Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var första gången efter freden jag hörde talas
om ett nytt krig som nära förestående. Det gick en
ryckning genom salen, endast Jane Addams satt
orör-lig. Jag ertappade mig med att undra om hon hela
tiden vetat vad som komma skulle.
— Sex divisioner franska trupper följer efter
mig hack i häl, fortsatte den gröna.
— För att ta Holland?
— Nej, för att bryta in i Westfalen och krama
Tysklands hjärta till döds.
— Innan Bonar Law ens hunnit fram till
skadeståndskonferensen? Nej, det är omöjligt, avbröt
engelskan överlägset.
— Varför är det omöjligt? Konferensen och
skadeståndet är ju bara spegelfäkteri. Poincaré vet
att hans fordringar på Tyskland inte kan uppfyllas.
Han vill inte ha betalt, han vill ruinera Tyskland
och hoppas att tyskarna sen av hunger och
förtvivlan ska flyga i struparna på varann. Han litar på att
ingen kan hindra honom. Men vi ska hindra honom!
— Vi här?
— Ja, vi här. Vi måste, annars blir det ofelbart
krig.
Det som skrämde mig mest var att Jane Addams
avstod från att kalla Kathleen Cassingham till
ordningen. Ingen höll sig till ordningen under de
närmaste fem minuterna. Möllerbach reste sig i sin bänk
och ropade med hög röst:
— Låt oss inte bli hysteriska! Det blir inget krig
när den ena parten fogar sig i vad som helst!
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
