Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillverkningen torde något särskildt böra
anföras. Redan i början af I6:de
århundradet idkades här en icke obetydlig
linplantering och lärftsfabrikation, likväl
af gröfre slag. Linet var af utmärkt
godhet, och man kände redan länge här
ett eget beredningssätt, under namn af
det norrländska; men först i medlet af
1700-talet kom man på den tanken, att
det äfven torde kunna beredas till finare
spånader. Första försöket gjordes af en
bondhustru, benämnd Sigrid Olsdotter i
Wik, hvilket ock lyckades så väl, att
flera följde exemplet, spinnskolor
inrättades, de första af prostinnan Norberg i
Nätra. Spinnerskorna uppmuntrades af
regeringen med belöningar, och sedan
lin och hampa började mera odlas, blefvo
obetydliga jordegare rikare, bela socknar
välmående och befolkade; bästa linet skall
vjbca i Nätra socken (se den art.); ett
lod lin utspänns till mer än 4,000 alnar
lång tråd; lärftct tål jemförelse med det
holländska, som det öfverträffar i styrka.
1 hvarje hus fanns i början på
1800-talet 2 till 3 väfstolar, spinnerierna
oberäknade, och det var en dålig gård, der
man icke årligen försålde 3 till 400
alnar fint lärft. Denna näringsgren spridde
ock sina välgörande verkningar öfver bela
provinsen, i stället för fordna nedrökta
kojor, uppstodo snygga hus, många af
2 våningar, med 6 à 8 rum; i en
sednare tid visar sig äfven lyx uti bostaden.
— Ett bevis på det välsignelserika
inflytande linet medförde, är ordstäfvet,
då man ville berömma en flicka: »hon
ser ut som en spinnerska från Nätra.»
Men sedan nu staten i mer än 100 år
utbetalt premier för fin linneväfnad i
förtjenar med ali siu uppodling att kallas en oduglig jordbrnkare. Alltsammans är blott skryt
och egennytta. — Lika illa och oförståudigt handlar den bonde, som för en liten vinning för
dagen säljer bort från hemmanet mycket hö och halm. En sådan undergräfver hemmanets
bestånd, kallas med allt skäl en usel och oduglig jordbrukare, samt förtjenar förakt. — Likaledes
är det ett oförstånd, att öka antalet af sina kor utan att hafva ökat sin tillgång på hö. Illa
födda kor gifva rin^a afkastning och gödsel utan värde. — Det är också ganska enfaldigt och
oförståndigt att tro sig öka gödseln derigeuom, att om hösten köra in i dyngstaden frusna
dikesbackar och myrjord, och strax på våren föra ut dem på åkern som gödning. *J Frusna dikesbackar
kunna icke under vintern insupa någon must uti dyngstaden, förr än de af sommarvärmen blifvit
upptinade, jemte den af snö uppblandade dyngan. Den införda jorden bör nödvändigt hela
sommaren ligga inne bland dyugan för att af den kunna fa någon must.
När jag nu fästat uppmärksamhet på de fel i åkerbruket, som en del af vår allmoge begår,
då blir en ganska vigtig fråga: Huru bör den bonde förhålla sig, som vill förbättra sitt
åker-brukningssätt? — Till svar å denna fråga må ni ingalunda tro, att jag vill införa någon nyhet;
nej, jag vill åberopa och lägga alla jordbrukare på hjertat, en från gamla tider allmänt gillad
och godkänd regel i åkerbruket, nemligen den, att ängen är åkerns moder. Det vill säga:
likasom ett spädt barn nödväudigt behöfver underhåll af modern, likaså kan åkern icke ega bestånd
om den icke underhålles af ängen. Således, den bonde, som vill förbättra sitt åkerbruk, bör
använda sin första och förnämsta omsorg på ängen, dess vårdande, förbättrande och förökande. Och
när han derigenom förskaffat sig mera tillgång på hö, då bör boskapsskötselns förbättrande ligga
honom ömt på hjertat. Sådant har i alla tider varit, är och blir, så länge verlden står, den
säkraste grund till allmogens förkofrau och välmåga.
Derföre, aktningsvärda jordbrukare! vill ni komma till välmåga, vill ni bereda åt er trefnad,
lugn och förnöjsamhet på edra gamla dagar; då får ui aldrig förglömma, att ängen är åkerns
moder. Men då måste ni också egna eder tid och omsorg förnämligast åt jordbruket; aldrig dela
edra omsorger åt andra yrken; aldrig befatta er med handel och dylika för en rättskaffens bonde
främmande göromål. Handelsvurmen har isynnerhet förstört många ynglingar både till kropp och
till själ. Derföre, aktningsvärde jordbrukare! sitten ni stilla uti edert hem, och arbeteu, med
förtröstan på Gud, uppå edert hemman. Detta lönar sig bättre och säkrare. Förglömmen aldrig,
som sagdt är, att ängen är åkerns moder; och när ni således arbeten på eder ängs- och
boskapsskötsels förbättring — så — omvexlen då tillika på eder åker, med ärter, potates och andra
jordfrukter mellan sädesskördarne, och besån icke åkern med samma slags säd efter hvarandra;
utan kommen noga ihåg, att jorden älskar ombyte. Den jord, som tröttnat att bära gräs, den
kan i flera år med fördel bära säd. Och den jord, som tröttnat att bära säd, den kan i flera år
bära gräs. Och ju mera ni förnöjen jordens ombytlighetsträngtan, ju mera ni omvexlen med
utsädet på edra åkrar, desto rikare skördar lemnar jorden åt er tillbaka. Det kan jag af en lång
erfarenhet försäkra. Och om ni på sådant sätt sköten edert hemman, såsom nu lärdt är, samt
lefven enkelt och tarfligt, som det egnar en rättskaffens bonde, då kommen ni med Guds
välsignelse säkrast till välmåga, samt bereden åt er trefnad, lugn och förnöjsamhet på edra gamla
dagar, och då skulle Ångermanland snart nog kuuna jemföras med de bästa och yppersta
landsorter i hela riket. Dertill önskar jag Guds välsignelse, lycka och framgång!»
*) Under medeltiden förstodo Ångermanliuningar, enligt Olaus Magnus, att brgona aska till gödsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
