Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besvärligt för honom att få mig med på någon
utflykt som kostade pengar, hur han än försökte
beveka mig med att han ville visa mig fyndorten för
en sällsynt alpväxt. Mitt rum hade han förstås aldrig
sett, men han hade någon gång antagit min inbjudan
att äta middag på pensionatet och tyckte maten var
förfärlig, som den också var. Jag försäkrade honom
att jag var nöjd som jag hade det. Jag kände mig
friare som en av gästerna vid pensionatsbordet än
som värdinna i Julius’ hem, och jag tyckte mig ha
större utrymme i ett litet hotellrum med en rankig
trelådig byrå än i den stora bekväma
borgmästar-gården i Åköping med alla dess tillbehör.
Ibland kunde det hända att Jack var absolut stum.
Han kunde sitta i en krets av kannstöpande
journalister och bara dricka utan att med ett ord deltaga
i samtalet. Det var när allting föreföll honom för
bottenlöst att ens röra vid. -Men det kunde också
hända, att han gav mig del av vad han sett och
hört. Det var dessa berättelser av ett ögonvittne
som gjorde mig bekant med jordklotet, om vilket
jag förut ingenting vetat. Jorden var honom
förtrogen som hans egen kropp. För var gång det slogs
ett nytt sår på dess såriga hud i Irland,
Armenien, Grekland eller Ryssland, så gjorde det ont
i honom som om han träffats själv. Han kunde
föreställa sig allting därför att han varit på platsen
och kände de människor som led och förblödde.
Ofta hann han inte vara mer än ett par dar i Genève
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
