- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
760

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från Wimmerby-trakten. Dessa genom
vattendelningen bestämmande gränser
skilja landskapet något från länet,
hvartill höra norra Wetterkusten, men
deremot bör derifrån skiljas Norra Wedbo
och Säfvedes härader. — Motala elf,
med utlopp ur Wettem, bildar sjöarne
Boren (1 1/4 mil lång), Norrbysjön, Roxen
(0,85 qvadratmil) och nämnda Glan, i
hvars bäcken alla floderna från
landskapets tvänne hufvudsluttningar, den norra
och södra, sammanträffa. Af norra
sluttningen bildar i norr en bergås, jemte
Tiveden och Kolmården, en dal, hvilken
följer Motalafloden längs åt norra sidan
inemot Glan, och hvarigenom gå tvänne
betydliga åar; den ena är Haddebo- eller
Ysingeän, den andra Finspångs- eller
Emmaån; båda taga de sitt lopp mot
Glan, hvaruti de infalla ej långt ifrån
hvarandra. Den bergstrakt, hvarifrån de
komma, uppstiger i allmänhet icke öfver
400 sv. fot. I öfrigt är deuna sluttning
eu vild trakt, genomdragen af sjöar och
skogbeväxt.
Några större odlade ställen träffas likväl omkring Kjellmo, Hällesta och
Wänga kyrkor. Södra sluttningen, som
är mycket vidsträcktare och icke lutar
åt öster såsom den norra, utan emot
norr och till Motalaflodeu, uppstiger, ej
lå:i<rt söder om Skenninge, till en ansenlig
höjd: genomstrykes af tvänne betydliga
vatteudrag, Svartåns- och Stångåns,
hvarimellan går en ås, en utgrening af
Holaveden, och bildas sålunda tvänne dalar,
som taga sin riktning från söder till
norr, Svartåns och Stångåns dalar. Den
förra nedstiger från Östergötlands största
sjö, Sommen, (31/* mü lång, 1’/., d:o bred),
belägen i dess högsta bergstrakt, i en
vidsträckt bädd af granit, soin synes
vara en utskjutning från de höga
Suiå-landsbergen; sedan deu samlat tillopp
rundtomkring sig, flyter den ut genom
Svartan. Deu sednare består af en kedja
,if ?jöar: Kron, Juttern, Åsunden,
Berkern, Jernlunden, V. och Ö. Rengen,
Erlången, hvilka slutligen genom Stångån
falla i Roxen. Det för öfver 60 år
sedan väckta förslaget att sammanbinda
dessa sjöar genom en större
kanalanläggning, kallad Kinda kanal, som skulle
förena Linköping med Wimmerby, håller
nu (1867) pä att utföras. Öfriga sjöar
och vattendrag vilja vi här blott till
namnet uppräkna: Ånnsjön, Af vern,
Bönern, Dofvern, Drogen, Fläten,
Fölingarne, Lyren, Löfsjön, Östra och Vestra
Läijern, Marsjön, Näfsjön, Ormlången,
Regnaren, Ring, Risten, Salstern, Stråken,
Strålången, Svin- eller Svängbogen,
Storsjön, Teden, West- och Mellan-Tjutten,
Stor-Tron, Tisnaren, Tåkern, Åländaren,
Ammern. Af åar och floder: Hellestads-,
Bulilsjö-, Carlströms-, Huru-, Gusums-,
Ilättorps-, Kisa-, Lill- och Mölnaån,
Nar-bäck, Norrköpings ström, Olstorpsån,
Ri-singsån, Skenan, Svembån, Storån,
Skär-forss, Tvär-, Asbo- och 14 ingåkersån.

Bland de förutnämnda högre
bergsryggarne åt Smålands-och
Södermanlands-sidan resa sig inga högre enstaka berg,
men deremot förekommer ett så mycket
märkvärdigare på sjelfva slättbygden, neml.
Omberg, som, höjaude sig vid sydvestra
höruet af den stora slätten kring Tåkern
och vid Wettem, är Östergötlands största
egenhet och tillika ett af de märkligaste
berg i riket, utmärkt för dess grottor,
hålor, rika växtlighet, prydliga utseende
och den vidsträckta utsigt man har ifrån
dess topp, Hjessan, belägen 869 fot öfver
hafvet, 572 fot öfver Wenern; man skall
derifrån med tub kunna se 6 städer och
50 kyrkor, inom 4 län. Bland bergets
utmed sjöu belägna punkter äro de
vigtigaste: Borghamn, som med sina
kalkstensbrott bildar nordligaste ändan, Mår
kebergen och Vestra Väggar, omkr. 300
fots lodrät höjd öfver vattenytan;
Röd-gafvel, med den största grottan (80 fot
lång och 30 fots höjd). Omberg är
växtgräusen i Sverige för boken. — I
Stångåns dal äro belägenhetema
berömda för sin skönhet. Kring sjön Krön skall
trakten vara belt och hållet ett
Schweizerlandskap, så äfven kring sjöarne Asunden
och Jernlunden. De mångfaldigaste
utsigter från höjderna omvexla med nästan
hvarje steg, den resande tager. Några
ställen äro så retande sköna, att man
har svårt att skilja sig ifrån dem.
Mellan gästgifvaregårdarne Rimforssen och
Målbäck erinrar allt om de tjusande
trakterna i Schweitz omkring sjöarne i Zug
och Luzern, och om vägen till Meyringen.

I geognostiskt hänseende företer
Östergötlands berggrund ingen väsendtlig
olikhet med den i de flesta af Sveriges
öfriga provinser och utgöres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free