Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter som var här för att se till att han inget
An-schluss fick och därför hade bytt sig till vaktposten
bredvid honom. Däröver blev han vid så dåligt
humör att han inte sa ett ord åt mig under hela
middagen. Jag upptäckte att jag satt vid ett bord med
högt blodtryck där vin inte dracks och där en minst
lika dyster stämning rådde som i hungerkvarteren i
Berlin.
Det första paret som började dansa mitt under
middagen var Hamlet, prince of Denmark, och
Ofelia. Folk kallade dem för ett Pärchen och jag
tyckte det var en festlig benämning på två så långa
eleganta gestalter vars dans tydligen var mera
uppvisning än nöje.
Om en liten stund kom Kristian och bjöd upp mig.
— Du är som en dröm i den där kostymen, sade
han.
— Knäck eller tuggummi? frågade jag, och då
ryckte han till och blev röd.
Efter en liten stund tyckte jag att vi dansade på
bottnen av ett hav och att det som rörde sig omkring
oss var höga vattenväxter, vaggande efter
musikvågornas rytm. Slutligen var även Kristian och jag
sjögräs som drev med dyningarna. Nej, vi var inte
sjögräs heller. Vi var två instrument som sjöng sin
gamla sång tillsammans, fast med en ny ton
intvinnad däri. Kristian försökte konversera med mig:
Vad hade överläkaren sagt som hållit mig inne så
länge ?
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
