Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att uppträda som patient var en ny och spännande
erfarenhet och jag var både road och lite förskräckt.
Men varför skulle jag egentligen vara rädd för
läkare för egen del, jag som varit med om det värsta ?
Den som lidit så länge utan bedövning kan råka in i
ögonblick då man längtar efter sjukdomens opium
och läkarnas tyranni.
Jag såg många patienter komma och gå och alla
var deformerade på något vis: av fett, reumatism,
åderförkalkning eller missräkningar. Då dörrarna
med de olika doktorsnamnen på öppnades, såg jag
de underligaste apparaturer skymta bakom de vita
rockarna, men Möllerbach hade bara en soffa och
en våg i sitt rum.
Slutligen gjorde mitt hjärta en voit, nu var det
Kristian som kom. Försjunken i sig själv och sitt,
repeterande sina drömmar, tänkte jag, gick han
genom det första vinkelbenet och vek in i det andra.
Jag kallade sakta på honom, men den arme fången
i läkarnas osynliga nät var både blind och döv.
Jag tänkte resa mig och följa efter honom, men
i detsamma blev jag kallad till överläkaren. Han satt
som en spindel i centrum av nätet och distribuerade
flugorna till sanatoriets läkare, laboratorier,
baderskor, gymnaster och dietkockar.
Asklepios blev aldrig gud i Olympen men här på
Angelsdorf hade han nått denna position. Allt var
iscensatt för att ge patienten ett intryck av makt och
bringa honom till underkastelse. Medan jag vandrade
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
