- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
313

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Westerås län.

Vesterås liin.

313

rikaste jernmalmfält, omgifvande
Kolbäcksåns och Hedströmmens öfra lopp.

Bland länets sjöar nämna vi följande:
Westlancla-, Skedvi- och fresjöarne, som
afflyta till Arbogaån; Öfra och Nedra
Wettern, Lillsvan och Långsvan, de
betydligaste i Hedströmmens vattensystem;
Aspen och Åmänningen, som genoniflytas
af Kolbäcksån; Hörende- och Fläcksjön,
tillhörande Svartån; Rallaren, Sagåns
betydligaste sjö, samt på nordöstra gr
ärt-sen den stora sjön Temnaren, som
af-fiyter åt Uppsala län.

Näringar. Jordbruk och
bergshandtering utgöra hufvudnäringar. Af
länets areal upptager odlad jord en vidd
af 153,776% tunnland, naturlig äng
148,625% tunnland, afrösningsjord och
impedimenter 941,526 tid eller 75,v %.
Förhållandet mellan åker och äng är
således endast såsom 1 till 1,03, då det
på Gotland är såsom 1 till 0,eo och i
Stockholms län såsom 1 till 1,26, således
långt ifrån att förete det vilkor för ett
godt åkerbruk, som man, åtminstone i
äldre tider, ansåg erforderligt, nämligen
4 à 5 tid äng för hvarje tid åker.
Två-skiftesbruket är det allmännaste inom
detta län, då deremot vexelbruket har
större utsträckning inom Gotlands län.
Af sädesslag är rågen det mest brukliga
och på slättbygdens styfva lera det mest
gifvande. Kornet odlas mest på
Salaslätterna och mot gränsen af Uppsala
län. En jemförelse mellan 1832 och
1837 års skörd och afkastning visar, att
åkerbruket redau då förkofrat sig ej mindre
i qvalitativt än i qvantitativt hänseende;
sedan dess fortgå nyodlingar,
ladugårdsskötseln och mjölkhushållningen äro i
framåtskridande. Alsikeklöfvern är numer
allmän och rotfruktsodlingen i tilltagande.
Ärliga skörden uppgifves i medeltal till
390,000 t:r säd, 10,000 t:r ärter och
150,000 t:r potates; sednare slagets skörd
skattades 1822 till blott 33,300 tunnor.
Deremot uppgifves antalet vinterfödda
kreatur åren 1837 och 1860 vara
ungefär lika, c:a 12,000 hästar, 67,000
nötkreatur (sednare årets öfverstigande
med 10,000 det förra), 35,000 får (eller
620 på qv.milen, det minsta antal i riket),
15,000 svin (det förra året öfverstigande
det sednare med c.a 3,000). Skogsbruket
skötes utan omsorg, så att de flesta trakter

vii.

redqn känna skogsbrist. Af länets
betydande skogsareal vårdas endast 175,000 tid
enligt rationela grunder.
Boställs-hemma-nens skogsareal uppgafs 1860 till 4,300
tid, häradsallmänningens till 19,350.

Bergshandteringen har sedan
fordom sysselsatt en ej ringa del af
länets befolkning. Rörande Sala
silfver-verk hänvisa vi till den art. Ur länets
40 jerngrufvor i Norbergs, Westanfors,
Skinnskattebergs och Sala socknar brötos
år 1864 omkring 1,300.000 ctr malm.
Samma år tillverkades vid 18 masugnar
omkring 386,000 ctr tackjern och 4,000
ctr gjutgods; 7 ugnar stodo obegagnade.
Vid 2 gjuterier tillverkades dessutom
15,000 ctr gjutgods.
Stångjernstillverkningen vid 36 verk med 80 härdar
uppgafs till ungefär 325,000 ctr samt
jern-manufaktur- och ståltillverkningen vid 12
verk till 54,000 ctr. Af s. k. ädlare
verk finnas Riddarhytte kopparverk i
Skinnskattebergs socken samt Skultuna
messingsbruk. Antalet vid bergsbruket
sysselsatta personer uppgafs år 1860 till
l",658 och 1864 till omkring 1,900.
Af obetydligare vigt är tillverkningen af
något bly och blyerts. Bland binäringar
intager varuforsling främsta rummet;
vidare tillverknirg af träkärl, fiske,
bränvinsbränning (omkring 300,000 kannor
årligen) o. s. v. Sjöfarten är
jemförelsevis ringa och bedrefs 1860 med 148
fartyg- om 2,440 läster.

Länet, med en areal af 54,121
qvadratmil (eller 1,252,535 tid) fast mark,
2,776 qvadratmil vatten, beboddes 1805
af 84,800, år 1840 af 92,400 och år
1865 af 108,860 personer, deraf 13,710
i länets 4 städer. Befolkningen, af den
gamla sveastammen, har föga blifvit
uppblandad genom inflyttningar.
Westman-ländningen kan icke sägas hafva något
eget i lynne och utmärkande i seder och

O J

drägt, hvarigenom han skiljes från de
kringboende grannarna; men invånarne
skilja sig sinsemellan i 2:ne starkt
markerade olikheter, som hafva sin grund
i landets skiljaktiga beskaffenhet. Vestra
delen, utmärkt för mångfaldigt
omvexlande naturskönheter, framställer ett
bergs-mannalif i ali dess friskhet, då deremot
östra delen med sina enformiga
sädes-och trädesåkrar ger åt sina bebyggare
ett skaplynne af tröghet och otreflighet.

40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free