- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
766

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Östergötlauds skärgård var full af
vikinganästen och Kalm anmärker, att
skärgårdsboernas drägt var olika det öfriga
folkets; qvinnornas liknade deras i Bohus
län. Deras språk var äfven skiljaktigt; de
sade t. ex. ökja, stinta liksom i
Helsingland; hvilket bevisar gemenskap med
aflägsna trakter. Att döma efter mängden af
gårdsnamn, som på en del orter
förekomma, såsom i ett bref rörande trakten kring
Christberga kyrka, nu vanligen
Krigsbergs kallad, ej belägen i någon rik
bygd, skulle dessa orter kunna anses ha
varit rätt så bebyggda fordom som nu.
Länets folkmängd uppgifves för olika
tider i jemna tal, som följer:

År 1754: 130,000 personer.
.> 1772: 141,300 »>
» 1805: 162,800
« 1825: 182,200 »
» 1845: 214,600 »
»> 1860: 240,900 »
»> 1866: 253,150 »
enl. presterskapets uppgifter, men 251,492
enligt mantalslängderua, deraf i städerna
c:a 35,300. — Om man fördelar
folkmängden, hvarifrån städernas afräknas, på
arealen 92,:.Tb qvadratmil (Tham),
uppstår ett medeltal af 2,345 på qv.-milen.
Fördelar man landsbygdens folkmängd
på dess antal af socknar och hemman,
skulle på hvarje socken komma 1,405,
på hvarje hemman 40 personer. Men i
följd af odlingens olika ålder och höjd,
ej litet beroende af naturförhållanden,
blifva dessa proportioner temligen
skiljaktiga för olika orter. Länets slättbygd
är i allmänhet tätt bebyggd, ehuru nu
(1867) finnas blott högst få
sammanbyggda byar, hvilka nästan öfverallt
efter förrättade laga skiften blifvit
utflyttade. Antaien af mantalsskrifne
betalande och af s. k. mantalsfrie, äro i
allmänhet föga olika; af de sednare voro
år 1865: 26,000 fattiga.

Bland orsaker, som i sednaste tiden
tillkommit att förhindra folkmängdens
större tillväxt, är af ej ringa vigt
utvandringarne till Amerika, särdeles för
Valkebo härads skogsbygd och framför
allt Kinds och Ydre härader. År 1865
utgjorde de utvandrarnes antal något
öfver 1,000. I Östergötland får ej
anledningen härtill, såsom i Norrland,
sökas uti religiöst nit eller missbelåtenhet
med landets bestående kyrkoförfattning
(endast i Bergslags fögderi bar ungefär
100 personer från länets norra del
bildat en baptistförsamling), icke heller i
missnöje med statens politiska skick, utan
den är belt enkelt ekonomisk. Bland
utvandrarne finner man icke blott dem
som ej vilja, fastän de kunua, arbeta,
och derföre gerna söka ett land, der de
tro sig kunna utan möda vinna sitt
uppehälle, utan ock dem, som böra räknas
till landets bästa must och märg. 1
bredd med den småningom tilltagande
folknummern har ej alltid antalet af de
årligen beväringsskvldige tilltagit, utan
fastmer under några år visat sig aftaga
och sällsynt är icke att allmogens barn
först efter 21 år befinnas fullvuxna och
öfvermåliga.

Östergötland har en ganska talrik
och betydande klass af possessionater, dels
adel, dels ofrälse; ett ännu mer
betydande antal bönder med egen jord, och
deribland en mängd ganska förmögna,
samt en ansenlig mängd arrendatorer,
de der mången gång berga sig väl;
vidare ett talrikt, delvis välmående eller
rikt näringsstånd i städerna, och en ej
ringa embets- och tjenstemannakorps;
men bredvid alla dessa mer eller mindre
burgna, äfven eu ofantligt mångtalig klass
icke burgna, af de andra beroende, till
stor del med fattigdom kämpande, eller
af nöd nedtryckta. Svåraste hindren för
ett fortfarande välstånd är bristen på
omtanka för kommande dagar, att under
det goda året samla för möjligen
stundande sämre, den skadliga täflan med
stadsboen och herremaunen i klädsel och
lefnad, raed risk att äfven dela
förgängligheten af deras lycka, den
oför-ståudiga vekheten i det yngre slägtets
uppfostran, det alltför lösa begreppet
om äktenskapets helgd och om
qvinnans värde m. fl. Dock synas landets
naturliga förmåner sätta dem, som något
ega, i stånd att betaga fattigdomen den
framstående bjerthet, som den i
åtskilliga andra orter eger, och intrycket af
det hela är ojemnlorligt bättre än i de
flesta af rikets län. 1 allmänhet utmärka
sig inbyggarne för sjelfständighet,
redbarhet och snygghet, det sednare visar
sig äfven alltmera vid uppföraudet af
nya bonings- och ladugårdshus. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0770.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free