Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Lucia inför amerikanerna. Jag satte mig i
mormorstolen, vars armstöd var varma av Ellen Keys
händer och tänkte att jag har nog inte lärt vad jag
borde av denna märkliga människa. Jag hörde
dörren från tamburen öppnas och stängas men vände
mig inte om. I nästa ögonblick låg Ellen Keys hand
på min skuldra.
— Jag har sett att du lider, lilla barn, men vi som
lider, vi lever i alla fall, sa hon.
Kanske var detta ett av den stora
yrkeströster-skans fraser vid obotliga fall. Men en flod av
deltagande och vilja att hjälpa steg upp ur den källa
inom henne som ingen tycktes kunna länsa, så de
nötta orden gjorde nytta ändå.
Jag kände en djup skam över att hon vars sorg
var mänsklighetens sorg skulle säga till mig: "vi
som lider", och jag försökte säga henne att jag var
en elak och hatfull människa, men det hörde hon
inte på, eller trodde det ej.
Så hade Ellen Key irrat in i vårt hem och irrat
ut igen på sin långa sökande vandring, på väg mot
det slutprov för hennes tappra livstro som döden var.
Och den natten satt jag klarvaken rätt upp och
ner i min säng och hade mellan mina händer
kvinnornas problem som den stora oefterrättliga Ellen
Key smugglat in i vår lägenhet på åldrande profeters
vis, tilltrasslat och olöst som det var.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
