Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet — har samma skaplynne som
We-dens härad (se deti art.) De märkligaste
höjderna äro vid säteriet Hof i Hellstad.
vid Tärby kyrka, och Målberget vid
Roms-as i Wings socken, pä utmarken norr om
Främgärde i Brärnhult, der landsvägen
mellan Borås och Ulricehamn förut
framgått. Inga längre sammanhängande
höjdsträckningar finnas; den märkligaste som
sådan är den, hvilken börjar i närheten af
säteriet Säby och fortgår, utgörande den
gamla kronoskogen Bruu, mellan sjöarne
Åsunden och Tolken utåt Kinds härad.
De öfriga afrundade upphöjningarne äro
mellan Tolken och Rångcdalasjön, mel
lan Rångedala och Borås, mellan
War-numssjöarne och Borgstenadalen,
utgörande Tärby socken. Dessa höjder
uppstiga icke sällan till 600 fot öfver de
nedanföre djupast liggande dalarne, raed
dessas sjöar och vattendrag, samt med
sina toppar vid pass 1,000 fot öfver
hafvets yta; de utjemna sig småningom
mot norr, tills de öfvergå i
Vestgöta-slätten. De vattendrag, sora här leda
sitt ursprung, äro åarue Wiskan och
Lidan; största sjön är Tolken, 7/8 mil
lång och l/t mil bred; i dess norra del
märkas 4 öar, nemligen Ramnö, Lindö,
Kalfö och Mastungsö, från hvilka man,
synnerligast då det sjön omgifvande
landskapet står i somraarfägring, har de
vackraste och mest målningsvärda utsigter,
af hvilken orsak eu af dem fordomdags
fick lemna plats för häradets då för tiden
yppersta herresäte Suudholtneu. Bland
öfriga sjöar må anföras Mogden (än
kallad Wing, såsom belägen nära intill deu
socknen, än Säby-, med denna gamla
gård på sin östra strand, än Hökerums
sjö, med säteriet Hökerum på sin vestra
strand vid Wiskans utlopp),
Härnasjö-arne, Sassarps- eller Grundsjö,
Fennes-lundasjön och Dricken, den lilla
Säby-och Hultsjön, Grofvareds- eller
Sjögårds-sjön, som är Lidans ena källa, Ymren,
Björksjön eller Djupadalssjön, Iglesjö,
Marsjön (äfven kallad Warnums- eller
Rångedalasjön), Kärrasjö, Klef sjö;
Dalsjön och Sjögårdssjön i Toarps socken.
På mossar och kärr finnas väl öfverflöd,
men inga af vidsträcktare omfång; den
enda egentligen större är Hellstads mosse,
söder om socknens kyrka. De flesta
raossarne innehålla en ypperlig
bränntorf och en ofantlig mängd af stubbar
äfvensom heia liggande träd efter
forntida skogar, alltså ganska värderika skatter.
Bland ställen, sora fägna ögat, utmärka
sig utsigten från Tärby, antingen åt
Wing genom Wiskans dalgång och
vidare inåt Redväg, eller åt Rångedala
framåt Toarpsdalen, omgifven af
skogbeklädda höjder, med derå liggande
väl-bebvggda gårdar — samt utsigten från
Hof i Hellstad öfver Skaraborgs läns
slättbygd i norr, åt Asundens bassin i
söder, en vy som måste hänföra en hvar
med öppet sinne för det sköna Gud
nedlagt i naturen. — Att vägarne för ett par
århundraden sedan voro föga farbara är
ej allenast kunnigt af historiska doku
menter från 1600-talet, utan ock af det
förhållandet, att alla Yestgötavaror
»klöf-jades», d. v. s. fördes på hästryggen; nu
utgöra dessa vägar en sträcka af 702,000
fot. De allmänna landsvägarne äro: den
från Jönköping åt Göteborg, genom
häradets norra del och Hellstads samt Murums
sockuar, samt vägen mellan Borås och
Ulricehamn. — Rörande häradets
naturalhistoria tillåta vi oss derom anföra
följande, efter C. Joh. Ljungström: Hjortar
hafva längesedan lemnat orten, och
endast någon gång komma nu mer elgar,
såsom irrande riddare, att besöka sina
fäders bygd. Björnen låtsar som han nu
mer icke hittade vägen hit. Vargen
har äfvenledes i det närmaste upphört
att här söka sig bostad, sedan
mennisko-boningarue varit alltför närgångna på
haus gamla områden; sammalunda är
förhållandet med Lodjuret, sora här kallas
»Göpa». Deremot är Räfven talrik.
Gräf-svinets både ister och skinn hafva,
oaktadt det sednare är af föga värde som
pelsverk, varit alltför lockande, att detta
djur skulle finnas talrikt. Mårdens skinn
har vållat, att han högst sällan påträffas.
Talrikare är deremot Hillern, hvilken
obetydligt eftersökes, ehuru dess lilla, men
utmärkt vackra pels, ganska dyrt betalas.
Uttern är allmän i åarne och bäckarne,
men fångas eller skjutes sällan, ehuru ett
större utterskinn gäller ända till 15 rdr
och någon gång derutöfver. Om
Bäf-verns vistande iuom orten vet ingen nu
lefvande att tala. Ekorren och
Hermelinen finnas i mängd, få ock vara
ostörda i deras lycka; deremot får Haren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
