- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
299

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Westergötland.

Westergötland. 299

befolkning år 1865 uppgafs till 535,000
individer, är deladt mellan tre län,
Skaraborgs, Elfsborgs och Göteborgs (till det
sistnämnda höra Säfvedals, Askims samt
Vestra och Östra Hisings härader), till
hvilka vi hänvisa för vidare detaljer.

VVestgötarne synas ursprungligen hafva
bildat ett eget rike, helt och hullet
oberoende af Svea riket, och bland dess
konungar tala säguer och forntida
minnesmärken om den fridsälle konungen
Hunding, som slöt ett fast
vänskapsförbund med den krigiske Hading, hvilken
i strid på någon af Westergötlands hedar
dödat konungarne Svipdager och
As-raund; trofastheten, hvarmed förbundet
hölls, blef ett mål för beröm och lof
i alla tider och ännu till en visa,
mycket sjungen i Sverige, se Afzelii
Sagohäfder, I Band. sid. 60—63,
vidare uäuiuas en Gaute, en Götrek och
dennes söner Rolf, som till gemål vann
sköldmön Thorborg, Uppsalakonuugeu
Eriks dotter, samt Kettil; vidare Erik,
Bolfs son, och Algöte, hvilken
iune-brändes af Ingjald Illråda, som lade
Westergötland under Svea-väldet. Till
detta rike har landet sedan alltid hört,
men likväl gifvit hela det samlade riket
en konungaätt, den Stenkilska. Bland
märkliga mäu, som bott i detta
landskap inå nämnas den mycket ansedde
odalbonden Skoglar Toste, fader till
Sigrid Storråda, Erik Segersälls
drottning och till Ulf Jarl den Gamle,
om hvars dygder folket i byn
Hof-stena vid Billingen ännu vet att tala;
hans minne förvaras ock i namnet Ulf
Eke, såsom lunden vid hans grafhög
kallas. Hans son var Bagvald Jarl,
som blef fader till Svearnes konung
Stenkil. Westgöta-lagmannen Emuud den
rike i Skara, stamfader för Bondeätten,
var ock från Westergötland, och hafva
konungarne af Westgöta-bondeätten sin
lägerstad i sin hembygds förnämligaste
kloster, Wamhem.

Efter Liljegrens uppgift skall
provinsen innehålla 88 runstenar JM 1325
—1413 i hans urkunder, runristningar
å 8 kyrkoklockor, 5 kyrkodörrar och å
19 grafstenar, 11 ruustoder m. m.

Vi tillåta oss till sist intaga följande
ur ett bidrag till sveuska odlingens
historia, af Olof Eneroth. »Westergötland

är en bygd af gammal odling.
Kristendomen blef der lagligen kyrkfäst förr
än på något annat ställe i Sverige. Det
i var vid foten af Kinnekulle Olof
Sköt-h konung lät döpa sig. Det var fråu
Husaby kyrka den lagfasta kristendomen
första gången ringde sin frid öfver
landet och dess odling. Oroliga och
krigiska, såsom tiderna då voro och länge
måste förblifva, byggdes väl kyrkorna i
början på de små rödjorna bland de
ännu stora och täta skogarna såsom
små fästen, hvari friden måste med svärd
och båge försvara sig. Men friden
segrade omsider, och Westergötland ljusnade
alltmer till ett fridens land. Odlingen
segrade alltmer öfver vildheten.
Warn-hems herrliga kyrka restes öfver de gamla
krigiska kungarnes multnade ben i den
nya form, som konsten gaf den genom
Magnus Gabriel de la Gardie. Och så
drogo odling och konst fram, rödjande
och byggande, århundraden igenom.

De göra så ännu. Men med andra
tider andra seder. Skogarne hafva
glesnat, försvunnit, och öfver allt från
kullarne der ser man leende taflor af en
odling, hvaruti man så gerna vill tänka
sig lyckan bofast. Kyrkorna se väl
stympade ut, Skaradomen allramest, och kring
Husaby råder mest grafvens tystnad. Men
fälten deromkring blifva allt rikare och
rikare. Kring de små landtgårdarna slår
friden ut i uppväxande lummiga dungar.

Hvarje särskild bygd, sedd från en
sådan synpunkt som den vi här valt, är
eu historietafla. Gamla kyrkor och
nyare kyrkor, qvarlemnade våldgästade
skogar och unga planteringar, gamla låga
kojor med de små fönsteröppuingarna i
taket och nya ljusa landtmannaboningar
— alla hafva de sitt att förtälja om
gammalt och nytt; och intrycket af det
hela blir den lefvande frid, som med
Ansgarius kom till Sverige, och som
från brädden af S:t Sigfrids källa tog
det i besittning.

Westergötland kan sålunda kallas en
kulturens vagga uppe i norden.
Kulturen kunde också icke välja bättre
jordmån. Det är ej för någon bildningens
och odlingens vän obekant, att odlingen
under de sednare tiderna visat sig mer
liffull i Westergötland än kanske i de
flesta andra svenska bygder. Män, så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free