Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen hade jag i min tur inte vågat gå till henne
med mina tänder, ty jag trodde inte att hon skulle
ha hjärta för patienternas kval.
Feghet hos människor är mycket lite till hinders
under normala förhållanden och märks knappast
i ett välordnat samhälle. Så snart det blivit lugnt i
Stockholm igen hade Rina sprungit på gatorna
i mörkret utan oro. Men nu dök samma symtom
upp igen.
— Jag skäms att gå ut, sa hon. Jag skäms att
möta människor. Jag är säker på att Gaia kommer
att försena lösningen av folktandfrågan. Ja, det är
ingen överdrift, Ethel. Sådana skumma figurer
skulle munkavlas i stället för att uppmuntras. Det
minsta du kan göra är att utlämna henne åt oss, så
vi inte går omkring och misstänker varenda
människa vi möter för att vara hon.
Ethel, som ju är lojaliteten själv, svarade att Rina
kunde rycka ur alla hennes tänder utan att Gaias
verkliga namn skulle gå över hennes läppar. För
resten var det namnet likgiltigt och utan intresse.
Gaia var en kvarleva från det gamla karlhatets tid
som legat i ide flera år men nu vaknat till liv genom
händelserna i världen, vilket man ju knappt kunde
förtänka henne.
— Du menar med andra ord att det inte är någon
av oss? frågade Rina som kanske misstrodde Ethel
själv.
— Varför inte det? frågade Siri.
Stämningen blev alltmer elektrisk.
4.
— \V ii sncr, Hemlighetsfull
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
