- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
557

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åkerjorden, som 1818 uppgafs till 20,000
tld, upptog 1865: 56,1U0 tid, och
naturliga ängen 67,340 tid; af säd odlas mest
korn, ehuru jordmånen lärer vara bäst
passande för råg, som sås mest på
svedjeland. I medelmåttiga år är
sädespro-duktionen tillräcklig att fylla provinsens
egei behof, men lemnar i goda år
öfverskott till afsalu och till besparingar för
möjligen inträffande missväxtår.
Ladu-gårdsafkastuingen lemnar betydligt till
afsalu. Ångermanlands hästar utmärka
sig för deras fromma lynne och sedighet

ingermanland.

sa^nt lämplighet för åkerbruksarbetet, men
sakna större härdighet och fordra deu
noggrannaste skötsel, om de skola
bibehållas vid krafter och icke besväras af
sjukdora.

Skogsafverkningen utgör, sora
närandes, en af landskapets vigtigare näringar,
ehuru den blifvit så uppdrifvet), att
skogarne, bestående af gran, tall och björk,
vid kusterna ej förmått uppfylla ved- och
hustimmerbehofven. Men en bättre
skogshushållning vill man hoppas, sedan år
1859 en reviere-förvaltare och tvänne

att allmogeu ville börja med allvar arbeta pä sina ängars värdaride och förbättring, samt tillika
använda mera omsorg för ladugårdsskötseln. Sedermera visades orsaken till allmogens tröghet uti
att frångå det sätt att sköta hemmanet, som far och farfar brukat, ligga uti allmogens tro, att
jorden i Norrland vore så klen, att den icke med förmån kunde skötas på annat sätt, och uti den
falska inbillningen, att i södra orterna allt var mycket bättre än hos dem, och att jorden der
vore mera fruktbärande än uti deras land med dess hårda klimat, långa vintrar samt många och
stora berg. Allt i grunden falska ursäkter, bevisande endast stor okunnighet.

»Hvad först klimatet vidkommer, så har det på de sednare 40 åren blifvit ganska mycket
förändradt, förmildradt och förbättradt, sedan man börjat utdika sanka myror och kärr, hvilka
förut åstadkommo tidiga nattfroster, som i förtid förstörde den växande grödan. Vi hafva
numera icke så hårdt klimat som fordom, och det blir med hvart år förbättradt i samma mån som
uppodlingarue tilltaga. Någou allmän missväxt har icke varit här sedan 1838. — Jag har också
hört någon yttra: vårt land är så fullt af stora och höga berg, så att här kan man icke vänta
någon bättre växt. Jag erkänner uppriktigt, att när jag kom hit till orten, hade jag nästan
samma tanka. Men en gammal gubbe svarade mig då: nej herre! Våra höga berg äro en
välgerning af Gud; ty dalarne och dälderne mellan de höga bergen få så mycket mera must och
blifva så mycket mera fruktbärande. Och af den kloka gubben fick jag lära mig, att bättre inse
och vörda Skaparens visa anordning för hvar och en ort. — Att skylla på våra långa vintrar
gäller icke heller; ty de gifva åt jorden en längre hvila, som för dess fruktbarhet är mycket
välgöraude. Och våra långa vintrar gifva oss läugre tid att kunna förrätta våra vinterkörslor,
hvilket för våra skogsprodukter är utaf stort värde.

På det vår allmoge måtte få rätt begrepp om, samt veta att rätt värdera och älska vår
foster-bygd, .anser jag mig böra fästa uppmärksamhet på de många och stora förmåner, soin vår ort har.
ho. Äro, som sagdt är, våra långa vintrar en välgerning för vår ort. 2:o. Har den allgode
Skapareu, likasom till ersättning för våra långa vintrar, gifvit oss den förmån, att säden växer
och mognar hos oss på kortare tid än på södra orter. 3:0 Hafva vi fått en rik tillgång på skog,
som de sädesbärande orter saköa. 4:o. Hafva vi finare spånad och lärftstillverkning, som
inbringar mycket penningar. 5:o. Få vi in mycket penningar genom vår trävaruliandel. 6:0. Tjära
och pottaska inbringar också penningar. 7:o. Våra jernbruk inbringa och sätta i omlopp mycket
penningar i hela landet. 8:o. Vid bruken får nära boende allmogen sälja sina produkter utan
långväga transport till städerna. 9:o. Vår allmoge har tillfälle, att både sommar- och vintertiden
förtjena mycket penningar geuom forslor till och ifrån bruken. 10:o. En god förtjenst fås också
genom forslor till och ifrån våra många sågverk. l!:o. Ladugårdsafkastningen gifver och borde
gifva ganska betydlig inkomst, om den bättre vårdades än som nu är förhållandet. 12-.o. Vår
vidsträckta sjöknst, våra många små insjöar, rinnande bäckar och elfvar, gifva oss ett godt fiske
och lättare kommunikation. 13:o. Jorden hos oss, om den rätt skötes, är verkligen mera
fruktbärande än på de flesta ställen i riket. (Under medeltiden skola åkrar funnits, som endast hvart
tionde år behöfde gödas (Paul Gothus Historiæ Arctoe. pag. 85). 14:o. Våra många och så
ypperliga odlingslägenheter, dem kunna vi aldrig tillfyllest värdera. Och 15:0 är allmogen i vår
ort mera oberoende och sjelfständig än uti andra orter i riket, måhända med undantag i
Gefleborgs län. Jag, som varit uti alla orter i riket, jag kan högtidligen försäkra, att det finnes ingen
enda ort i hela riket, som har alla dessa 15 förmåner som vi hafva. — Och alt ändock vilja tro
oss vara vanlottade emot södra orterna, det bevisar okunnighet; det bevisar misskännande af den
allgode Gudens visa styrelse, som så klokt anordnat förmåner och olägenheter för hvar och en ort.
Och det bevisar eu stor otacksamhet emot Gud. Ni sitten som sjelfständiga och oberoende män
uti lugn och ro, och fån äta ett rent och godt bröd utaf ren spannmål, korn och råg, då deremot
i hela Dalsland, i hela Wermland, i en del af Dalarne och i Norge ätes af allmogen icke annat
än ett svagt hafrebröd. — Uti Bohuslän såg jag allmogen äta sådan usel mat, bänkvälling kallad.,
som den sämsta tiggare hos oss icke skulle smaka på. — Går jag åter till Herjeådalen, agnar,
boss och allt skräp, som blir vid sädeskastning, det utgör der en handelsvara under namn af
brödämne, och dermed, samt med ifrån skogen hemtad tallbark, utspäda de sitt bröd. — Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free