Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nars såsom ofruktbara ansedda raossarne,
kärren oeh sandbackarne lemna stora
furråder af Hjortron och Tranbär; Smultron
Hallon och Blåbär (både Myrtillus och
Uliginosum) på holländare ställen.
Nästan öfver allt finnas att till tunntal
plocka: Lingon, sora för tusentals
personer utgöra, sedan de kokats till mos
oeh detta blandats för det tillfälliga
behofvet med mjölk, nästan det enda soflet
till potates. De vidsträckta, under sin
blomning i Augusti månad ögat
smekande Ljungfälten fylla bi boningarna med
honing och vax. I ängarna och på
raa-derna har apothekaren att göra sin fångst
från det mördande Källarhalsbäret till
den helsobringande Vattenklöfvern; och
skogarne lemna fabrikanten nyttiga alster
af Mjölonris (Arbutus uva ursi), Jemna
(Lycopodium complauatuin),[1] m. fi. lika
gagnande växter. Ett för några tiotal är
sedan begärligt färgämne, under
benämningen »Byttelet», hemtades af och ur
här växaude lavar. — Syn- och
luktorganet finna hos Floran här mycken
tillfredsställelse: Kungsljuset och Linnæan,
Gullspiran (Lysimachia) och Jungfru
Ma-riæ sänghalm, Elggräset och Luktgräset
o. s. v. synas hafva förkärlek för dessa
orter och erbjuda, till följd af sin
omvexlande beskaffenhet, åt botanisten ett
icke otacksamt arbete. Mindre lager af
glimmerskiffer,icke oandväudbar till
qvarn-stenar, har man funnit inom Toarp, och
inom Hellstads pastorat finnes sandsten,
hvilka påstås äfven finnas ä skogen Brun.
— Jordmånen är mvcket omvexlande,
t. o. m. inom samma socken. Den mest
förekommande är sand och sandmylla,
kross-stensgrus och s. k. klapperjord.
Bördigaste jordmån ha Härna, Möne och
Wånga socknar. Flerstädes finnas källor
med jernhalt. Den märkligaste af dessa är
den inom Rångedala socken befintliga S:t
Ragnhilds källa, på hemmanet Falskogs
egor; platsen bebyggdes år 1856 med
brunnshus, bostäder för brunnsbesökande,
badhus m. m. och är sedan den tiden
fiitigt besökt; men enligt eu aktieegares
yttrande, oduglig, ty »folk blifva der
friska alltför skyndsamt.» En annan
helsokälla är »Krafsekälla» vid Tarvd i Toarp,
en i Vlökerums hästhage. — Alldenstund
Åhs härad ingår i de 7 Vestgöta
härader, hvilka varit berättigade till
gårdfarihandel, har också denna i» i sednaste tid
varit en hufvudnäring, men är alltmer i
aftynande, och i stället har jordbruket
med boskapsskötsel gått framåt både fort
och väl, så att südesproduktiouen endast
på ett fjerdedels århundrade ökats med
flera hundra procent; den odlade jorden
uppgifves nu till 4,300, naturliga ängen
till 11,770 t:r; äfven skogsafverkning får
nu mer räknas till hufvudnäring; någon
\ ordentlig afverkning af skog sker dock
i endast vid Säby och Fenneslunda;
anmärkningsvärdt är likväl, att åtskilliga
boställshemman — särdeles prestgårdarne
— här, hvarest fordom funnits snart
! sagdt urskogar, äro belt och hållet
skoglösa. Fordom räknades till binäringar
slöjd af träsaker, hvars försäljning
ut-I gjorde den väsendtligaste delen af
gård-I farihandeln. I början af 1700-talet
be-I rättar Nils Hufvudson Dal: »åboerna, som
1 hafva bokskog omkring sig, både
upphemta omkullfallna träd och stubbar, sora
ock, efter erhållet tillstånd af
häradshöfdingen och landshöfdingen, hugga ned
friska träd samt dem sedan antingen till
pottaska förbränna eller tälja, utgropa
och svarfva till allehanda kärl, som i
köket och på bordet tjena, såsom askar,
djupa och flata fat, trinda och snippiga
skålar». Sådana finnas ännu qvar uti
gamla hus, de hafva kring brädden
någon målning. A en sådan skål stod att
läsa: »drick och äth tin herra Gudh doch
icke förgäth». Snippaskålarne nyttjades
vid gästabud sålunda, att de innehöllo
något starkt fluidum (öl eller bränvin),
hvari voro brödbitar ilagda jemte eu
sked, hvarmed enhvar, under det
skålarne gjorde rund kring bordet, tog sig
sin del. An nyttjas de (enligt A. A.
Afzelius) vid s. k. hopöl, då 4 personer
hålla hvar i sitt hörn, när de framräckas
för ifyllande af den tillfälliga
källarsven-nen. »Skedar, matbrickor och
tobakstallrikar; folket är äfven till smide väl fallet,
så att man haft prof af rakeknif,
böss-pipa och ur, bordknifvar och munharpor».
Efter hand utvecklade sig
väfnadsindu-strien, i samma mån trävarutillverkningeu
måste aftaga med bokskogarnas
försvinnande. Utom väfnader af bomull, utgöra
sådana af hästtäcken och mattor,
förfärdigade af bos garfvare uppköpt nöthår,
inom orten spunnet och färgadt, den
nyare tidens gå rdfarihandels varor. I denna
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
