Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åsele lappmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämna, att jordfrukter odlas i
fjelltrakterna med framgång. Potates infördes
i denna lappmark första gången 1765.
— Binäringar äro jagt och fiske.
Något salpeter tillverkas i Wilhelmina och
Fredrika socknar; tjära endast till
husbehof. Något timmer fälles äfven för
de större sågverken på landsbygden,
hvilket likväl här anses såsom en föga
lönande handtering. Plankor och bräder
för eget behof förskaffar man sig i
lappmarken genom träds klyfning, dervid
2:ne plankor eller motsvarande antal
bräder, erhållas af en stock, ehuru med
stor både skogs- och tidspillan. I
sednare tider har man dock börjat anlägga
grofbladiga husbehofssågar, af hvilka år
1850 funnos 50. De flesta byar äro
försedda med en eller flera
husbehofssqvaltqvarnar. Både Lappar och
Svenskar äro här goda skyttar och
björnjägare. Björnen lemnar sitt vinterläger
då myrorna börja visa sig, i medio eller
slutet af April. Lapparne bestämma
härtill Tiburtii dag. De gå vid den
tiden omkring i skogen på skidor och
ropa: Puold Aja! tjuodtjele! lasta nimpt
ko snjäran pelje! (Backfarfar! stig upp!
löfvet är så stort som råttörat!) De
förmena nemligen, att björnen förstår
deras språk, och vilja inbilla honom att
han försofvit sig. När han uppstiger,
jaga de och skjuta honom på spår.
Björnen lägger sig till hvila, säga de, på
Galli dag, d. v. s. i medlet af Oktober.
Hafva de upptäckt stället, så hvärfva de
honom, d. v. s. beskrifva med skidor en
cirkel på snön omkring lägerstaden,
hvilket sedan flera gånger förnyas, hvarje
gång allt närmare och närmare idet,
för att se huruvida han tilläfventyrs
uppstigit och gått öfver ringen. I händelse
han ej skjutes i sjelfva idet, jagas han
af skidlöpare i tur, så att när den förste
skidlöparen tröttnar, kastar han sig på
sidan och låter den nästföljande fortsätta
jagten, hvarunder den förre, löpande i
spåret efter dennes skidor, återhemtar
sig genom mindre ansträngning, tilldess
han åter i sin tur blir förelöpare. Då
björnen upphinnes, dödas han med spjut
eller eldgevär. Någon gång händer det
att skottet felar och att spjutet ej
hinner begagnas innan nalle är jägarn på
ifvet. Sinnesnärvaro, mod och
kroppsstyrka hafva jemväl vid sådana tillfällen
uthärdat tvekamp, tilldess de
efterkommande hunnit ankomma till undsättning.
Prof härpå har i en sednare tid ortens
största björnjägare, Jacob Jacobsson i
Halonäs, gifvit. Äro Lappar de
segrande, så föres djuret under sång, till
deras kåta, der hustrun bör vara beredd
att med tuggad albark spotta
banemannen i ansigtet. — Fisket idkas
förnämligast vid lektiderna, som för harren
(salmo Thymallus) inträffar under
fjellfloden och högsta isgången, hvilken här
kommer något tidigare än i de norra
floderna; för gäddan, då floden
uppstiger på stränderna, och för aborren strax
derefter, allt i medio eller slutet af Maj.
Siken leker i de nedra socknarne i
Oktober och i de öfversta sjöarne vid
jultiden; laken ej förr än i Februari. Äfven
pläga årligen några begifva sig till
Lofodden i Norge att biträda vid fisket af
torsk, och återvända derifrån vid
vårfrutiden med omkring 50 rdrs förtjenst.
Tillförne hafva s. k. söderköpare plägat
besöka Uppsala, Sala och Stockholm med
fogellass, renstekar, smör, m. m.
Numera köra de sällan längre än till
Örnsköldsvik.
Första marknadsplatsen skall hafva
varit Tobaksholmen, nära intill nuvarande
Gafsele by. I en sednare tid har
marknad hållits på Bränvinsholmen, 3/8 mil
ofvan Åsele kyrka, der en årlig
byteshandel hölls med Lapparne vid
midsommar samt Jakobs-, Bartholomæi- och
Michaëli-tiderna. Lapparnes varor voro
torrfisk, bastrep, ost o. s. v., som de
utbytte mot tobak, bränvin, nålar och
syringar, eldstål och flintor m. m.
Allmänna folklynnet, särdeles i Åsele
socken, utmärker sig genom stolthet och
oberoende; frikostighet vid fråga om
frivilliga uppoffringar, men i motsatt fall
ihärdigt motstånd. I äldre och bättre
lottade byar träffas ofta välmåga,
välbyggda gårdar och prydlig inredning,
som här mera värderas än grannlåt i
kläder. Finnar voro de första hvilka
bosatte sig i lappmarken såsom
jordbrukare. Bland äldsta sådana i denna
lappmark omtalas med beröm en Finne,
Paul Danielsson, hvilken upptagit
Borgsjön, Storsjön, Oxvattnet och Hvilklippan.
Äldste sonen, Pål, som erhöll det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
