Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen från dörren bort till fönstret där den mäktige
satt med min akt framför sig, hann jag att tänka
flera gånger om att jag väl varit tokig som trott att
jag skulle kunna rädda Kristian ur denne mans våld.
När jag stod framför honom med darrande knän
reste han sig och räckte ut sin hand. Jag tog den,
men när jag skulle dra den tillbaka, höll han den fast
och sa med låg och bjudande röst: — Titta upp!
Hans ögon såg stränga ut men i hans mungipor
lekte ett roat leende. Guden skrattade, han hade
roligt åt mig!
— Jaså, sa han, det är ni som kommit hit för att
söka bot för "fysiskt och moraliskt förfall". Är det
så ni ser ut?
Jag försöker nu att tänka efter hur den där
personen såg ut till vilken han ställde denna fråga.
Faktiskt måtte det synts på mig att jag inte hade några
laster, ty han frågade aldrig om jag använde opium,
nikotin och alkohol, om jag var nymfoman eller
tri-bad, sadist eller masochist, om jag led av syfilis,
epilepsi eller paranoia. Kanske var auran av ett
svårt genomgånget lidande över mig där jag stod
osminkad och utan spår av triumf eller segervilja i
min klädsel. Kanske uppfattade han detta något som
män även utan läkarutbildning så fort får korn på:
den hunger efter lycka som så sakta följer i spåren
av en utlupen lidandesprocess.
Långsamt och med stor möda på grund av min
ovana att tala tyska förklarade jag för honom att
8. — Wägner, Hemlighetsfull.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
