- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
294

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294 Westerbostens liin.

Westerbottens lån.

är Stora Windelens aflopp, upptager
Lais-eifven samt förenar sig, 2 mil ofvanför
staden Umeå, med Umeå elf, — Skellefteå
elf, som utgör Stor-Avans utlopp, ra. fl.
De största sjöarne äro Kultsjön,
Marssjön, Stor-Uman, Storavan, Udjaur och
Hornavan. Klimatet är, i anseende till
landets ringa höjd öfver hafvet, mildare än i en
stor del af det öfriga Norrland. Större
delen af kustlandet ligger mindre än 300
fot öfver hafvet. — Länets areal uppgifves
till 517,401 qv.mil, deraf 40,331 qv.mil
insjöar, eller 11,040,762 tid fast mark,
deraf odlad jord 50,393 (år 1810: 10,700
tunnl.) och naturlig äng 232,450 tid,
för-. delade på 905V40 mtl (eller 930 mtl, deraf
289 i Lappmarken enligt, femårsber. 1855
—60). Ar 1804 uppgafs arealen till 668
qv.mil (inber. Pite lappmark) med 660
mtl och 32,580 personer. Af arealen voro
år 1860: 392,187 tid utdelade till
hemmans och nybyggen, 542.975 tid kronan
behållne. Folkmängden, som år 1860
utgjorde 69,229 personer, uppgick 1865
till 87,880.

Westerbottens inbyggare äro ett
resligt och starkt folk, härdadt och
arbetsamt. De äro till lynnet allvarsamma
och fördraga tåligt mödor och besvär,
derjemte oförsagda och modiga. De lia
i allmänhet fallenhet för renlighet och
sedlighet, hafva böjelse för handel och
byte samt äro kunnige i hvarjehanda
handtverk. Lefnadssättet är enkelt och
sparsamt, dock äro de, isynnerhet
qvinnorna, benägna för yppighet i klädedrägt.
Den förraögne bonden sätter en ära i
att ha vackra byggnader, goda hästar
och snygga åkdon, är sjelfständig och
mån om sin frihet. Ett för de
norrländska länen gemensamt bruk att gifva
t. o. ra. 3 à 4 år gamla barn
modersmjölken synes bekomma dem rätt väl.
— Hufvudnäringar äro åkerbruk,
boskapsskötsel, skogshandtering och bruksrörelse;
som binäringar nyttjas salpeter (år 1860
tillverkades och inlöstes för kronans
räkning 1,440 centner med 64,840 rdr)
och pottaskeberedning, tjärbränning, fiske
(isynnerhet af lax och strömming), jagt
samt väfnad, handel och sjöfart.
Åkerbruket, oaktadt sednare tiders framsteg,
befinner sig dock ännu på en föga upphöjd
ståndpunkt. Allmogen vidhåller i
allmänhet förfädrens vana att årligen beså
samma åker raed enahanda sädesslag,

utan omvexling, ehuru på nedra landet
och i närheten af städerna, en del
jordbrukare infört ett slags vexelbruk, så,
att af den gamla åkern en del igen
lägges till gräs, under det att upplöjda
lindor och nyodlingar i stället gödslas
och besås med säd, för att sedan i sin
ordning igenläggas, men något egentligt
cirkulationsbruk, med omvexling af
sädesslag och foderväxter, är här i länet
endast å ett eller annat ställe infört,
lluf-vudsädet är kom, dernäst odlas potatis,
råg, blandsäd, af vårråg och korn, samt
obetydligt hafra. I södra delen af länet
lia lyckade försök gjorts med vår- och
hösthvete. Potatesodlingen är i tilltagande,
hvaremot odling af rofvor och andra
rotfrukter endast på få ställen
förekommer. Lin odlas nästan endast i södra
delen af länet, och hampa, ehuru
obetydligt i de norra socknarna. Årliga
utsädet beräknas till 156,000 kubikfot
korn, 11,000 råg, 10,500 blandsäd, 2,600
hafra, 10 hvete, 20 ärter och 120,000
kubikfot potatis samt 2,000 Itt lin och
hampa. I goda år anses sädesskörden
fullt tillräcklig för länets behof; men
den merändels tidigt inträffade
nattfrosten förstör ofta skörden.
Trädgårdsskötsel idkas endast i städerna och af
ståndspersoner på landet. —
Boskapsskötseln, länets uråldriga hufvudnäring,
idkas med fördel. Foderbrist
förekommer sällan, men då dåliga höår inträffa,
måste någon del af boskapen nedslagtas.
I åtskilliga trakter, särdeles kustlandet,
är brist på sommarbete, och boskapen
måste föras till fäbodställen; sedan
åker-och hö-grödan blifvit afbergad, släppas
kreaturen ofta på bete å åkrar och
lindor. Nästan öfverallt i lappmarken
utsläppas hästarna vid sommarens början
på bete å allmänningen och återhemtas
vid sommarens slut. Ehuru allmogen för
eget behof använder en stor del af
ladugårdens afkastning, afyttras icke
obetydligt till andra orter och i länets städer.
Antalet underhållna kreatur, nära
fördubbladt sedan 1810, utgjorde 1860:
8,244 hästar, 1,683 oxar,^ 33,581 kor,
8,888 ungnöt, 44,414 får, 5,726
getter och 5,380 svin. Renskötseln är
Lapparnes hufvudsakliga näringsfång och
afyttras af dem renkött och
skinnvaror till icke obetydligt värde. —
Skogarne bestå hufvudsakligen af gran, tall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free