- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
328

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

328

Wi. >orra-

Wi. ^orra

befintliga kyrkoboken, i hvilken de
första dödsanteckningarne äro författade på
latin; ban var ock nitisk för bevarandet
af prestgärdens egor. Efterträdaren, mag.
Petrus J. Reftelius, var ordningsam i
embetet, driftig i hushållningen,
ombyggde prestgården, flyttade dess
ladugård och ökade åkern. Mag. B. Duræus
är 1690; Laurentius Olavi Lindblom är
redan omnämnd; men äfven hans maka
förtjenar ihogkoiumas; hon var en
välsignad och i allo rättskaffens maka och
mor, lefde 12 år som enka på deras
frälse-egendom Liuderyd i Tirserums
socken; Lars Kraft 1764—94, med hvilken
icke många lära kunna jemföras i
ordning, drift och oegennytta, var en af
ortens förmögnaste pastorer, ihogkommen
för stor frikostighet och omsorg om
kyrkan och församlingen; Pehr
Holm-berger, död 1807, och Johan Axel Alin
sedan 1858. Den förste adjunkten var
Johannes 1593, den förste komministern
Ericus Magni Finelius 1669. Bland
klockare ma nämnas Ebbe Klockare år
1571; Nils Pehrsson, som tjente med
stort beröm och dog i Äkroketi 1749.
Efter anskaffaudet af orgel 1734 antogs
orgelnisten Petter Wiström, som dock
1745 afsattes för tjenstefel genom
dåvarande patrouus rvttm. Leijonhjelm med
församlingens begifvande. Närvarande
orgelnisten Petter Magnus Wiman är född
1779, alltså 87 år gammal, och räknar
60 tjensteår. — Kyrkan, ännu icke hundra
år gammal, har fått samma plats som
den äldre, helgad åt S:t Laurentius, vid
södra stranden af sjön Sommen, på en
liten slätt mellan Bibbingshof eller
Wij-byn och prestgården med bördiga och
behagliga omgifningar. Kyrkans
om-bvggnad började 1764 och slutade med
tornets uppförande, 56 alnar högt, år
1774; invigningen skedde d. 1 Jan. 1775,
och benämndes densamma kon. Gustaf
IILs kyrka; lion är 50 alnar lång, 22’/2
bred inom murarna. Ribbinghofska
graf-choret är vidfogadt den nya kyrkaji. Den
stora ljuskronan i choret med 30 pipor,
uti hvilken Bibbingshof alltid
underhåller julljusen, skänktes i testamente efter
geueral-major v. Schaar Uti den
rymliga sakristian är en nyligen inrättad
eldstad. Ny orgel uppsattes 1793. —
Åtskilliga bruk vid gudstjensten från

olika tider torde äfven vara af intresse
och förtjenta af att antecknas. Bruket
att bygga små stallar, som nu, öfver allt
illa underhållna, vanpryda kyrkornas
omgifning, härleder sig deraf, att
kyrko-folket förut band sina hästar under öppen
himmel, då ofta hände, att dessa,
sålunda ovårdade, sleto sig lösa. I denna
socken utgjordes på 1730-talet
dagsverken till Bibbingshof för den plats de
intogo. Gu Istjensten. som efter
reformationen började tidigt på morgonen,
framflyttades 1831 till klockan 10. Liken
buros ursprungligen bela vägen från
sorgehuset, hvartill grannhället var
indeladt i vissa bärarelag för att biträda
vid dylika behof. På smala och
oländiga skogsstigar, der icke flera kunde
framgå i bredd, nyttjades och begagnas
ännu en stång, hvarunder kistan hängde
i vidjor, hvadan ordspråket att ligga på
bårstång. Ar 1785 beslöts här, att liken
skulle köras, hvilket bruk sedermera
blifvit mer allmänt. Kronans bruk vid
bröl-lopp, då 7 tjog gäster bjödos och en
tunna malt användes till öl för hvarje
tjog, aflades 1770—80.
Gåfvopennin-ningarne till kyrkan, som lemnades till
klockaren under gudstjensten, afskaffades
1703 och aflemnades i stället i
klockarestugan. Under predikan vandrade
kyrko-* aktaren, vanligen kallad spögubbe,
käppgubbe eller stöt, väckande de sofvande
med sin staf, som 1784 utbyttes mot
en piska, som lemnar i god ro sofvande
åhörare, men förföljer inkomna hundar.
Ar 1704 d. 18 Nov. beslöts: »De, som
sitta i siua stolar utan laga orsak, när
Evangelium och epistelen sjungas: Item
under Troen och te Deum laudamus,
böca lijka mot dem, som föröfva otidigt
sqvaller i kyrkan». Först 1720
iudela-des socknen uti bestämda
husförhörs-eller s. k. läserotar, lämpade efter
hemmanens belägenhet och folkmängd, på
hvilka förut ingen ordning fanns, sä att
deu dittills varande uppräkningen från
predikstolen af hvarje gård och torp,
hvilkas åboer borde på angifna stället
?ig infinna, kunde undvikas. Blott eu
gång är antecknadt, att Ydres
prester-skap fått lemna undervisning åt person,
som från annan lära öfvergått till den
lutherska; det skedde år 1724 med en
katholsk dragon, bosatt i Tidersrum. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free