Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kraftig applåd störde mig i mina funderingar.
Man hälsade en högrest, påfallande fattigt klädd
tyska som skulle framföra de utblottade
nationernas tacksamhet för de gåvor de hittills hade fått.
Det gjorde hon med en utomordentlig blandning
av stolthet och ödmjukhet som ett ögonblick fångade
mitt intresse. Men sedan tappade jag intresset igen
och återfick det först då miss Eglantyne Jebb själv
började tala. En elektrisk ström gick genom salen
och passerade även mig. En liten vithårig människa
fordrade underverk av oss och vi tänkte lika lite
på att göra invändningar som om hon varit en krönt
suverän.
Min roströde vän från tåget satt också på
plattformen och utbytte med mig en hälsning av hemligt
samförstånd — som jag trodde. När Eglantyne Jebb
lämnade talarstolen efter att ha lagt oss på hjärtat
två millioner barn som krävde ögonblicklig hjälp,
reste sig min reskamrat och gick fram till kanten av
estraden.
— I natt, sade han, i natt frågade mig en kvinna:
Wie soll ich mich um dieses grosses Glück verdient
machen, dass mein Sohn gestorben ist?
Jag flög till så häftigt att mrs Rickson blev rädd
och tog min hand. Aldrig hade det fallit mig in annat
än att den gemenskap som knutits mellan den
roströde och mig var gemenskapen omkring en
hemlighet. Jag trodde att jag drömde igen, medan jag
lyssnade till hans historia om vad som hänt i kupén.
Han berättade historien på så sätt att den lyftes från
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
