,364 qv.mil, hvaraf 0,442 äro vatten. —
Socknen, som genomflytes af Ljusna elf;
har ojemn mark med berg och höjder i
dess stora skogar. De uppodlade trakterna
omskifta med dalar och bergartade höjder;
rådande jordmånen är sand, på de flesta
ställena utgöres den af fin mylla och för
öfrigt af grus. De många här framflytande
fjellelfvarne och träsken alstra en kall
dimma, som, när den sänker sig till
jorden, skadar åkern. Under året 1864
söktes statsbidrag till myrutdikningar
vid Glisjöbergs, Dufbergs och Mosätts
byar. Boskapsskötseln är hufvudnäring,
och hvitmossen, som här finnes i ymnig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
