Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfara, att nästan hvarje bondeson och
dräng eger bössa. Här finner nian
nästan alla Sveriges vilda fogelslägten med
undantag af de tor Norrland och
Lappland egendomliga. Omen, foglarnes kung,
som bygger sitt näste i nästan
oåtkomliga klippor; U/ven, som säges spå örlig;
Ugglan, i de ihåliga trädstammarne, och
som påstås ropa sitt »klä-hvitt» emot
dödsfall, då hon oftast likväl sjelf blifver
liket; Gladan, med den klufna stjerten;
Höken, alla hönsgummors afsvurne fiende;
Vraken, ormarnes och andra reptiliers
förföljare, och som med dessa djur
garnerar sitt bo, hvilket redes på en stark,
platt utbredd furugren; Ljusen, den
skicklige metaren — alla finnas de här
talrikt representerade. Vadare och
sparf-foglar äro talrika, från Korpen och
Blåkråkan till Gärdsmygen och Kungsfogeln.
Hönsfoglarue representeras af Tjädern, som
blir mer och mer sällsynt, af Orren, i stor
mängd, (ehuru båda utrotas ej blott genom
ordentlig jagt och medelst snarande, utan
äfven på ett det grymmaste sätt af den
hjertlöse krypskytten, härvidlag i ordets
fulla bemärkelse), samt af de förras
halfbroder, Rackelhanen, och af Rapphönan. Någon
gång besöker äfven Hjerpen dessa orters
skogar. Af Vadarne händer ej sällan att
Storken, trött vid att sitta på de skånska
halmtaken och betrakta de ändlösa
slätterna, hitkommer att se hur berg och
barrskogar äro beskaffade, meu får ofta
umgälla med lifvet sin nyfikenhet och
lemnas af en jägare till något museum,
att der förvaras som en sällsynthet för
Westergötland. Deremot bygga Tranan
och Hägern här sina bostäder, och man
ser dem spatsera, den förra på
mossarne, den sednare på sjöstränderna,
med högburna hufvuden och förnäma
steg, ehuru ingalunda grannlagenheten
förbjuder dem att doppa näbben i den
dypöl de först finna. Spo/varne, Piparne
och Wipan springa från tufva till tufva
och gäcka jägaren, som vill komma dem
i skotthåll. Morkullan och Beckasinerna
äro hvardagsgäster, sommaren öfver, i
härvarande kärr; likasom Ängsknarren
på-minner hvar rikaste höfångsten är att
finna. Äfven Sothönan är här någon gång
sedd och skjuten i tanka att den varit
en orre. Simfoglarnes arter äro ganska
talrika. Tärnorna och Måsarne trifvas
här väl, vid, öfver och i de många
vattnen. Lommarnes och Ändernas slägten
hafva här kära tillhåll, oaktadt de
sednare ganska ifrigt förföljas; och under
sträcktideu hvila sig här i sjöar och
vattendrag Grågåsen, Gudungen, Svanen m. fi.,
under det Odenssvalan under böstqvällarne
med sitt täta vippande genomskär luften,
till den fåkunniga eller vidskepliga
vandrarens förskräckelse. Till följd af detta
och Wedens häraders rika innehåll för
ornithologen inbjudeshan att besöka orten
der en vår- och sommarmorgon i
skogen skildras af förutnämnda författare
sålunda: »Natten igenom höres gräsknarren
rassla, och framemot dagningen slår
tjädern med sin stämhammare: det är
undersökningen, om mekaniken i den stora
orgeln är i ordning. Strax börja änderna
knattra i bälghuset och orren löper på
tangenterna i basen; och i och med
detsamma låter trasten höra sin »flüte damour»,
och göken faller in efter hand. Detta
är preludiet till den högstämda lofsången,
som snart derefter ljuder med tusen
stämmor och i en harmoni, som endast ett
känsligt hjerta och ett för Guds under i
naturen öppet sinne kunna fatta; och
härunder uppgår solen, som med hvarje
minut mer och mer ökar förgyllningen
på ornamenterna af naturens stora
orgelverk». — Af fisksorter finnas Gäddan,
Aborren och Mörten nästan i hvarenda
större eller mindre sjö, äfvensom i åarne;
Alen och Laken äro äfven temligen
allmänna. Synnerligast sjön Tolken är känd
för de båda sistnämnda fiskslagen, och
strax nedanom Tolkabro är i Wiskan ett
icke obetydligt ålfiske, som af ålder varit
begagnadt; sjön hyser äfven Sik
(egentligen sikvimma). Kräftan är sällsynt.
— Skog till husbehof hafva Hellstads
och Wings pastorater, hvaremot flera
hemman i Eångedala äro rent af skoglösa;
egendomarne Hof, Hökerum och Sotarhed
hafva rik skogstillgång, likaså Säby och
Fenneslunda, ehuru den sednare förlorat i
skog genom tata ombyten af egare, som
anlitat dess skogar utöfver det skäliga.
Af barrträd är Granen öfvervägande;
löfträden äro: Eken, Boken, Asken, Oxeln,
Rönnen, Björken, Alen, Aspen, Häggen,
Sälgen, Wildapeln, Benvedsträdet,
Hasseln, Widet, Torskbärs-, Nypon- och
Hållsbärsbusken. Enen, med sina, till
ett helsosamt och välsmakande svagdricka
m. m. tjenliga bär, är allmän. De an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
