Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemigarii.
Venngarn.
279
lige ögon, att se alltings ända; hvarföre
skola vara skepp oroa de främmande och
heliga sjöar, gudarnes stilla säten». Midt
eiriot Wennbjörke på vestra sidan om
sjön ligger skansen Ifvars udde, som
synes varit till hamnens eller sundets
försvar» (se vidare art. Ivars udde).
Wenngarn, Wennegarn, kungsgård
uti Stockholms län, S:t Olofs socken af
Erlinghundra härad, belägen nära
Sigtuna, vid Garnsvikens vestra strand, ett
stycke från segelleden, består af (>’/2
mtl krono och har i sambruk 3 mantal
Wiby samt ’/■» mtl i andra hemman;
alltsammans taxerades 1863 till 200,000
rdr rmt.
Wenngarn anses i äldsta tider varit
residens för Svea konungar, förekommer
före 1270 såsom herresäte för hr Gere,
gift med biskopen Israilus Erlandi
An-gelsdotter Ragnild, som blef omgift med
ridd. Ivar Carlsson (Blå), af hvilkens
slägt flera skrifvit sig till Fånö och
Wennegarn; förekommer år 1387 under
namnet Winagarn såsom köpt af
erkebiskop Petrus Philippi, sedermera såsom
bestämdt till en præbendeinrättning
föl-kapitlet i Uppsala. I början på
1400-taiet innehades godset, som var då
betydligt större än nu, af Lydeke von
Bergen, gift med Carin, Ingemar
Ivansson Wases till Bottna dotter, som skref
sig till Wänagarn, och i medlet af samma
århundrade af Eskil Isaacsson Banér,
S. R. R. 1438—45, död 1465, derefter
af enkau Cecilia Gréen såsom
morgongåfva, tillföll efter deras dotter Sigrid,
som blef Gustaf Wasas mormor, genom
arfskilte slägterna Roos och Wasa.
Sedermera, i likhet med månget annat
Wasaättens gods, betraktadt som krono,
donerades Wänngarn 1568 till hertig
Magnus af Saxen, under hvars tid det
utstod en belägring af kon. Johan IILs
trupper, och hvars son, hertig Gustaf
lät uppbygga ena stenhuset. Godset,
som tillfallit Gustaf II såsom arf,
bort-gafs år 1627 till grefve Thurn, hvilken
flyktat hit undan de påfviskas
förföljelser. Sonen, gen. Henrik von Thurn,
sålde gården för 50,000 rdr specie till
grefve Magnus Gabr. de la Gardie, som
inrättade en kyrka i slottet. Från
honom reducerades godset, och har
sedermera under olika vilkor varit upplåtet
åt personer af slägterna Fleming, Piper,
Gyllenborg, öfverste A. Gerner, död här
år 1755, Printzensköld, Posse och Ihre.
— Bland slottsrummen, hvaraf en stor
del stå obegagnade, märkes en sal med
målningar, föreställande drottning Disas
öden samt kyrkan, der åtskilliga taflor
af värde finnas. Till gården hörer stor
trädgård.
Wenngarn är isynnerhet ryktbart
ge-nom 2:iie sagor, som vi tillåta oss, efter
A. A. Afzelius, till slut anföra:
Under det konung Freij eller Sigtrud längst
bort i hedentinia regerade i norden, uppstod
en svår hungersnöd, så att det beslöts att alla
gamla, sjukliga och lytta skulle dräpas och
offras åt Odin. Då en af konungeus rådsherrar,
Sjustin benämnd, kom från tinget hem till sin
gärd, Wännegarn i Uppland, sporde honom hans
dotter, Disa, efter nytt från tinget. Och,
emedan denna haus dotter var i allting vis och
klok, berättade han henne, livad råd man stannat
vid. Då hon detta hört, sade lion sig bätti-e råd
kunnat gifva och undrade, att bland så mänga
män ej mera klokhet funnits. Detta lieunes tal
kom ock slutligen för konungens öron. Denne
vredgades öfver hennes djerfhet och inbillade
förstånd samt sade sig väl kunna göra Disa rådlös.
Nu lofvade han att taga henne till råds, men
med vilkor, att hon skulle komma till honom,
icke till fots, icke heller till häst, icke åkande,
ej heller seglande, icke klädd, ej heller oklädd,
ej inom år eller månad, ej på dag och ej på
natt, och ej i ny, icke heller i nedan. Disa,
bekymrad om denna befallning, åkallade
gudinnan Frigga om råd och for derefter till
konungen på det sätt, att hon spände tvenne unga
män för en släda och lät vid ena sidan leda en
bock, hade det ena benet i slädan samt det
andra öfver bocken och var sjelf klädd i ett nät.
Kom således till konungen, icke gående, icke
ridande, icke åkande eller seglande, icke klädd
eller oklädd. Hon kom ej inom löpande år eller
månad, utan på deu tredje dagen före Jul, en
af de dagar i solståudet, som icke räknades till
sjelfva året, utan till fyllnaden deri, och således
icke heller tillhörde någon månad egentligen;
likaså koiu hon icke i ny, och icke i nedau,
utan just i fuilmånaden; icke på dag eller natt,
utau i skymningen. Konungen, förundrad öfver
sådan klokhet, lät kalla henne inför sig och fann
sådant behag i hennes samtal, fägring och
förstånd, att han tog henne till drottning. Enligt
hennes råd fördelades allt folket sedan i tvenne
delar, hvaraf en del (lottkastning skulle bestämma
hvilkendera) utrustades med vapen, jagtredskap
och så mycket säd, som till ett utsäde kunde
erfordras, samt bortsändes till de nordliga obygderna, att
der aulägga nybyggen och uppodla jordeu. Många
andra goda råd till landets fromma (»af denna
drottning, hvarigenom hon både af konungen och
folket blef älskad och ärad, och var hennes
vishet så högt aktad i landet, att många svåra
tvister hänskötos till hennes dom vid
niidvinters-offret, som deraf snart fick bära uanin af Disa-blot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
