Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitta och gräma mig över det förflutna, blev han så
påtagligt lättad att det var riktigt lärorikt att se.
Det strama och ansträngda försvann ur hans väsen
och det kom nånting i hans kära ansikte som sa mig
att det var han, att det varit han.
— Har du upptäckt någon ny Agneta? frågade
jag.
—• Nej vet du, jag har legat på Romanäs för
andra gången med en skugga på lungorna. Men jag
är alldeles prickfri nu.
— Så underbart att du är frisk nu i alla fall.
— Inte är jag frisk, kära Agnes, men mitt onda
är av psykogen art.
— Men det är väl inte så farligt, sa jag lite
svävande.
— Aja, det ska man inte underskatta. Långvarigt
blir det nog i alla fall, men jag sätter mitt hopp till
Angelsdorfs sanatorium. Och du är socialt verksam
ser jag. Är du första man i det här företaget? Jag
tycker de ropar på dig från alla håll, så jag får
väl gå ...
Nu knackade det på köksdörren och Karna kom
ut i högsta hugg.
Där stod nu de två mittemot varandra som
rivaliserat så häftigt om mig och nu inte frågade ett
tecken efter mig mer. Jag hade mist både den jag valde
och den jag valde bort.
— Ja, som sagt, sa Kristian, jag skulle bara säga
adjö. Vänta, det var visst något mer jag skulle
säga...
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
