Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ydre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asby udde, mellan det vackra Rönuäs och
byn Marek, öfver den labyrintiska
Somens öar och uddar. På Ydres många
höjdsträckningar tinnes dock intet berg
af betydlig böjd, så framt man ej dertill
vill räkna Höga Klint; Urberget på
So-meus strand i Norra Wi är ock mindre
betydligt än ryktbart genom sagan om
ur-kou. Likaså äro brudklipporna vid
Asby märkvärdiga endast genom sin
be-nämuing. T eu bergsluttning i
Asby-socken finnas 3 reguliert formade
jättegrytor af en manslängds djuplek. Ydres
flora är i pbanerogamiskt hänseende icke
ovanlig; men sä mycket mer i
chrypto-gaiuiskt, synnerligast i afseende på
laf-var, hvilka väl trifvas i eu mot norden
sluttande bergsbygd. Murgrönan växer
vild på Bolskulle i Somen. Bland rinnande
vattendrag är Bulsjöån störst.
Hufvudnäringar äro jordbruk, boskapsskötsel och
skogsbruk. Den odlade jorden uppgifves
till 9,042 tid, naturlig äng till 27,005
tid. Äfven här, såsom öfver hela landet,
erhöllo förfäderna på sina efter
Digerdöden inskränktare åkerfält ymnigare
grödor än vi på våra nu mångdubblade,
säkerligen till följd af bördighetens
aftagande och klimatets försämring,
hvilket bland annat äfven kan slutas deraf,
att kornet, detta för väderleken
ömtåligaste sädesslag, som fordrar deu
bördigaste åkern, och som, ehuru här sådt på
sandmylla, ortens allmännaste jordmån,
ännu på 1500-talet var Ydres
hufvud-säde, likväl i våra dagar måst mer och
mer afläggas och kan numera härstädes
icke med hopp om skörd odlas på fler
äu några och trettio hemman, som ega
en liten blandning af lera. Eken, vårt
ädlaste och mest långlifvade trädslag,
som förr växte här i otrolig mängd, är
numera nästan försvunnen och synes
van-trifvas; tallen uppnår hvarken den höjd,
tjocklek eller kärna som fordom; blott
en enda hassel kan nu upptäckas i Ydre,
och denna växande i mycket bördig jord.
Oaktadt den större både omtanke och
konst,hvarmed trädgårdsskötseln bedrifves
nu mot förr, se vi ändock inga af de i vårt
tidhvarf uppdragna stammar af päron,
äple och körsbär erhålla hvarken den
långvarighet eller storlek, som åtskilliga
ännu qvarlefvande från ortens
gynnsammare luftstrecks tider. De gamla
Ydreboerna voro visst lika litet sparsamma
med jagt och fiske som deras
afkomlingar, och likväl fanns på den tiden
villebråd i största myckenhet; t. o. m.
rådjuren voro talrika ännu under
tidrymden mellan 1700 och 1740, då vargar
allramest hemsökte orten. Vid lågt
vattenstånd varseblifver man i sjöarna,
äfven i dem, der nu nästan ingen fisk
anträffas, en myckenhet inrättningar,
såsom qvarlefvor af verkar, katsor, bråtar
m. m., hvilka vittna både om rik tillgång
på fisk och stor ifver att fånga
densamma; alltså måste den närvarande
minskningen tillskrifvas naturens egen
inverkan. Den bortvikande växtlighetens
sista bemödanden visa sig genom mossa
och ljung, som nu öfverhölja Ydres
fordom frodiga betesmarker. Biskötseln,
som utgjort en af ortens, liksom bela
landets, hufvudnäringar, aftager äfven mer
och mer. — Ar 1863 var ett belt mtl
i medeltal taxeradt till 22,400 rdr rmt.
— Inbyggarnes antal år 1805: 8,136,
har uppgått till c:a 10,240. Yrdre
inbyggare, som icke anse sig såsom
Ostgötar, ännu mindre såsom
Småländnin-gar, utan kalla sig endast Ydreboer, äro
i allmänhet ett idogt och stilla folk. Ur
, kammarjunkaren och riddaren L. P. von
Rääfs på Forsnäs anteckningar om Y’dre
meddelas här ett utdrag, till bedömande
af folkkaraktereu och sedligheten,
grundadt på dorastolsböckerna allt från
början af 1600-talet intill närvarande tid.
»Under åren 1608—63 utgjordes de
flesta målen af enkla och dubbla
hors-samt lägersmål, dernäst en mängd dråp,
slagsmål och öfvervåld, jemte sqvaller
och förtal; oloflig jagt, förbränning och
hygge af eke; någon gång stöld och
tjufnad, sällan skuldfordran eller
bedrägeri; 1664—69 aftaga dråp och hor,
hvaremot tjutnad och skuldfordran
förökas, lägersmål fortfara; 1670—1686
slagsmål, skuldkraf, lägersmål och
hustjufnad samt fylleri. I medlet och mot
slutet af 1700-talet förekomma mest
testaments- och lösningstvister, lägersmål,
osämja makar emellan, ekhygge. Från
året 1825 aftaga tilltal för hor och
lägersmål, inbrott och tjufnader tilltaga,
äfvensom åklagari mot fylleri och oloflig
tillverkning och försäljning af bränvin i
förfärande grad. De ännu fortgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
