- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
697

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebro län

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vestra delen af Westmanland, likaledes
anförd vid art. Westmanland. — Berg
af mera än 1,000 fots höjd äro
Saxeknut nära Wärmlands gräns, Lillhöjden
och Björkhöjden, östligare, Örtjernsberget,
Rundbergen och Röberg. — Vattendrag:
De förnämsta, utom Hjelmaren, Wettern
och Skagern, äro i Nerike: Svartån, som
är utloppet i Hjelmaren för Östra och
Vestra Lax- eller Lassjöarne, Toften,
Teen och Tysslingen, ra. in., och utgår i
Torrvarpen, som utfaller i Halfvars-Noren,
hvilken från öster upptager
Greckens-sjöarnes, Stora Målens och
Lundsfjärdens vatten, Telgeån och Svennevadså; i
Westmanland: Arbogaån, Kåfallaån,
We-devågså, slutliga utloppet i Wäringen
för ett ej obetydligt vattendrag ända
från gränsen till Dalarne, nemligen N:a
Hörken, som genom Hörken’s elf går i
Björken, dit ock S:a Hörken flyter, hvilka
begge vidare, tillika med Ljusnaren,
samlas i Norrsjön, och derifrån gå till
Räs-valn, hvarifrån vattendraget fortsättes först
till Lindessjöarue och sedau till
Wäringen, Jerleån och Säfelfven. Bland sjöar
i Wärmlandsdelen är den största Möckeln,
hvari, från vester, utfaller Timselfven, som
bildar Alkvettern och Ullvettern.

Inbyggarues antal uppgick 1865 till
162,720, deraf 12,925 uti städerna.
Befolkningen och odlingen inom länet
synes, så vidt man kan uppleta dess spår,
i följd af de olika naturförhållandena,
hafva börjat vid skilda tider, och
fortgått med olika raskhet. Det egentliga
Nerikes bygd är säkerligen till stor del
från hedenhös, ehuruväl yngre än de
s. k. Folklandeu i Uppland och
Södermanland. Från det sistnämnda och
äfven från Westergötland antages
befolkningen hafva kommit. Sagan och
folksägner känna mera än en viking från
Nerike, som kämpat inom eller utom
dess gränsor. De räkna Braut-Anund
bland dess bebyggare. Ynglinga-ättens
saga låter Wärmlands bebyggare taga
sin väg öfver detta landskap. Runstenar
finnas in i Glanshammars, Askers,
Skyllersta, Kumla, Örebro och Hardemo,
t. o. ra. Grimsteus härad. Bredvid
sägner om Käglans, Tivedens och
Kolmårdens stora utsträckning ännu i katholska
tidén, står en lika märkvärdig handling,
troligen af år 1314, som uppgifver
beloppet af en gärd, hvilken utgått från alla
kyrkor och kloster i Strengnäs stift,
äfven i norra Nerike, och dervid befinnes,
att af landsbygdens nuvarande 43
socknar saknades blott 8. Med säkerhet vet
man att trakten af Lindé antagit
kristendomen på 1300-talet, ända upp till Nora,
hvilket i förutnämnda handling
förekommer under namnet Noræskogh, och
bergslagsprivilegierna sträcka sig tillbaka till
Magnus Erikssons tid. Den olika vidden
af länets socknar och befolkningens olika
täthet på slättbygden och i bergslagen,
ehuru mest föranledda af jordmån och
klimat, vittna om odlingeus skiljaktiga
både början och fortgång; äfvenså och ej
mindre hemmanens olika betydenhet.
Nerikes häraders befolkning synes hafva
utgått från Hjelmarens och kanske
Wet-terns stränder, uppför vattendragen och
inåt skogarne. Undantag torde dock
äfven här kunna uppvisas. — Rörande
folkets karakter, sedlighet och naturliga
lynne, få vi hänvisa till art. Nerike, och
här blott tillägga hvad sednaste
femårsberättelser härom förmäla. Den yttre
välmågan synes väl hafva tilltagit, men
af kronofogdarnes rapport visar sig den
verkliga förmögenheten snarare hafva
förminskats äu förökats. Fångarnes antal
i länshäktet var 1865: 211, lösdrifvares
och försvarslösas autal har från 1861
till 1865 stigit från 40 till 66.
National-drägten aflägges mer och mer, den gamla
röda och svarta Felliugsbrodrägten får
man numera endast vid högtidligare
tillfällen se. Med anledning af minskad
tillgäng på skog uppföras nu af allmogen
dels s. k. gjutna sandstenshus af 8 delar
sand och en del kalk, dels ock hus af
masugnsslagg, gjuten i form af vanligt
murtegel med dimensioner af 18 till 12
tum, samt byggnader af zinder, korsvirke
och dylikt; till taktäckning begagnas i
allmänhet tegel, äfven spån; hvaremot de
gamla torf- och halmtaken alltmer
försvinna. Med fördel har skiffermjöl
blifvit blandadt i rappningen, der fuktighet
råder; tunnhyflad, helst i vitriollösning
kalkad spån af 1 alns längd användes
ock med fördel till täckniugsmaterial.
Vid Björkborn i Carlskoga tillverkas för
vattenkraft dylik spån med en hyfvel, som
producerar 2 kubikalnar i timman, till
ett pris af 75 öre aln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free