- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
601

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åsele lappmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nordlig bredd, omkring Angerraanelfvens
öfra lopp, begränsas i nordost af Ume
lappmark, i s. o. af nedra landsbygden
eller sjelfva Westerbotten, i söder af
Ångermanland, i sydvest af Jämtlands
lappmark, i vester och nordvest af
Helgelands fögderi i Norge; hörer under
Westerbottens läns lappmarks fögderi och
södra domsaga.

Landet, med en medelhöjd öfver
hafvet af 1,200 fot, är till öfra delen
upptagen af fjellberg och bergskedjor, hvilka,
i anseende till deras höjd och de
vattensjuka omgifningarna, göra en betydlig
del oduglig till odling och åkerbruk;
men vid de många härvarande
vattendragen, och i landets nedra delar
isynnerhet, har odlingsfliten funnit vidsträckta
fält för sin verksamhet, ehuru jordmånen
i allmänhet är miudre bördig vid de
stora vattendragen. I bergsbygden är
jorden mera fruktbar, men stenbunden
och svår att odla. Omkring fjellrötterna
finnas meräudels goda ängar och godt
mulbete, hvartill fjellflodeus
öfversvämningar mycket bidraga. Sydöstra och
södra delen af landet är skogsbygd.
Skogen är lågväxt, bestående mest af furu.
Af mineralier finnes svafvelkis och
qvarn-sten. Inga körvägar finnas om
sommaren, utan endast gång-, rid- och båt-
vägar till Ångermanland. Fjellen här
äro af en något mindre vild och
otillgänglig natur än i de nordligare
lappmarkerna, och uppuå, med några undantag,
ej den ständiga snögränsen. Ifrån norska
fjellryggeu utgrena sig 2:ne bergskedjor:
Stöttings/jellet, som skiljer denna och
Lycksele lappmarker från hvarandra,
Byrg-fjellen, sträckande en arm nedåt gränsen
mellan Wilhelmina och Dorothea socknar.
Högsta fjellet är Jadnemsklump, som är
gränspunkten mellan Westerbotten och
Jemtland. För öfrigt må bland fjellen
nämnas: Röd-, Ritskevari, Mars-, Björk-,
Arnäs-, Hain-, Block- och Börje Ijell.
I nedersta delen af denna lappmark och
nära gränsen af Yester-Norrlands län,
uppstiger ett mindre fjellberg, kalladt
Stenbithöjden. — Märkligaste elfven är
Ångermanelfvens östligaste gren, som här
löper genom en kedja af stora sjöar,
hvars nedersta länk är Wolgsjön; bland
öfriga sjöar må nämnas: Kult-, Mars-,
Malgomai-, Ward-, Orm-
och Woimasjöar.

Ehuru till vidden den minsta bland
Norr- och Westerbottens lappmarker,
intagande 112,666 qvadratmil, deraf 6,eio
vatten[1] (Djurberg uppgaf 118 qv.-mil,
Forsell 2,609,542 tid, deraf 155,000
vatten), är Åsele i afseende på
naturförhållanden kanhända den bäst lottade,
likasom den ock för närvarande är den
folkrikaste och mest odlade. Ånuu år
1648 fanns ingen nybyggare i denna
lappmark; först 1692 nedsatte sig här
tvänne sådana i Gaf sele och Noret;
antalet hade 1748 vuxit till 17, och på
1780-talet hade här uppstått en koloni
af 25 nybyggare, dels af infödingar,
dels af inflyttade. Bland de sednare voro
tvänne norrmän och en dalkarl. Sex
hade inkommit från Ångermanland, en
från Medelpad och en från Hernösand.
De öfriga voro, jemte fem Lappar, de
äldre kolonisternas i Åsele afkomlingar.
Folkmängdens och odlingens tillväxt från
början af 1700-talet intill närvarande tid
visar sig någorlunda af de statistiska
uppgifter vi lyckats bekomma:

År 1700: 2 åboer. 3/j 0 mtl. 2 rdr i ord. ränta.
» 1741: 25 skattl. u y bygga re.
» 1770: 34 d:o f59 skattskrifna Lappar, 1272 rdr i ord. ränta.
» 1779: 100 d:o 1,200 inbvsgare.
» 1800: 161 d:0 (3|2/5 mtl. 20! rdr 34 £sk. 8 rst. i ord. ränta.
»» 1804: 18! d:o 64 byar, 62 skattl. Lappar.
» 1810: — d:0 2,320 inb., deraf 260 d:o.
» 1816: — — (97 byar, 2,920
inbyg-jgare, deraf 300 Lappar.
» 1827: 365 d:o jSO|f mtl, 512 rdr 2 sk. (4 rst. i ord. ränta.
» 1848: — d:0 \ 641 hemmans- och
ny-) bygg.-åboer, 300 Lappar.
» 1855: — d:0 6,950 inbyggare.
» 1864: V732 d:o |l02 osk.l.d ( 170 byar, 110 mantal, / 8,520 inb., 77
Lapp-f hush., ord. r. 1,136 rdr.

År 1815 utgjorde kreaturens antal
395 hästar, 100 oxar, 1,770 kor, 615
kalfvar, 2,350 får. — Hufvudnäringen
är boskapsskötsel, åkerbruket är
obetydligt. Man sår i slutet af Maj, då
islossningen inträffar i elfven, och skördar
i slutet af Augusti. Något är redan
nämndt rörande jordbruket under art.
Wilhelmina, hvarföre vi hänvisa dit och
till Åsele socken. Här vilja vi endast


[1] I Tunelds geografi 1792 uppgafs landet
innehålla 30 mil i längd, 8 till 12 mil i bredd
och en areal af 150 qvadratmil; enligt
Hermelins karta 130 qvadratmil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free