- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö /
767

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skogs- och bergsbygden är allmogen mera liflig,
tillgänglig och fyndig, än den mer
långsamme, betänklige och gravitetiske
slättbon. Detta gäller till någon del äfven
om skärgården, hvars invånare i allmänhet
äro glada och trefliga, endast med
undantag af några få orter, der
»Skärkarlarnas» slutenhet och skygghet för
främmande går nästan till löjlighet. Hesande
hnfva velat finna åtskilliga likheter
mellan Smålänningar och Skottar, likaledes
skulle man kunna utsträcka denna
jemförelse till begges grannar, Ostgötar och
Engelsmän; samma afundsamhet, som
emellan de fordom skilda staternas
invånare, herrskar här mellan de begge
svenska grannprovinsen^. Östgöten, med
sin antagna värdighet i det yttre och
stolthet öfver sin provins och dess
öfvervägande naturförrnåner, ser med en viss
förnämhet ned på de mer lifliga,
rörliga och näriga Småländningarne, hvilka
med sin större drift, tarflighet och
lätthet att finna sig i omständigheterna, i
måuga fall, och till sina grannars förtret,
taga försteget för dem. 1 södra delen
af Östergötland, ett högland, rikt på
berg, skog och vatten, deraf isynnerhet
sjöarne Sommen, Drögen, Asunden och
Järnlunden mildra dess annars vilda
karakter, och göra dess nejder till de
skönaste i vårt natursköna fosterland, men
som till följd af brist på kommunikation
är föga besökt, har inbyggarne, som äro
djerfva, viga, idoga och kraftfulla,
bibehållit en stor del af det forntida i lynne
och lefnadssätt, som annorstädes mer
eller mindre är försvunnet. Redan från
barndomen härdas dessa skogsboer, fast
på ett väl mycket barbariskt sätt, såsom
att »hedningahuden piskas lindrigt med
ett litet ris och barnets hedningahår (det
första håret) borttvättas med saltvatten.»
Såsom ett bevis på den kraft i viljan,
som i denna nejd kunnat utveckla sig
hos allmogen, vilja vi anföra följande
anteckning i Dybecks Runa 1850, sid.
39: I Ulrika Eleonora socken
uppbyggdes för något öfver 100 år sedan
kyrkan genom 4 bönder. Dessa tyckte, att
de hade för lång väg till de kyrkor, i
hvars socknar deras hemman då lågo,
näml. Nykils, Gammalkils, Vestra Hargs
och Malexanders socknar. De rådgjorde,
sökte tillstånd till byggnaden, skaffade
sig en ledare, framkörde timmer och
byggde. Drottning Ulrika Eleonora tyckte
om deras företag, skänkte kyrkan sitt
namn och behöfligt kyrkosilfver. Då en
femte bonde, som nekat deltaga i
kyrko-, byggnaden, första gången hörde klockorna
ringa i Ulrika stapel, sade han: »hör
Amundebo (kyrkobyns) koskällor!» Men
sedan slöt ban sig till församlingen, och
för att godtgöra sin förra oginbet, skänkte
han kyrkan en stor ljuskrona af malm.
Efterhand hafva flera från de närmaste
socknarne slutit sig till Ulrika Eleonora,
så att den nu består af omkring 10
hemman. Ännu 1830 kunde i denna
lilla församling ingen af dess invånare
minnas, att der funnits någon tjuf, eller
något oäkta barn. — På få ställen i
Sverige torde man förnimma så mycken
sjelfbelåtenhet och en så allmän
högdragenhet rådande som i Östergötland; men
om man undersöker den nogare, så skall
man ofta finna, att den grundar sig i
medvetande om sjelfständighet, likasom
bakom densamma ofta gömmer sig
mycken naturlig godsinthet. £nl.
justitiæ-stats-ministerns embetsberättelser har antalet
af för brott anklagade varit pr medium
1846 — 1850 i bela länet 920 män och
149 qvinnor, samt sakfällda 778 män
och 122 qvinnor. I sednaste tiden har
det så förderfliga bränvinssupandet
betydligt aftagit och haft till följd
befolkningens stigande sedlighet och laglydnad,
hvarå såsom bevis må anföras, att t. ex.
uti ett af länets sydliga härad under
2:ne års tid af perioden 1860—1865
ingen enda fånge varit uti häradets häkte
intagen. Deremot hafva, i följd af de
under sednare åren försvårade
penningeförhållanderna, lagsökningarnas antal
stigit till en förut okänd höjd.

Numera finnes ingen egentlig
pro-vinsdrägt för Östergötland, utan märker
man deri en allt mer växande håg att
erhålla kläder af prydligare och
dyrbarare beskaffenhet.

Dialekten är egen. Vokalen a i
slutet af ord förändras ofta till e, särdeles
i verber, såsom kunne, göre, i stället för
kunna, göra. Vokalerna få en starkare
tonvigt och uttalas mera släpigt
långsamt än annorstädes i södra och
mellersta Sverige.

Näringar. Länet är lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/7/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free