- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
554

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Jämtland, i söder och sydvest af
Medelpad samt i öster af Bottniska Viken;
sträckande sig frän norr till söder ut
emot hafsviken, snarlikt en triangel, 30
mil i längden och 16 mil i största bredd,
upptager det eu areal, efter Hahr, af
136,25:» qvadratmil land öch 8,261 vatten
eller något öfver 3 millioner tid fast
mark och 185,140 tid vatten (3,567,352
tid på Stjernströms karta 1865; Hulphers
uppgifver 186 qvadratmil: Ritters Lex.
157, Djurberg 180) och beboddes 1865
af 82,030 inbyggare (på 10 år har
folkmängden ökats med 8,000) eller 530
på qv.-milen (år 1792 bodde här blott
175 på qv.-milen), dock naturligen högst
olika i socknarna vid de större
vattendragen och i de nordligaste mest
skog-bevuxna.

Landskapet, hvars namn i äldre tider
skrefs Angurmauland och härledes af
Verelius fråu det gamla götiska ordet Angur,
som betyder vik är uppfyldt af höga
berg med mellanliggande fruktbärande
höjder, vackra dälder, stora skogar och
någorlunda jemn mark samt många sjöar
och strömmar med deromkring belägna
ådalar. Schubert liknar Ångermanland
vid eu stor trädgård, der Nordens
näktergal, talltrasteu (Turdus iliacus), äfven
kallad nattvaka, har sitt rätta
fädernesland, och skrifver han: »om ej hafsvikar
gjorde inskärningar i det sköna
landskap, skulle man tro sig förflyttad till
nedra Schweitz, som dock öfverträffas
i skönhet af Ångermanelfvens stränder,
och ingen Rhen- eller Neckardal kan
jemföras med Angermanlandsdaleu, om
ej Italiens bördiga dalar mellan Lågo di
Como och Lågo Maggiore, ty äfven
An-germanlandsdalen har de södra zonernas
fruktbarhet; humlans lunder, som sänka
sig från de långslutta höjderna, ersätter
vinrankans lunder. Också kan ingen
provins i hela dess utsträckning uppvisa
så oafbrutet stora och sköna natursceuer
som denna.» — En annan resande, Ernst
Moritz Arndt, e beskrifver intrycket, som
trakten kring Angermanelfveu gjorde på
honom under hans vistande der,
midsommaren 1804, sålunda:



»Här vid elfven befann jag mig likasom i
en af Rhens eller Donaus sköna dälder.
Bördiga åkrar, ängar prvdda med den brokigaste
blomstertapct, slätter med ett sådant gräs, som
man blott finner ibland Alperna och i Skottlands
dalar, sjöar, bäckar, strömmar, kullar och berg,
de skönaste boskapshjordar, samt friska och raska
menuiskor — hvar är det bättre! frågar jag här
den L’4 Juni. Och aftnarna och nätterna och
morgnarna! — Ack, resen hit, stigen här upp
på ett berg och sen hela den nattliga himmelen
i lågor; och himmeleus englar och andar skola
stiga ned till er. Natten är en ljusare och
mildare dag; solen försvinner; men afton- och
mor-gonrodnad sammansmälta, och det oändliga blå
täcket liknar en euda rosig tapet, som öfvergår
till en gulaktig blekhet, i den mån solen åter
nalkas.»

De, sora vilja skåda Ångermanlands
natur, böra besöka Sollefteådalen, Multrå
och Sånga socknar samt färdas uppefter
Reseleåns östra strand till Ed, Resele
och Liden. Med så goda åkdon som i
denna landsort bestås den resaude,
verkliga fjäderkärror, oftast med klädda säten
och fotsack, är en dagsresa ej tröttande.
Vägen företer, särdeles inom Resele,
storartade scener i ständig omvexling: trånga
pass utmed forssar af en fjerdedels mils
längd, öppna terrassform ad e dalslätter med
liflig grönska. En af Ångermanlands
egenheter utgöra dessa dalslätter, hvilka i
af-satser höja sig mot bergen. Denna
terrassformation är till en förvånande grad
regelbunden: först de branta och höga
elfstränderna, derofvan en nästan jemn
terrass, på hvilken byar, åkrar och fält
ligga, derefter en rad af höjder, hvaraf
de mest framstående kallas nipor,
bortom dem en mindre jemn afsats med
ängar och någon åker, slutligen de
egentliga bergen, vanligen skogklädda, och på
dem en eller flera rader af fäbodar på
tämligen lika afstånd från elfvarna.
Mellan bergen ligga s. k. tjernar, kärr o. a.

Provinsen delas af Skuluskogen i
Norra och Södra Ångermanland; norra
delen består af långa och tämligen höga
bergsträckningar samt har mindre bördiga
åkerfält; men den södra delen, isynuerhet
omkring Ångermanelfven i de s. k.
Åda-lama, eger särdeles god och bördig åker.
Jordmånen der samt omkring stränderna
och vid hafskusten består af lera och
mylla jemte sand och myrjord, men är
deremot mager och af dålig beskaffenhet
i de egentliga skogs- och bergstrakterna,
der röd och hvit sand samt sandmylla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free