Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1865 steg kronouppbörden
ensam till 3,164,400 rdr rmt, oeh endast
bränvinsbränningsafgifteu för sistnämnda
år öfversteg med 1,400,000 rdr rmt de
förutnämndas. Af skattebidragssumman
utgå omkring 194,000 rdr i allmän
bevillning, 637,000 rdr i ständiga räntor,
133,000 rdr i tiondespannmål; i
mantalspenningar 39,000 rdr, i rustning och
rotering 105,000 rdr, i folkskoleafgift
52,300 rdr. De kommunala afgifterna, som
år 1850 uppgåfvos till 578,000 rdr, torde
nu uppgå till dubbla beloppet, deraf
fattigförsörjningen uppslukar vid pass 246,300
rdr, dubbelt mer än år 1850.
Beviljade inteckningar i egendom å
landet år 1833 uppgifvas till 855,000
rdr, dödade till 450,000 rdr, år 1850
till 1,870,000 rdr beviljade och 525,000
rdr dödade, år 1857 till 13 mill. rdr bev.
och dödade till 5 mill. rdr. Beloppet,
hvarmed erhållna inteckningar sistnämnda
år öfverstego dödade, var nära 11 mill.
rdr, det största i alla rikets län.
Kommunikationer. I forntiden
gingo de stora stråkvägarne öfver landets
skogstrakter och den förnämsta uämnes
i sammanhang med konungarnas
Eriksgata, från Krokek på Kolmården till midt
på skogen Holaveden. Af sidovägar var
den genom skogen Aspvid till Söderköping
af betydenhet, emedan i närheten ej fanns
någon annan stapelort. Sedan Wadstena
blifvit en af de mest besökta
vallfartsorter i hela det norra Europa, fingo
naturligtvis vägarne dit en ökad vigt, och
konungarne besökte älven stället på sin
Eriksgata. Bland de af menniskohand
beredda utvägar för beröringen mellan
länets olika orter och med kringliggande
län äro följande de förnämligaste: En
stor landsväg (ofta omnämnd redan på
1400-talet), som genomskär landet i
riktning från nordost till sydvest, mellan
Nyköpings och Jönköpings län, och
hufvudsakligen går genom de bästa
bygderna samt slutligen delar sig i två
grenar. Vägarne upptaga 286,42 mil. Den
redan omnämnda Göta kanals östra och
mellersta linier, hållande en längd inom
länet af 4 mil och 12,309 alnar, hvartill
kommer 3 mil och 15,150 alnars segling
genom sjöarne Boren, Roxen och
Asplången; Kinda kanal, en båtled mellan
sjöarne Åsunden, Järlunden och Rengen,
förenande Linköping uied Wimmerby.
Sjökommunikation med ångfartyg eger
dessutom rum mellan städer och hamnar vid
Wettern och på sjön Sommen. —
Katrineholm—Norrköpings jernväg, som har
sin största sträckning genom detta län.
Vidare må endast nämnas länets öfriga
jernvägar, den 1 mil långa, för
lokomotiv, mellan Bersho grufva och Åtvidabergs
kopparverk, jernvägarne för hästkraft från
Latorps bruk til Finspång och från
Fiskeby till Norrköping; mellan dessa
sistnämnda jernvägars ändpunkter, vid
sjöarne Dofvern och Glan, besörjes
godstrafiken af ångfartyget »Finspång».
Gästgifvaregårdarnas antal, år 1860:
120 (42 fler än år 1850), hade 1865
nedgått till 68; färjornas antal är 3. vid
Ulfvesund af Åsunden, vid Stegeborg samt
vid den s. k. Färjestaden uti Qvarsebo
socken.
Postinrättningar. Häraf funnos
år 1865: 22 st, deraf 10 kontor,
nämligen, utom i länets 5 städer, i
Wakle-, marsvik, Motala, Finspång, Odeshög och
Kisa, 6 expeditioner, nämligen Tjellmo,
Boxholm, Östra Husby, Medevi, Mjölby
(stor by, c:a 3/4 mil från Skenninge, eger
på 1 mtl skatte, l3/4 krono, 3/4 frälse
400 inbyggare, har qvarnar med 40 par
stenar, gästgifvaregård, knipphammare,
I ångbränneri, ölbryggeri m. m.), och vid
Borenshult (nära Husbyfjöl gästgifvaregård
och tingsställe), samt 6 stationer:
Hästholmen (by, 2!/2 skatte, 125 inb.), Lilla
Åby (jernvägsstation), Norsholm,
Simonstorp, Sund och Hellestad. Postdiligenser
afgå mellan Norrköping och Skenninge
samt från Linköping söderut. Af
telegrafstationer finnas 7. På de ställen, der
de ordinarie posterna numera fortskaffas
af skjutsentreprenörer, hafva åtskilliga
posthemman blifvit från postskjutsen
befriade och i stället fått åtaga sig de
onera, från hvilka de såsom posthemman
eljest voro befriade. Kronobrefbärningen,
numera sällan begagnad annat än för
kyrkoposterna, är på de flesta ställen
ordnad i enlighet med föreskrifterna i
kongl, cirkuläret den 30 Nov. 1849.
Tullstaten har 1 tullfiskal, 1
tullförvaltare och 1 öfveruppsyningsman i
Norrköping, 3 tullkammareföreståndare, i
Linköping, Skenninge och Wadstena, 1
tullförvaltare och 1 reseinspektor i
Söderköping, 1 tullinspektor i Waldemarsvik,
i 2 öfveruppsyningsmän vid Arkö och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
