Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skynda dig och kom, Agnes, ropade hon, så
kanske du kan få se hur högergubbarna faller som
käglor stora och små, din gamle Julius med för den
delen!
— Nej, sa jag, det gör jag inte. Du tycker jag
inte har någon hut kvar och det kan hända, men i
alla fall så ska Julius slippa se att jag ser när han
faller som en kägelgubbe!
Under den korta pausen i telefonen förstod jag
att Ethel begrep sin taktlöshet.
— Det har du rätt i, sa hon. Men kom med och
ät middag med oss i stället!
— Vilka oss?
— Det får du se!
På det sättet kom det sig att den svenska
demokratiens genombrott förbindes i mitt minne med en
rökig ölstuga, där en svettig, blekfet tysk med döden
i sitt tyska hjärta serverade sina berömda gurkor
till kalops.
I bortersta hörnet av lokalen upptäckte jag en
förtätning av den tunga tobaksröken som visade sig
vara Ethel. Hon viftade åt mig och vid hennes sida
reste sig en lång och grov manlig gestalt. Med
nyfikenhet såg jag in i ett stort öppet ansikte i blonda
svenska nyanser. Men var hade jag sett dessa lite
för tjocka kinder och detta hår som en mattborste
förr? Jo, hos pojken Karlson från Åköpingskuriren
förstås! Då sanningen att Ethel återfått sin svunne
beundrare gick upp för mig, reagerade jag med en
SÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
