Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig att vara annorlunda än andra, ty jag önskade
ingen annan man eller kvinna att lida såsom jag hade
gjort. På det föreslog Kristian att vi skulle gå och
dansa igen. Varken med mitt normala uttryckssätt
eller med Kristians formler från den nya
psykologien kunde vi förstå varann. Vi kunde bara fastslå
detta som var det mysteriösa i hela vår historia: att
vi följde var sin rytm numera och inte kunde säga
tio ord utan att komma i otakt, men att«våra kroppar
inte tycktes underrättade om denna förvandling eller
hade glömt den i dag.
När han sen följde mig den lilla vägbiten fram
till min villa, tänkte jag på hur dåraktig och
narraktig min förhoppning varit att han skulle återvända
till mig då han blev frisk. Det var ju precis tvärtom,
ty att bli av med mig ur tid och rum, och ur minne
och ansvar, det skulle för honom betyda att bli frisk.
— När tror du att du blir frisk, Kristian?
Han sade att det var oberäkneligt, särskilt som
han slutat drömma på sista tiden så att framstegen
i analysen avstannat av brist på material.
— Drömmer du aldrig om mig? sade jag.
— Det vet man inte, sade han. Alla mina
drömmar kan vara om dig kanhända.
Jag tänkte på den stora dröm jag haft och det
beredde mig tillfredsställelse att den icke angick
Kristian, och att jag hade den gemensam med en
annan man.
— Jag drömmer aldrig om dig, sade jag.
— Tala om en dröm du haft, så får vi se, sade han.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
