- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
441

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wärend

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tendrag, som genom Blekinge sedermera
utmynna i hafvet. Det omfattar de stora
dalarne omkring sjöarne Åsnen, Salen
och Helgasjön, tillsammans bildande ett
vidsträckt dalbäcken, omgifvet af läga
skogbeväxta bergåsar; beskrifvet af
Sigfrid såsom ett utmärkt fruktbart land
raed ymnigt villebråd, bin och honung.
Denna del af vårt fosterland har erhållit
lika skickliga som snillrika
historieskrifvare i P. Wieselgren och G. O.
Hyltén-Cavallius, så att vi med så mycket större
skäl kunna här förbigå dess historik, som
en sådan skulle blifva alltför
knapphändig och otillfredsställande. Vi raå
inskränka oss att här intaga den mest
framstående bland alla sägner i
Syd-Sverige, Bländasägnen, som i Wärend är
bekant i hvarje koja. Den förtäljes pä
följande sätt i P. Budbecks »Småländska
antiqviteter»:

»Ibland de äldsta och förnämligaste
af alla göthiska antiqviteter räknas med
rätta den ädla Wärends Häradsrätt, sora
icke är att förglömma, ehuru tiden, då
den tillkom, är svår att utleta, emedan
mer än 2,000 år passerat sedan denna
evigt minnesvärda och berömliga
qvinno-seger utkämpades. De gamlas historier
och minnesmärken samt orternas namn,
allt häntyda på att här varit
skådeplatsen för deusarama, och sålunda är här
de stridbara qvinuors och amazoners
ursprung, de första ädla sköldemörs
upphof, som sätta sig i brudbänk med hjelm
och brynja, det gamla götarikets värn
och murar. — (Såsom bevis på
qvinno-könets kraftfullhet i Wärend omnämnes
äfven af Schubert, att ingen flicka
förlofvade sig med en yngling, hvars mod
ej var bepröfvadt; ja, för att gifva
honom tillfälle att ådagalägga sin
tapperhet, var hon t. o. m. i stånd att kasta
stridshandsken för hans fötter, och blott
som hennes segervinnare gaf hon honom
sin hand, och blef honom då trogen till
döden.) — Enligt allmänna traditionen
skall den märkliga striden timat under
det kon. Alle eller Allen, en stor kämpe,
var konung här, och hos hvilken en
vestgöta-konung sökt hjelp mot
konungen i Norge, hvilken han ock så
undsatte, att hela landet utblottades på
krigsfolk, sora han visste sig raed ingen ofrid
hafva. — Vid detta tillfälle menade de
Danska sig böra akta på tiden och
inbröto inom de småländska gränser,
förmenandes i männernas frånvaro kunna
skinna bela landet och bringa det under
sig, begynnandes sköfla, röfva och bränna,
slående först sitt läger på ett berg,
1/4 mil från Die ström i Stimmerhulta
(Stenbrohult) socken, derest de rundt omkring
sjön Myckelen och dess vackra öar
bortförde ali egendom af silfver, guld,
koppar, boskap och säd, görande sig dermed
goda dagar, hafvandes till anförare en
vid namn Taxe, som en gång i drucket
tillstånd krossades af en sten,
nedfallandes frän ett berg, »och är stenen än i
dag att se», berget kallades deraf Taxe,
hvilket i dag uttalas med Taxåsaberg.
Sedan omnämnes en strid mellan en med
namnet Höd och hans folk å ena sidan
samt en käring och hennes dotter å
andra, hvilken sålunda aflöp, att käringen
som stod bakom stugudörren klöf med
ett yxhugg Höds hufvud, just som han
stack in i stugan, och den efterföljande
stupade död ned på Höd för ett hugg
af dottern; länge försvarade de sig
sålunda mot en hel trupp, tills de
omsider satte lifvet till efter att ytterligare
fällt 5 danskar och sårat en hel hop,
hvarpå stugan och deras kroppar
uppbrändes; ön kallas häraf än i dag i alla
jordeböcker Hödsöö. Efter Taxes död
foro Dauskarue uuder en annan anförare
med namnet Tumlinger, sköflande och
brännande omkring i Weersta,
Steenbrohult och Agunnaryd socknar samt skämde
många göthiska qvinnor. Då hände sig
att en förnäm qvinna vid namn Blända,
tog manligt hjerta till sig, utskickade
budkaflar på alla vida vägar och stämde
allt qvinfolk till sig, som kunde göra
motstånd, med befallning att medtaga
det bästa öl och mat de hade, men
den som detta försummade skulle
innebrännas med barn och gods. Sålunda
fick hon tillsammans inom få dagar en
ganska stor hop qvinnor från de
kringliggande fem häraderna Konunga, Allbo,
Kinnevalds, Norrvidinge och Uppvidinge.
Den hopen, sora kunde föra yxar, liar
och stafvar samlades i Gembla.
Hjeltinnan Ramborg kom med hela sin svärm
från Upvidinge och Norvidinge
härader, och blef ståendes ett dygn på den
plats, sora nu heter Qvinneberga, derest
de borde invänta tillstämda mötessystrar
och utsatte mötesplats vid ett forntida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free