Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Önnarp - Önnarp - Önne - Önne - Önne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pass 1 mil från Ulricehamn, af 2 mtl
berustadt skatte-säteri, och med underl.
5/g skatte Hössna, V4 krono Ryaskog
och % frälse Odsqvarn med qvarn och
såg, en egendom, taxerad till 56,400 rdr.
Egare år 1816 var regi mentsskrifvaren
A. W. Segerdal, och 1865 O. P. Rylander,
som här bedrifvit bränvinstillverkning i
större skala.
Önnarp, frälse-säteri i Sandsjö socken
af Westra härad och Jönköpings län, om
1 mtl, med underliggande qvarn och såg.
Det tillhörde 1646 majoren Erik Hierta,
egdes på 1820-talet af en löjtn.
Fahnehjelm och år 1863 af herr C. H.
Kjellman.
Önne, Auon, skatte-hemman af 3/4
mtl uti Myckleby socken, Oroust Östra
härad af Göteborgs och Bohus län, vid
pass 2Vo mil från Uddevalla; skall,
enligt folksägnen, erhållit namn deraf, att
den på berget (jnnefjell, öster om
Grinds-bysjön, fordom befintliga borgen,
hvarefter ännu skola finnas lemningar (som
dock inskränka sig till några obetydliga
stenrös, knappt jemnförliga med våra
tiders gärdesgårdar), en gång blifvit
intagen och »laggd One», d. v. s. ödelaggd.
Traditionen tillägger, att den kung Borre,
som är omnämnd under artikeln Stala
socken, skall egt detta fäste innan han
flyttade sin hofhållning till Borrefjell.
Allmogen tror, att en drake uppehåller sig
i detta berg och, att en dylik fordom här
blifvit skjuten af en bonde. Vid gården
träffas ock spår efter ättehögar. Äfven
förtjenar omnämnas den vidsträckta utsigt
man här har från Önnekulle, på gränsen
mot Röra socken.
Önne, ett mtl skatte i Krogstads
socken, Sürbygdens härad af Göteborgs och
Bohus län, vid pass 43/4 mil från
Uddevalla; har på egorna en mindre
ättehög, som dock ej är åtföljd af någon
sägen.
Önne, Önnö (i mantals-längden), äfven
kallad Önneborg, gård af 1 mtl frälse, uti
Tjärstads socken af Kinda härad och
Linköpings läu, med vackert läge, vid pass
3 3/4 mil från staden Linköping. Denna
gård inköptes i början af innevarande
århundrade af dåvarande häradsskrifvaren
i Kinds och Ydre fögderi Joh. Gabriel
Bergergreu, född 1775, död i Linköping
1841; egare år 1865 var Gusta.f Lind.
Förstnämnde egare, hvars föräldrar voro
kronobefallningsman Bergergren, en
kraftfull man, god hushållare, allvarlig
husfader, och Catharina Björkegren, en bland
de qvinnor, hvars hjerta och hand alltid
stodo öppna till tröst och hjelp åt
sorgen och nöden, »var ett verkligt snille,
med brister och dygder af ett sådant» —
säger L F. Rääf i Ydre härads
beskrifning, hvarur vi tillåta oss att anföra
följande, som säkerligen skall göra läsaren
ett nöje: »Hastande att sluta sina
opoetiska förrättningar, var landskamrer
Bergergren i beständig fejd med sin mycket
ordentlige, men mycket långsamme förman,
kronobefailningsman Eklund, icke mindre
raed Kammar-Rätten, från hvilken ban
ofta erhöll anmärkningar dels för
hvarjehanda uraktlåtenheter, dels för den
skonsamhet hans känslofulla hjerta förmådde
honom visa mot fattiga och krymplingar,
dem han på god tro befriade från
man-talsafgifter». Såsom prof af den
skriftvexling, sora i dessa fall fördes, inryckes
här slutet af en berättelse till nämnda
fogde om vådeiden på bostället Aska d.
15 November 1805, hvarvid, bland
andra handlingar, uppbrann en
uppbördsbok, den Eklund enträget återfordrade,
icke blott af Bergergren, utan äfven på
andra ställen, hvarest denne uppehållit
sig, under förraodan att hon der kunnat
blifvit qvarglömd.
Linköping d. 10 Jan. 1806.
Till kronobefailningsman Eklund angående
en af mig återfordrad Uppbördsbok för år 1802.
Tacksägelse. — — — (Efter eu inledning,
som, enligt bruket i liktal, innehåller
betraktelser öfver tingens förgänglighet, tillägger
författaren): –Vi ledas till dessa betraktelser och
erkända sanningar, då jag här, jemte berättelse,
hembär till Tit. ödmjukast tacksägelse för det
lån, som dock aldrig mera återbäras, men som
lemnat en evig bild af saknad, då det stränga
missödet, hvars vägar äro utom vår synkrets,
den 15 nästlidne November kl. 5 om morgonen,
i vådbrand, från revidering, onödigt bläddrande
och föraktlig vräkning, till glönjskaiis och
förvandlingens gömda famn, behagat hädankalla Yure
härads Kronouppbördsbok för år 1802. Hon
upphann en behaglig ålder, ja! rsan kunde säga
att hon varit till 3 år för länge. Hon var
skrifven af min egen haud; hade till minsta
üiffra genomgått alla serierna ifrån afkortning
ända till resterna, derom hon i stenstil bar
märken efter Tit. hand; hon var tingligare än någon
af sins likar; hade sitt ordentliga register,
nu-Hiererade paginer; var genomdragen af virkadt
silke, och bar på ryggan en skylt om hvad hon
innebar. Dock var hou i det hela, nekom icke
detta, blott ett grand i den stora vrakmassan
af dylika pjecer, som, med lefvande varelser af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
