Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen af åtskilliga till den s. k.
Urformationen hörande bergarter, graniter och
gneisser, med flera desamma
underordnade lager, men skiljer sig från många
andra landskapers deruti, att äfven en
temligen vidsträckt till Ofvergångs- eller
den 8. k. Siluriska formationen hörande
bildning af sandsten, kalksten och
alunskiffer der finnes utvecklad. Dessa
sednare lager återfinnas förnämligast på det
söder om Motala-vattendraget mellan
Wetter|| och Roxen utbredda slättlandet, eller
den egentliga s. k. Östgötaslätten, under
det att i den öfriga delen af länet
nästan endast och allenast uråldriga
bergarter förekomma. Sålunda utbreder sig
i länets södra och sydvestra delar en
stor och sammanhängande bildning af
äldre röd granit, inkommande från de
tillgränsande Jönköpings och Kalmar län,
uppträder i de sydligare trakterna i mera
resliga och sammanhängande
bergssträck-niugar, som der i allmänhet uppnå en
höjd af 600—700 fot öfver hafvet, men
hvilka längre i norr småningom aftaga
i höjd, för att slutligen, i form af små
bergkullar, förlora sig under den djupa
jordbetäckningen på slättlandet. Denna
granitbildning framställer i allmänhet i
länets sydligaste delar, med sina der tätt
sammanträngda resliga bergshöjder och
sina djupt inskurna trånga dalgångar,
inneslutna och omgifna af branta, svårt
tillgängliga bergväggar, en mängd
partier af vild naturskönhet, hvarpå
trakterna närmast öster och söder om sjön
Sommen kunna anföras såsoru exempel;
dock träffas här äfven åtskilliga nejder
af mera leende och bördig natur, bland
hvilka den intagande och vackra
Kisa-dalen, äfvensom Hornsdalen, företrädesvis
förtjenar att nämnas. Deuna granit, som
består utaf en blandning af röd eller
rödlätt orthoklas, grå eller gråblå qvartz
och svartbrun glimmer, med på vissa
ställen mera sparsamt inblandad gråhvit
oligoklas, har i allmänhet en grofkornig
sammansättning; derjemte förekomma
äfven pä åtskilliga trakter partier af en
mera småkornig, stundom nära finkornig.
varietet, hvilken åter öfvergår till en
nästan tät hällflinta, hvars grund massa
någon gång blir porfyrartad genom deri
särskildt utsöndrade korn af fältspat eller
qvarz, såsom i trakten kring Svinhults
kyrka, vid södra ändan af sjön Vestra
Läijern i Vestra Ryds socken, på vägen
mellan Kisa och Orteflo, samt i Horns
socken m. fi ställen. Den röda gneissen,
bestående af en skiflrig blaiidniug af röd
orthoklas, svartgrön glimmer och Ii vitgrå
qvarz, med oftast deruti inströdda små
korn eller gnistor af magnetisk jernmalm
eller svafvelkis, utgör allmänna bergarten
i nästan bela nordöstra hälften af länet;
pä flera ställen förekomma, uti denna
gueiss inneslutne, åtskilliga smärre lager
af eu stundom granat- eller
hornblende-förande grå gneiss. Af glimmer skiffer,
stundom talkartad, som inkommer frän
Giirdserums socken af Kalmar län och
utbreder sig inom Atved och Grebo
socknar till trakten af Målbäck och Tolstorp,
erhållas, i anseende till denna bergarts
eldfasthet och lätthet att låta klyfva sig
i en riktning, särdeles tjenliga hällar för
murning och utfodring af eldstäder,
äfvensom till trappbeläggning utanför
boningshus o. s. v. En på Torps bys egor
uti Hellestads sockens norra del befintlig
än grofljällig, än finskiffrig tülgsten,
innesluten i grå gneiss, är i anseende till
en oftast förekommande inblandning af"
qvarzkorn, i allmänhet mindre tjenlig för
tekniska och ekonomiska behof. Mer och
mindre betydliga lager af kornig
kalksten eller s. k. urkalk träffas till ett stort
antal i länets östra och norra delar,
inkilade uti den förutnämnda röda gneissen,
främst deribland förtjena de i närheten
af det s. k. Marmorbiniket på Bråvikens
norra sida i Krokeks och Konungsunds
socknar befintliga kalkstenslager att
uppmärksammas. Pä eu areal af vid pass
V4 qvadratmil äro här icke mindre än
12 särskilda kalklager bekanta, och
utmärkta för sin stora mäktighet och
utsträckning. Stenen, bekant i landet under
namn af Kolmårdsmarmor, erhåller
genom gulgrön glimmer eller
chloritinbland-ningar ett olika, fläckigt, flammigt, ådrigt
eller prickigt utseende, som, isyunerbet
på den slipade och polerade ytan
tydligt och vackert framträder, hvarföre den
ock på stället bearbetas till åtskilliga
arkitektoniska prydnader eller
husgerådssaker. I trakten kring Marmorbruket
anmärkes i särdeles myckenhet åtskilliga
smärre dels stockformiga, dels
lagerformiga, dels gångformiga bildningar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
