Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfveds-kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en hög terrass uppmurad i jemnhöjd
med trädgårdssidans andra våning; på
denna ser man en med springvatten
försedd vacker vinterträdgård, som genom
glasdörrar står i gemenskap med
boningsrummen. Söder om gården ligger den
egertliga trädgården, anlagd i gammal
stil med stora och vackra orangerier,
klippta häckar och höga springvatten
samt genomskuren af kanaler. I
trädgärden finnes ock en byggnad inrättad till
syskola för socknens flickor. Gårdens
slottslika yttre motsvaras fullkomligt af
det inre. Flera taflor af konstvärde,
(deribland en större, föreställande
Kristus som död, intager företrädet), pryda
rummen, och i det vackra galleriet står
gårdens bebyggares, Hans ltamels byst,
huggen af Sergel. I en sal, der
väggtapeterna föreställa några af Napoleons
största segrar, står kejsarens byst, som
lär vara af Canova. Raphaels loger, i
kopparstick af Volpato och Morghens,
pryda barnkammaren. Bibliotheket,
under förre egarens italienska och franska
resa mycket förökadt, utgöres af cirka
4,600 mr, deribland ett af konung
Fredrik II gjordt utdrag ur Davids psalmer,
med nämnda korns egna företal och flera
kungliga personers egenhändiga
namnteckningar. Äfven förevisas här prof på
utmärkt väl svarfvade arbeten af den
originella friherrinnan Amalia Beata
Ramel. Under nästföljande artikel om
klostret, finna vi, att godset ännu 1613
var i konungens ego; följande året
utbyttes det af Christian IV mot det
angränsande Hammars gods, hvilket egdes
af Otto Lindenow; och blef så
Öfvedskloster enskild mans egendom, såldes af
soneu 1666 till sveuska riksrådet Carl
Moritz Lewenhaupt, som likväl dog
dagen efter det han erhållit fästa på
egendomen. Öfvedskloster förblef inom
slägten till 1753, då det såldes till Amalia
Lewenhaupts man, den mäktige,
verksamme, stolte öfverste Hans Ramel, af
en ätt, som redan på 1100-talet var
mäktig och ansedd i Pommern och
inkom till Skåne på 1580-talet. Sedan
tlans Ramel tagit afsked från
krigstjen-sten 1754, egnade ban sin tid åt sina
många egendomars skötande, och det
med en energi, som ställer honom vid
sidan af Sveriges största landtbrukare,
på samma gång han, genom storartade
byggnadsföretag, täflande med furstliga
slott i andra länder, beredde sig ett namn,
som länge skall fortlefva. På sina flesta
egendomar — hau egde Hvidarp,
Löberöd, Westerstad, Maltesholm, Sireköping,
Svansjö, Ä9um, Tullesbo och Silfåkra —
uppdref han afkastningen till flera
hundra procent; anlade holländerier och
schii-ferier, uppförde milslänga sträckor af
gärdesgårdar och gjorde stora
trädgårdsanläggningar. Utom byggnaderna ä sina
gårdar, har ban byggt socknens vackra
kyrka, Östraby kyrktorn, tingshusen i
Hörby och Sjöbo, lagt flera broar samt
infredat djurgårdar både här vid Öfveds
kloster, å Hviderup och å Maltesholm,
gjort de mest storartade väganläggningar
m. rn.; ej heller bör förtigas, att han
sände ynglingar till Holland att studera
trädgårdskonsten, och lät dem sedan
anlägga trädgårdar vid hans gods. Sålunda
hållande sitt löfte, som han gjort redan
som gosse, att förlossa fångarne i
Maltesholms kassahvalf; dessa gingo ut och
bragte arbete, bergning och
konstfärdighet åt tusentals menniskor. Ar 1766,
två år före sin död, gjorde Ramel
Öfvedskloster till fideikommiss; det
tillträddes efter hans död af brodern Charles
Emil Ramel, som blifvit en namnkunnig
man, t. o. ni. hjelte i romanlitteraturen
genom ett bedröfligt äfventyr under en
af sina många utrikes resor. »Svensken
uti Italien», heter romanförsöket. En
rik jude blef mördad på ett italienskt
värdshus, der baron Ramel tagit in.
Värden, som verkställt mordet, lade
vapnet blodigt under den säng, der baronen
sof, och lät bloddroppar visa vägen till
detta rum från den mördades, hvarefter
rättsbetjenter eftersändes. Baronen
fängslades och lades på sträckbänk, då en af
värdshusets betjening, som rördes af hans
oskuldslugna men grymma smärta, angaf
den brottslige. Baronen sände, så länge
ban lefde, en pension till tjenaren.
Fideikommisset tillträddes, då baronen 1826
afled utan barn, af den yngste broderns,
kapten Otto Ramels äldsta son, baron
Hans Ramel, om hvars verksamhet på
sin ort må, blott såsom exempel,
nämnas, att ban här upplät lokal till den
för hela trakten så gagneliga Färs
härads sparbank, till hvars inrättande han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
