Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Vesterås.
Vesterås.
Westerås. Uppstad, intagande 22:a
rummet blaud andra klassens städer, är
residensstad för landshöfdingen i
Westerås län och säte för biskopen öfver
Westerås stift, ligger på begge sidor om
Vestmanlands Svartås utlopp i Mälaren,
11 mil fi ån Stockholm. Stadens äldsta
namn var Westra Aros, till skilnad från
Östra Aros vid Fyrisåns utlopp.
Förmodligen var platsen ursprungligen ett
hedniskt offer- och marknadställe och
har såsom sådant blifvit besökt af de
kristna missionärerna, af hvilka
West-manlands apostel S:t David, enligt
le-geudei:, skall hafva grundlagt den
nuvarande domkyrkan. Under hela vår
medeltid är namnet Westerås ganska nära
förenadt med Sveriges historia, likasom
staden då var en bland laudets
förnämsta städer och ännu år 1647 innehade
I3:de rummet. Dess äldsta i behåll
varande privilegier, men som åberopa
äldre, gå tillbaka till 1500-talet. Såsom
medelpunkt för ett betydande stift,
räknade staden under katholska tiden icke
mindre än 4 kyrkor, 4 kapell, ett
do-minikauerkloster och ett Helgeandshus.
Blaud de elfva riksmöten, som man med
visshet känner här blifvit hållna, vilja
vi endast påminna om den märkvärdiga
1527 års riksdag, då Westerås recess
gjorde slut på Sveriges afhängighet af
Romerska stolen, samt riksdageu 1544,
då Gustaf I-.s efterkommande förklarades
för rätte arfvingar till Sveriges krona.
Stadens yttre har i tidernas längd
undergått många förändringar, dels
genom fiendtliga sköfliugar under de inre
oroligheterna åren 1390, 1430 och 1521,
dels genom stora eldsvådor åren 1382,
1569, 1578, 1668, 1714 och 1778,
slutligen i nyaste dagar genom frivilliga
omläggningar. För närvarande upptager
staden en areal af 145 tid 24 kappl.,
med 361 bebyggda och 59 obebyggda
tomter, är till större delen belägen pä
Svartåns östra sida och tämligen
regu-liert bebyggd; den pä vestra sidan af
an belägna delen, på sluttningen af en
sandås, Oxbacken kallad, angifver
genom sina krokiga gator en hög
ålder. I norra delen öster om ån ligger
Gamla eller Stora Torget af oregelbunden
form, längre ned på åns östra strand
det långsträckta Fisktorget, vid hvars
norra ända man från ån gräft en kanal
af omkring 1,500 alnars längd i östlig
rigtning med utlopp i Mälaren, kallad
Lillån. På deu härigenom bildade
holmen ligger den gamla s. k.
Kungsträdgården, hvarest finnas grundmurar efter
dominikaiierklostret, inom hvars murar
Westerås recess afslutades. Denna
trädgård, som förut varit anslagen under
lönen till landshöfdingen, blef genom
kongl brefvet den 17 Juli 1863
upplåten till Westerås stad, för att
användas till allmän promenadplats och såsom
en passande omgifning till det monument
öfver Gustaf Wasa, som genom
national-subskription här blifvit rest och
aftäcktes den 6 Juni 1864. Bland stadens
märkligare byggnader må nämnas: Slottet
på en höjd nära Mälaren, af biskop
Ilianus grundadt omkring 1170, eröfradt
af Engelbrekt 1433 från Erik XIILs
fogde, af Gustaf Wasa och Carl XI
befästade afbrann 1736 (1713) men
restaurerades åter och utgör nu
landsböf-dingeresidens. Domkyrkan, såsom ofvan
är nämndt, enligt sägnen grundlagd af
i S:t David, invigdes till domkyrka först
år 1271 och har undergått många
förändringar genom såväl eldsvådor som
fiendtliga härjningar. Efter en eldsvåda
1691 uppfördes af Nikodemus Tessin
det nuvarande tornet, det högsta i de
skandinaviska länderna, näml. 328 fot.
Sjelfva kyrkan håller i längd utantill
314 fot och i bredd 116. Vid
hufvudingången ser man i muren två gamla
marmortaflor, föreställande
kyrkansskydds-helgon, jungfru Maria, S:t Johannes och
S:t David. Kyrkans hvalf uppbäres af
35 pelare i fyra rader. En mängd
graf-chor finnas, af hvilka flera hafva
historiskt intresse, såsom Svante Stures, Erik
XI V:s, Braheska, en vacker graf af
marmor och alabaster, der grefve Magnus
och hans första husfru hvila, m. fl. En
silfverljuskrona och en dyrbar guldkalk
med ädla stenar äro skänkta af hans
husfru, Helena Bjelke. Till kyrkans
reparation anslogs 1861—63 en lånesumma
af 28,000 rdr rmt. Biskopshuset är
gammalt och har fordom varit befäst.
Elementarläroverkets hus, nyuppfördt år
1852, innesluter en betydlig boksamling,
hvaribland kurfurstens af Mainz’
bibliothek, hit skänkt af Axel Oxenstierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
