- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
556

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Alnus glutinosa) sträcker sig här något
öfver 63°. Olvon (?) förekommer vild i Norra
Ångermanland, och planterad åtminstone
till 64°. Fruktträden i Södra
Ångermanland lemna en frukt, som i godhet kan
täfla med den från södra provinserna.

Ångermanlands inbyggare beskrifvas
med ett godt utseende, en viss egen
karakter i drag och uttryck; om dem
yttrade Schubert år 1818: »De äro ett
kärnfast, redligt och högst intressant
folk, deras öga är eldigt, ljus och själ- |
full deras blick, i hvilken hjertats enfald
sä omisskänneligt uttrycker sig; ansigtet
är ovalt, växten medelmåttig och fast;
de äro väl undervista, höfliga, i hög
grad fromsinta och tjenstaktiga, gästfria,
alltid glada och språksarama, visa
mycken lätthet och behag i sina
kroppsrörelser, i hvilket afseende man skulle
kunna kalla dem nordens fransmän; allt
hvad de företaga går lätt och fort, men
icke dess mindre redbart och ordentligt.»
Numera torde tvvärr ej denna skildring
kunna gifvas Ångermanlänningen i så
vidsträckt omfång som vid Schuberts be-
sök; tidens rådande yppighet och för-
derf har genom folkets utvandringar
utom provinsen äfven funnit insteg här
— likväl visade folket sig vid
konungens besök sommaren år 1858 sätta ;
högt värde på enkelhet och flärdlöshet,
och ännu lefver uti friskt och gladt
minne vår nuvarande konungs resa
genom provinsen för den enkelhet i klädsel
och sätt att vara, den rättframhet och
vänlighet mot alla samt raskhet han då
ådagalade. En sednare karaktersskildring
af detta folk gifver det ock vittnesbörd
om arbetsamhet, gästfrihet och välvilja,
äfven klokhet, men som visar sig särdeles i
att befrämja egen fördel och
öfverhandtagande lust för handel; sjelftändiga
och oberoende egare af sin jord, äro
bönderna frimodiga, dock utan öfvermod;
värderande sin frihet, äro de likväl med
kännedora af sina rättigheter laglydige,
älska snygghet, ehuru de dock deri
öfverträffas af Yesterbottningarne. De äro
i allmänhet välmående och kläda sig väl,
men utan egen landskapsdrägt, lia ej
sällan två-våningshus af prydligt yttre,
ehuru vanligen omålade; men öfra
våningen är ej alltid inredd. Egendomen
är ej delad på många häuder och
befolkningen vida mindre talrik än t. ex.
i Dalarne. Allmogen läser väl och
förstår att redigt och klart framställa sina
tankar. Folket i fjelltrakten och närmast
lappmarken är likväl mindre kunnigt.

Bland näringsgrenar intager, eller
rättare borde jordbruket i förening med
boskapsskötsel, beräknadt på afsättning
af ladugårdsprodukter, intaga första
rummet; men hos de närmast kusten boende
har en öfverdrifven skogsafverkan, i
anseende till stegrade arbetslöner och
stundens deraf föranledda vinst, så
uteslutande eröfrat krafter och sinnen, att
ali uppmärksamhet för framtiden eller
andra förvärfskällor derigenom snart sagdt
försvunnit. Något intresse för ett bättre
ordnande af jordbruket visar sig dock,
isynnerhet i de från kusten mer aflägsna
tiil fjelltrakterna gränsande socknarna,
deruti, att på kort tid åkerbruksredskap
och maskiner blifvit inköpta för 6,000
rdr samt gräsfrön för 11,000 rdr; i
inånga socknar äro dock ännu
förbättringar i redskap och brukningssätt, redan
alldagliga å andra orter, knappast kända,
än mindre använda. Imellertid har
Hushållnings-sällskapet genom landtbruksskola
först i Lunne, sedan vid Hammar,
slutligen förflyttad till Johannisberg i
Medelpad, sökt sprida kunskap i jordbruk
och boskapsskötsel, på det att dessa
näringar genom högre afkastning måtte
komma att i någon mån uppehålla
intresset i striden mot skogsbrukets,
sådant det nu utöfvas.

Vid ett landtbruksmöte, hållet 1861
i Själevad, framlades så i dagen
landskapets näringar och förmåner uti det tal
kontraktsprosten C. J. Holm höll inför då
församlade menighet, att vi anse det böra bli
allmännare kunnigt och tillåta oss här
nedan meddela dess hufvudsakliga innehåll.
[1]



[1] Kontraktsprosten Holms tal hade till syftemål
att besvara frågan: »Huru oeh på hvad sätt
skall vår allmoge kunna uppmuntras att med
lika ifver arbeta på sina ängars förbättrande
och sin boskapsskötsel som på att uppbryta ny
jord, derigenom efter några år allmogen skulle
kunna få dubbel iukomst, först utaf
ladugårds-afkastuingen, som aldrig slår felt, och dernäst
rikare spnnnmålsskördar genom förökad
tillgång på gödsel?» Först antyddes medlet för
Ångermanlands uppkomst till en bland de
bästa och yppersta landsorter i riket till följd af
de många och stora förmåner naturens
Skapare och Herre tilldelat orten, ligga deruti,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free