- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
513

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så tillfångatogs der erkebiskop Jakob år
1356 af Erik XII, och 34 år sednare
nedföll erkebiskopen Magnus från den
s. k. smäcken å slottstornets vindbrygga
och slog sig ihjel. Då Carl VIII Knutsson
förhärjade Skåne, räddade sig Åhus
genom att erlägga en dryg brandskatt;
men år 1525 öfverlemnades slottet af
Peder Knudsen efter en kort belägring åt
Sewerin Norrbys general, Otto Stigsson,
och brandskattades 1564 af Claës
Christersson Horn, kon. Erik XIV:s fältherre.
Och nu var dess glansperiod slut. Sedan
staden jemte slottet och länet blifvit
indragen till kronan (donerades 1580 till
Arild Ugerup), började denna handelsplats
att förfalla, folkmängden aftog;
för 300 gamla daler försåldes 1593 en
öde kyrka, och en annan nedbröts 1614.
Vid Christianstads stads anläggning år
1617, hufvudsakligen i militäriskt
intresse, mister Åhus sina stadsprivilegier,
dess borgare hänvisas till den nyanlagda
staden, öfverfarten vid färjan nedlägges,
all borgerlig näring förbjudes invånarne,
och de, som sakna tillgångar för flyttning,
sättas för landgille såsom bönder
och »gadehusmænd». Nu mer återstå
endast af den fordna lifliga staden några
gator och gränder i byn, två fasta
grundmurar, som utgjort underbyggnad för ett
porthvalf vid vägen från Widtsköfle färja,
samt lemningar efter slottet på en kulle
midt emellan byn och inloppet till
hamnen, och som synes haft en god
belägenhet för dennas samt stadens
försvarande (se Skånes konsthistoria för
medeltiden, sid. 364). Tvenne gånger, sedan
Åhus upphört att intaga en plats bland
städer, möta oss ännu 2:ne tilldragelser
härifrån, upptecknade på historiens blad.
Hvem känner icke Carl XI:s äfventyr i
spiseln i Åhus? Kringhvärfd af fiender,
under det han befinner sig i prestgården
i byn, klättrar han, på uppmaning af
kyrkoherden Casten Rönnow, upp i
skorstenspipan; räddaren skjuter spjellet, och
kungen står gömd för den spejande skaran.
Trött vid ett fåfängt letande, slår denna
sig ned vid prestens förråder; och med
sotadt ansigte, i drängkläder och med
en korg brännkol på ryggen, går kungen
snart helt obehindradt igenom de fiendtliga
vakterna och återkommer oskadd
till sitt högqvarter i Ljungby. Ännu
finnes det lilla låga prestgårdsrummet
qvar med spiseln och en marmortafla,
som förkunnar den förras heder, några
porträtter, föreställande Carl XI, hans
drottning och den fintlige kyrkoherden,
de begge förstnämnda målade af
Ehrenstrahl; äfven konstfärdiga träsniderier
kring fönstren ådraga sig de åtskilliga
resandes uppmärksamhet, som hvarje
sommar bitlockas af denna historiska
tilldragelse till byns härigenom i visst
anseende komna gästgifvaregård. Andra
gången Åhus nämnes i historien är år
1771, vid Gustaf III:s regimentsförändring,
då Christianstads fästning inneslöts
medelst barkasser härstädes. Åhus har alltså
väl förlorat sin storhet och sin mannaålders
glans; men hvem vet, om det ej känner
sig mer tillfreds med sin ålderdoms
ringhet. En fredlig liten lastageplats
kan vara mycket lyckligare än ett
mägtigt erkebiskopssäte med oregerliga
myndigheter och anfallslystna motståndare;
utpressningar komma ej mer i fråga;
passionerna lägga sig. Åhus afundas ej
mer Skanör, Skanör icke mer Åhus.
Begge hafva nu tullfrihet öfver hela
landet, dessutom har Åhus ännu det
vördnadsbjudande templet, som står främst
bland dess märkvärdigheter. Det framstår
väl ej i sin ursprungliga rundbågsstil,
utan utvisande minnen från gotikens
och barockstilens herravälde samt äfven
af profana händer i vandalismens tjenst;
likväl har dock södra portalen af en
händelse förblifvit alldeles oskadad, och
dess kolonner med attiska baser och
bägarlika kapitaler, dess hålkälade
listverk och allegoriska framställningar vittna
om forntida konst i norden. Kyrkan är
äfven af betydande storlek; det
aflång-fyrkantiga skeppets inre längd utgör 103
fot, bredd i vester 42 5/6, i öster 39 2/3;
det likformiga chorets inre längd 59 1/2
fot. Å skeppets hvarje sida ligger ett
vapenhus och å chorets norra en mindre
sakristia; vid södra vapenhusets östra
sida ligger ett kapell. Tornet röjer
en sen spetsbågsstil med kroppåstak af
ansenlig höjd och dithörande spira,
utförda i barockstil. De, som önska
närmare kännedom af denna byggnad,
hänvisas till prof. Brunii »Skånes
konsthistoria». Sedan man en lång tid
begagnat 3 fots djupgående pråmar, för den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free