- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
366

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366

Wiugen.

Wingåker, Stor°.

— 1 2 skatte Trogared och ’/, skatte
Stensered; — ’/2 skatte Räf ser ed; 1
skatte Kjerr med }{’ underlydande och
Nedra Xohlqvarns. — Adr.: Borås.

Wingen eller Wjngers hamn i
We-nern vid kusten af Ånimskogs socken på
Dal, med 10 fots djup.

Wingsle eller Wingsleör, sätesgård
i Lista socken, Vester Rekarnes härad,
Nyköpings län. Godset, beläget på vestra
och norra stränderna af den icke
obetydliga Apalsjön, består af 21 ’2 mtl fr-

säteri utom underlydande 3 mtl;
till-• »

hörde i början på 1600 talet öfverste
Zacharias Wolfgangs son, Paul, adlad
Pauli, en i krig mycket behjertad man,
† 1630; sonen dog här 1665. Wingslör
nämnes 1686 såsom fru M. Stocks (efter
Tham), Mätta Stake? enka efter andra
souen (Gustaf Adolf Pauli), gamla frälse,
reducerades af Carl XI, köptes till en
del skatte år 1712 af N. Uggla (adlad
Uggelklou). Ar 1766 erhölls skatte-och
år 1768 frälse-säterifrihet för det bela.
Gården har sedermera egts af slägterna
Fleetwood, Carpelan och Skogman, år
1863 af direktören C. A. Asperéns
arfvingar, hvilka sedermera försålt densamma
till stadsmäklaren H. af Sandeberg och
löjtn. J. A. Nordstrand i Stockholm för
245,000 rdr.

Wingåker, Stora. Under detta namn
hafva, intill medlet af 1700-talet, de
vestligaste delarne af Södermanland,
omfattande Östra och Vestra Wingåkers,
Malma, Österåkers socknar, Sköldinge
och måhända äfven Julita, alla på
gränsen mot Nerike, ej långt från
Hjelmarens stränder, utgjort en bygd,
genomskuren af de små talrika vattendragen,
hvilka, samlade vid Nyköping, utfalla
i Östersjön, och hvars befolkning, genom
så väl klädedrägt som lynne och
sedvanor skiljt sig från rikets öfriga
landskapers, hvilket ock fortfarande i det
väsendtligaste så förblifvit, till en del
genom den sorgfällighet, hvarmed
giftermål med andra orters allmoge undvikes.
Historien upplyser ej, när »Wikingaker»
först blef befolkadt; men ortens ålder
bevittnas af en stor mängd grafhögar,
bauta- samt runstenar på slättbygden
kring Kolsnaren, borglemningar på
Uf-berget midt emot Skenäs och åtskilliga
jordfynd, deribland af farkoster för 8

1 par åror på en sänk äng, hörande till

det nu under Säfstaholm lydande frälse-

*



hemmanet Wannala, nära Wingåkersåti,
hvilket fynd bestyrker antagandet af en
öppen segelled till hafvet, hvadan det
sålunda ej är omöjligt, att vikingar först
tagit landet ibesittning och härledningen
till bygdens namn sålunda lätt förklaras.
En folksägen berättar följande om
Wingåkers första bebyggande: En mängd
vikingar, som hade sitt hemvist i
Nyköpingstrakten, förenade sig till utflyttning,
färdades uppför Nyköpingsån, genomforo
de sjöar och vattendrag, som ligga i
Wrena, Bettna, Stora Malms och Ö.
Wingåkers socknar och nedsatte sig i
Bosen-berga nära Wingåkers nuvarande kyrka.
Några flyttade sedan derifrån till Hofsta
i Björkviks socken, andra till Stora Djulö
i Malms socken, hvarest en stuga nu
står på samma ställe, der de nedsatte
sig. Alltmera trångbodda, flyttade några
till Granö i Floda socken. Det lärer
finnas skriftligt på pergament i
Wingåkers kyrka, att Granö i Floda ännu i
dag eger arfvode i Boseuberga. Ingen
kyrka fanns då för tiden i Wingåker
eller Floda, utan Bosenberga, Hofsta och
Granö begrofvo sina lik i Nykyrka. —
WTingåkersboens kända färdlust torde man
sålunda få anse som ett arf efter hans
äfventyrliga och oroliga förfäder, och
deri urgamla Wingåkersdrägtens hvita färg
påminner äfven om vikingarnes hvita
mantlar, äfven torde dess snitt antvda
en resdrägt. Denna urgamla drägt, som
allmogen år 1749 beslöt att bibehålla,
och hvilket beslut år 1755 fick kongl,
stadfästelse, åligger hvarje inom
Wingåkers socknar boende, vid vitesförbud,
att bära; den har dock börjat att alltmer
komma ur bruk, oaktadt vitesförbudets
förnyelse år 1845, vid hvilken tid man,
åtminstone under midsommarsfesten pä
Säfstaholm, fick se både unga och gamla
af begge könen i sina egendomliga och
dyrbara klädedrägter. Nu återfinner man
dessa drägter och erinras om lifvet i
Wingåker snart sagdt endast genom de
herrliga taflorna på Säfstaholm: »En
marknad i Wingåker», »Humleskörden i
Wingåker», »En midsommardag vid Säfstaholm»
och »En söndag vid Wingåkers kyrka,
med bröllopps- och begrafningståg». Den
uråldriga klädedrägten afläggande kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free