Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tog två sekunder för Kristian att fatta
situationen.
— Då var det inte underligt att jag inget svar
fick på din telefon, sade han sen.
Men jag visste att han inte ringt, ty Ethel hade
händelsevis varit hemma för förkylning den dagen,
och jag hade förhört henne noga då jag kom hem.
Så skildes vi då i lögnkorsets tecken med en nick
och ett dämpat litet leende som sig borde. Och mitt
hjärta slet i sina muskelfästen som en hund i sitt
koppel.
En vecka senare kom jag in i konstsalongen, där
Siris medhjälpare höll på att plocka ner Tuffs
olycksaliga dukar från väggarna. Från en baksida lyste
mot mig i stora bokstäver: "Jeanne d’Arc som
Ethel." Jag vände hastigt på tavlan och fann där
fem av Tuffs vanliga skarpt skuggade och skarpt
belysta kubkroppar, vilka alltså tillsammans bildade
en kvinna och en häst. Den översta kuben var krönt
av ett halvt kugghjul, som kanske liknade en hjälm.
Som jag stod där och betraktade konstverket kom
Siri Malmgård inifrån sin privatvåning. I sin djupa
sorgdräkt med snibb ner i pannan såg hon ut som
Maria Stuart på väg till schavotten, men hon sa att
hon bara skulle till Köpenhamn i affärer. Hon blev
kolossalt ivrig då jag sa att jag ville köpa den här
tavlan och frågade om jag hade pengar på mig så
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
