Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollhättan - Trollhätte kanal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfarlig våldsamhet och ett döfvande brus.
sammanträngd till en bredd af föga
öfver 30 alnar, bildande Toppöfallet, det
största bland allesamman. Här, berättas
det, har i klippväggen varit en håla,
som fordom varit ett tillhåll för röfvare,
hvarom åtskilliga sägner förtäljas;
ofvanför hålan var en utskjutande klippa,
Skräddareklinten kallad, derföre att en
lifdömd skräddare för att undgå straff
åtagit sig att sy en klädning färdig
sittande pä klippspetsen; han lyckades;
men då han skulle utdraga tråckeltråden
svindlade han af glädje och vattnets
brus och störtade i djupet. Detta
klippstycke nedrasade 1753. Genom en djerft
utkastad jernbro har man i sednare tider
beredt sig tillträde till den lilla Toppön,
hvarifrån man nu njuter en storartad
utsigt. Något nedanför kommer
Stampströmsfallet, bredvid hvilket man ser ett
aldrig fullbordadt mästerstycke efter plan
af vår oförgätlige Polhem, den s. k.
Polhems graf, en sluss, sprängd tvärtigenom
berget, af fots djup, der vattnet
fram-strömmar, såsom ett vattenfall. Vid
nedgången till fallet visas man vanligen på en
stor jättegryta, den s. k. Kungsgrottan,
der besökande furstliga personer i
klippan låtit rista sina namn. Denna grotta,
äfvensom en 1,000 fot längre ned
belägen, 12—14 fot djup, nederst
spiralformigt ursvarfvacl jättegryta, är af högt
intresse. .Många dylika träffas i v. och
n. v. sidan af de bergshöjder, som
begränsa Göta elfs vestra strand, ehuru de
icke blifvit så uppmärksammade. Nedom
det sistnämnda fallet vidgar sig elfven
och bildar ett lugnvatten, kalladt
Höjoms varp; men snart närma sig
stränderna åter hvarandra, och den vredgade
floden brusar åter utför mellan klipporna
vid de tre lf elvetes falieri, hvarefter den
ännu en gång får en lugnare pregel vid
den s. k. Olidehålan, åter sammanpressas
och för sista gången ryter i
Flottbergsströmmen; sedan flyter den mäktiga
floden lugn och majestätisk obehindrad sin
väg till hafvet, endast vid Åkersström
och Lilla Edet afstängd genom några
slussar öfver ett par smärre forssar. —
Det är onekligt, att många andra
vattenfall finnas, som äro högre än dessa; de
bergsfloder, som likt silfverband hoppa
utför Alpernas klippor, likasom Lapplands
iskantade katarakter äro hvar för sig
fenomener, som fängsla åskådarens
djupaste intresse; men icke blott höjden
utgör i detta fall skönheten ; de
pittoreska oingifningarne, den ofantliga
vattenmassan, som med åsklikt dån kastar sig
i det ena djupet efter det andra, stundom
vidgande sig till hvirflande vikar, än
omfattande midt i bruset en skogklädd
holme, än framträngande i de trånga
öppningarne mellan berg vaggar ne och
deröfver en ständig regnbåge i det
upp-hvirflande skummet, så snart solen kastar
en stråle öfver landskapet, och så strax
bredvid menniskoandens djerfva skapelser,
der naturen synes ensam vilja vara
herrskarinna, — allt detta har gjort
Trollhättefallen så berömda, har lockat och
skall alltid locka tusenden att beundra
naturens majestät och snillets seger.
Trollhätte kanal var länge en tanke,
innan den blef verklighet. Redan Gustaf
Wasa, som i så ofantligt mycket var en
Sveriges försyn, tillika med den kloke
ëstgöta-biskopen Hans Brask, ansåg det
icke för högt för menniskosnillet att här
bana sig väg, för att sammanbinda
Östersjön med Westerhafvet. Carl IX gjorde
början. Sydost om Wenersborg söker
Wenern sitt utlopp genom Göta elf, och
på andra sidan om staden inskjuter en
vik, kallad Wassbotten. Då elfven
genast vid sin början bildar
Rånnumsfallen, från hvilka är lugnvatten ända
till Trollhättan, med undantag af några
smärre forssar, som nu kringgås genom
Stallbacka-kanalen, lät kon. Carl från
Wassbotten till elfven uppdraga en
kanal af 6,000 alnars längd i en dalgång,
den s. k. Carls graf, Sveriges första
anläggning af detta slag. Under drottning
Kristinas förmyndare funderades starkt
på saken; men det stannade dervid. Så
kom Polhem. Hans storartade planer
vunno bifall; men regeringen hade stora
svårigheter att lemna de erforderliga
medlen, så att arbetet måste afbrytas.
Först 1742 uppdrogs åt den yngre
Polhem och öfverste Carlberg att fullborda
kanalbyggnaden; men nya svårigheter i
afseende på planen fördröjde utförandet
till 1749, då kontrakt afslutades med
konstmästaren vid Sala Wiman och
styck-junkaren Moell att emot 203,385 daler
s:mt under tre år fullända arbetet efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
